I tidigare diskutioner har det kommit önskemål om en "blänkare" om Svalbard och här kommer det då:
Svalbard är då en ögrupp som har något mystiskt över sig där den ligger mittemellan Tromsö i Nord-Norge och Nordpolen. Många ser det som ett resmål som är väldigt exotiskt och spännande att besöka, och jag skall här försöka ge lite inledande hjälp för ett eventuellt besök. Att ta sig till Svalbard är inte svårare än att ta sig till London eller vilken annan ort som helst med flygförbindelse. Det går flyg minst en gång per dag från Oslo som mellanlandar i Tromsö för att sedan landa på Longyearbyens flygplats. Både SAS och Braathens flyger hit, braathens oftast. Sedan på Svalbard finns det två svindyra hotell och två stycken "budgetvarianter" som ändå tar en 500-600 för ett rum.
På Svalbard är huvudorten Longyearbyen, den ligger ungefär mitt på huvudön Spetsbergen, här bor en 1500 människor, huvudnäringar är gruvdrift, turism och forskning. Här finns det mesta ett modernt samhälle har, sjukhus, bank, post, simhall, 4 pubar, 1 nattklubb, affärer etc. Här finns även Sysselmannen som är Norges officiella överhuvud på ön och även polis.
På Svalbard finns det även en rysk bosättning med ca 1000 invånare, Barentsburg. Den ligger en 6 mil väster om Longyearbyen. Ca 6-7 mil söder om Longyearbyen ligger Svea, här försigår dagens gruvdrift, här bor en 200 mäniskor som veckopendlar till Longyearbyen. En bra bit norrut på västsidan av Spetsbergen ligger Ny-Ålesund. Här bor ett 100-tal forskare året runt. Till Ny-Ålesund går det flyg ett par gånger i veckan med bolaget Airlift (tror jag, kolla upp det närmare om ni är intresserade) Det finns även meterologiska stationer på öarna Hopen och Björnöya. En polsk forskningsstation med 10-12 personer finns i Hornsund, på den södra delen av Spetsbergen.
Klimatet på Svalbard är inte så bistert som många tror. Om man jämför klimatet på Svalbard med andra miljöer på samma breddgrad så är det milt på Svalbard. På vintern är det väldigt sällan kallare än -35. Efter mina två vintrar där så var det kallaste jag hade -33. Dock är det ofta så att temperaturen ligger kring -25 - 30 i flera veckor under vintern. Dock är problemet att stark kyla kan kombineras med starka vindar. På sommaren kommer temperaturen kanske upp emot +15 någon dag, annars ligger det runt +5-10 grader. Den kallaste månaden är oftast mars medans juli brukar vara varmast. Svalbard är definierat som arktisk halvöken så några meter med snö är det inte tal om. Ofta är det hård, vindpackad snö som är det man får ge sig i kast med. Midnattssol är det från 19 april till 20 augusti och solen kommer inte över horisonten mellan runt den 20 oktober och 17 februari. Något egentligt mörker på natten kan man inte räkna med från slutet på mars.
Isbjörnar är något annat som förknippas med Svalbard och det är ett reelt hot om man rör sig utanför bosättingarna. Därför skall man vara beväpnad, ett jaktgevär med kaliber 30.06 eller 30.08 är det vanligaste. Gamla Mauser från andra världskriget är också vanligt förekommande. Det är också lämpligt att ha någon typ av pyroteknik typ signalpistol eller signalpenna med knallskott som skrämmer björnen innan den kommer för nära. Vid tältning sätter man upp larmminor runt tältet så att man skrämmer björnen eller i alla fall vaknar innan den har ätit upp en. Allt detta, även vapen kan hyras eller köpas i Longyearbyen och man behöver inte någon typ av licens innan.
Andra djur som inte äter upp en finns det också, ren, ripa, räv, mängder av fåglar (här är juni/juli bästa tiden för fågelskådning), säl, valross, val. De flesta är inte skygga utan man kan komma riktigt nära utan att de verkar bry sig. Bäst är ren och ripa som man nästan kan klappa.
Lämpliga tider för besök är helt beroende på vad man vill göra. Turskidåkning vill man ju helst göra när det är ljust och säsongen kan väl sägas börja i mars, men samtidigt anser jag att den allra vackraste tiden är precis när solen kommer tillbaka, runt slutet på februari, början på mars. Sedan kan man åka skidor till slutet på maj, oftast, efter det börjar det bli väldigt osäkert med snötillgången i området runt Longyearbyen. I ny-Ålesund är säsongen längre. Om man istället vill åka utför än bortåt så finns det även möjlighet till detta. Dock är den bästa utförsåkningen lokaliserad mitt ute i tjottahejti. Minst en dag med skoter från Longyearbyen, men det finns även annat i närheten av Lonvyearbyen. Juni är en mellanmånad, i juli är den mesta snön borta och man kan börja röra sig till fots, men det kan vara väldigt blött i markerna eftersom det bara är den översta metern av tjälen som tinar (permafrosten är ca 500 m tjock) och vattnet rinner inte bort. Gå till fots är nästan lättare i september när markerna kan börja frysa till men samtidigt så är det lite kallare och mörkare. Sedan går det mot mörkare tider... Under den perioden då det inte ligger snö överallt, slutet på maj/juni - oktober får man räkna med att ta dricksvatten från älvar och bäckar. Dessa är alltid bruna av smältvatten från glaciärer (67% av Svalbard är täckt av glaciärer) men det går utmärkt att dricka efter sedimentering.
Vad man bör tänka på är att vid ett besök så är man utlämnad åt sig själv om man är utanför bosättningar. Detta är vildmark och man bör ha "nödpeilesendere" med sig, (kommer inte på vad det heter på svenska) detta kan hyras i Longyearbyen. Tänk även på att kolla upp hur det är med försäkring. Det är vissa regler som gäller där, speciellt om man rör sig i det område där man som icke-fastboende behöver ha tillstånd av Sysselmannen. Områdena runt Longyearbyen, Svea och Barentsburg är "fria" här kan man röra sig utan tillstånd, det samma gäller ett område runt Ny-Ålesund.
Om ni nu beslutar att åka dit så försök att röra er på egen hand så mycket som möjligt. Det är inte livsfarligt som man kan tro. Vanligt fjällvett kommer man långt med! (Dessutom tar de lokala guiderna ockerpriser för sina turer) Och man behöver inte komma långt bort förrän man upptäcker att man är i vildmarken.
Detta blev ett låååångt inlägg
hoppas ni överlevde
/Martin
Svalbard är då en ögrupp som har något mystiskt över sig där den ligger mittemellan Tromsö i Nord-Norge och Nordpolen. Många ser det som ett resmål som är väldigt exotiskt och spännande att besöka, och jag skall här försöka ge lite inledande hjälp för ett eventuellt besök. Att ta sig till Svalbard är inte svårare än att ta sig till London eller vilken annan ort som helst med flygförbindelse. Det går flyg minst en gång per dag från Oslo som mellanlandar i Tromsö för att sedan landa på Longyearbyens flygplats. Både SAS och Braathens flyger hit, braathens oftast. Sedan på Svalbard finns det två svindyra hotell och två stycken "budgetvarianter" som ändå tar en 500-600 för ett rum.
På Svalbard är huvudorten Longyearbyen, den ligger ungefär mitt på huvudön Spetsbergen, här bor en 1500 människor, huvudnäringar är gruvdrift, turism och forskning. Här finns det mesta ett modernt samhälle har, sjukhus, bank, post, simhall, 4 pubar, 1 nattklubb, affärer etc. Här finns även Sysselmannen som är Norges officiella överhuvud på ön och även polis.
På Svalbard finns det även en rysk bosättning med ca 1000 invånare, Barentsburg. Den ligger en 6 mil väster om Longyearbyen. Ca 6-7 mil söder om Longyearbyen ligger Svea, här försigår dagens gruvdrift, här bor en 200 mäniskor som veckopendlar till Longyearbyen. En bra bit norrut på västsidan av Spetsbergen ligger Ny-Ålesund. Här bor ett 100-tal forskare året runt. Till Ny-Ålesund går det flyg ett par gånger i veckan med bolaget Airlift (tror jag, kolla upp det närmare om ni är intresserade) Det finns även meterologiska stationer på öarna Hopen och Björnöya. En polsk forskningsstation med 10-12 personer finns i Hornsund, på den södra delen av Spetsbergen.
Klimatet på Svalbard är inte så bistert som många tror. Om man jämför klimatet på Svalbard med andra miljöer på samma breddgrad så är det milt på Svalbard. På vintern är det väldigt sällan kallare än -35. Efter mina två vintrar där så var det kallaste jag hade -33. Dock är det ofta så att temperaturen ligger kring -25 - 30 i flera veckor under vintern. Dock är problemet att stark kyla kan kombineras med starka vindar. På sommaren kommer temperaturen kanske upp emot +15 någon dag, annars ligger det runt +5-10 grader. Den kallaste månaden är oftast mars medans juli brukar vara varmast. Svalbard är definierat som arktisk halvöken så några meter med snö är det inte tal om. Ofta är det hård, vindpackad snö som är det man får ge sig i kast med. Midnattssol är det från 19 april till 20 augusti och solen kommer inte över horisonten mellan runt den 20 oktober och 17 februari. Något egentligt mörker på natten kan man inte räkna med från slutet på mars.
Isbjörnar är något annat som förknippas med Svalbard och det är ett reelt hot om man rör sig utanför bosättingarna. Därför skall man vara beväpnad, ett jaktgevär med kaliber 30.06 eller 30.08 är det vanligaste. Gamla Mauser från andra världskriget är också vanligt förekommande. Det är också lämpligt att ha någon typ av pyroteknik typ signalpistol eller signalpenna med knallskott som skrämmer björnen innan den kommer för nära. Vid tältning sätter man upp larmminor runt tältet så att man skrämmer björnen eller i alla fall vaknar innan den har ätit upp en. Allt detta, även vapen kan hyras eller köpas i Longyearbyen och man behöver inte någon typ av licens innan.
Andra djur som inte äter upp en finns det också, ren, ripa, räv, mängder av fåglar (här är juni/juli bästa tiden för fågelskådning), säl, valross, val. De flesta är inte skygga utan man kan komma riktigt nära utan att de verkar bry sig. Bäst är ren och ripa som man nästan kan klappa.
Lämpliga tider för besök är helt beroende på vad man vill göra. Turskidåkning vill man ju helst göra när det är ljust och säsongen kan väl sägas börja i mars, men samtidigt anser jag att den allra vackraste tiden är precis när solen kommer tillbaka, runt slutet på februari, början på mars. Sedan kan man åka skidor till slutet på maj, oftast, efter det börjar det bli väldigt osäkert med snötillgången i området runt Longyearbyen. I ny-Ålesund är säsongen längre. Om man istället vill åka utför än bortåt så finns det även möjlighet till detta. Dock är den bästa utförsåkningen lokaliserad mitt ute i tjottahejti. Minst en dag med skoter från Longyearbyen, men det finns även annat i närheten av Lonvyearbyen. Juni är en mellanmånad, i juli är den mesta snön borta och man kan börja röra sig till fots, men det kan vara väldigt blött i markerna eftersom det bara är den översta metern av tjälen som tinar (permafrosten är ca 500 m tjock) och vattnet rinner inte bort. Gå till fots är nästan lättare i september när markerna kan börja frysa till men samtidigt så är det lite kallare och mörkare. Sedan går det mot mörkare tider... Under den perioden då det inte ligger snö överallt, slutet på maj/juni - oktober får man räkna med att ta dricksvatten från älvar och bäckar. Dessa är alltid bruna av smältvatten från glaciärer (67% av Svalbard är täckt av glaciärer) men det går utmärkt att dricka efter sedimentering.
Vad man bör tänka på är att vid ett besök så är man utlämnad åt sig själv om man är utanför bosättningar. Detta är vildmark och man bör ha "nödpeilesendere" med sig, (kommer inte på vad det heter på svenska) detta kan hyras i Longyearbyen. Tänk även på att kolla upp hur det är med försäkring. Det är vissa regler som gäller där, speciellt om man rör sig i det område där man som icke-fastboende behöver ha tillstånd av Sysselmannen. Områdena runt Longyearbyen, Svea och Barentsburg är "fria" här kan man röra sig utan tillstånd, det samma gäller ett område runt Ny-Ålesund.
Om ni nu beslutar att åka dit så försök att röra er på egen hand så mycket som möjligt. Det är inte livsfarligt som man kan tro. Vanligt fjällvett kommer man långt med! (Dessutom tar de lokala guiderna ockerpriser för sina turer) Och man behöver inte komma långt bort förrän man upptäcker att man är i vildmarken.
Detta blev ett låååångt inlägg
hoppas ni överlevde/Martin
