Jag tänkte återuppta en tråd om vadning från i somras.
Bland annat pratades det om vadning här:
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=7931
Men först två utdrag om vadning från två böcker jag nyligen läst.
Maurice Herzog (från boken Annapurna 8000 meter):
"... Jag kommer fram till ett ställe där man måste över bäcken. Det är inte tanke på att hoppa över. Jag tar av mig skorna och hänger dem över axeln. Det är halvmörkt. Det skulle vara utomodentligt om jag skulle falla i det iskalla vattnet. Jag stiger ner i vattent och känner varje sten med fötterna. Strömmen är stark. Plötsligt så halkar jag, försöker återta balansen, så faller jag riktigt och till slut ligger jag i vattnet hel och hållen, med påföljd att jag blir våt inpå bara kroppen. ..."
Edmund Hillary: (från boken Mot toppen)
"... Och det var en rasande fors. Jag väntade tills Riddiford kom fram och vi skärskådade den tillsammans. Vi visste att det skulle bli svårt att få bärarna över den och beslöt använda ett beprövat medel att själva komma över. Vi ställde oss tätt bredvid varandra och tog ett kraftigt tag i en isyxa, som vi höll vågrätt. Skuldra vid skuldra gick vi ut i vattnet. Riddiford tog emot strömmen, vattnet grep tag i honom och välte nästan omkull honom. Jag var skyddad mot den värsta strömstyrkan och kunde stödja honom och pressa oss bägge till andra stranden. ..."
Herzogs vadning beskriver exakt hur man inte skall vada, ensam och utan skor på fötterna. Hillary däremot visar hur t.o.m. väldigt starka strömmar kan vadas om man är fler än en. Fast om det är relativt lätta strömmar vadar man snabbast ensam med en vandrarkäpp.
Jag personligen är emot att byta till sandaler vilket exponerar huden för det kalla vattnet och medför risk att fötterna domnar bort. Det andra är ju att sandaler rimligen inte är lika stabila som dina vandrarskodon. Numera kör jag inte heller byte till gympaskor, även om det är något bättre än sandaler. Sen om man vet att det blir ett antal vad under dagen så tar det ju ganska lång tid att hålla på att byta skor hela tiden.
Istället så förespråkar jag två sätt. Med höga stövlar utnyttjar man sina regnbyxor och spänner fast den i stövlarna så gott det går. Vissa använder eltejp till detta. Med låga kängor är damasker och regnbyxor bra att ha även om det inte blir helt vattentätt. Jag brukar bättra på genom att spänna fast damasken ytterligare med en extra rem. Ungefär tre sekunder kan man stå i vatten utan att det tar sig in i kängorna.
Men tänk inte på det, för har du för bråttom över så kan det gå som för Herzog. Du kan alltid hälla ut vattnet på andra sidan och om du har ylle-sockar på fötterna så kommer du inte att börja frysa. Som kuriosa så använder fjällvandrare på Nya Zeeland ofta bäckarna till att vandra i eftersom det inte annars går att ta sig fram.
Blöta kängor? Jag har fått intrycket att vissa här tycker att blöta kängor är så fruktansvärt hemskt att det är värt vad som helst att slippa det. Jag har iofs aldrig haft Meindl kängor utan mina har läderfoder. Förvisso hinner de inte torka helt efter ett blött vad till dagen efter, men att ha lite fuktiga kängor är faktiskt inte så hemskt. Man behöver inte ens byta strumpor om man har Ullfrotte eftersom de torkar något fortare än ull. Men förstås, att byta till torra sockar är skönt.
Långt inlägg, men jag hoppas att jag retat någon iaf.
/Jonas U
Bland annat pratades det om vadning här:
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=7931
Men först två utdrag om vadning från två böcker jag nyligen läst.
Maurice Herzog (från boken Annapurna 8000 meter):
"... Jag kommer fram till ett ställe där man måste över bäcken. Det är inte tanke på att hoppa över. Jag tar av mig skorna och hänger dem över axeln. Det är halvmörkt. Det skulle vara utomodentligt om jag skulle falla i det iskalla vattnet. Jag stiger ner i vattent och känner varje sten med fötterna. Strömmen är stark. Plötsligt så halkar jag, försöker återta balansen, så faller jag riktigt och till slut ligger jag i vattnet hel och hållen, med påföljd att jag blir våt inpå bara kroppen. ..."
Edmund Hillary: (från boken Mot toppen)
"... Och det var en rasande fors. Jag väntade tills Riddiford kom fram och vi skärskådade den tillsammans. Vi visste att det skulle bli svårt att få bärarna över den och beslöt använda ett beprövat medel att själva komma över. Vi ställde oss tätt bredvid varandra och tog ett kraftigt tag i en isyxa, som vi höll vågrätt. Skuldra vid skuldra gick vi ut i vattnet. Riddiford tog emot strömmen, vattnet grep tag i honom och välte nästan omkull honom. Jag var skyddad mot den värsta strömstyrkan och kunde stödja honom och pressa oss bägge till andra stranden. ..."
Herzogs vadning beskriver exakt hur man inte skall vada, ensam och utan skor på fötterna. Hillary däremot visar hur t.o.m. väldigt starka strömmar kan vadas om man är fler än en. Fast om det är relativt lätta strömmar vadar man snabbast ensam med en vandrarkäpp.
Jag personligen är emot att byta till sandaler vilket exponerar huden för det kalla vattnet och medför risk att fötterna domnar bort. Det andra är ju att sandaler rimligen inte är lika stabila som dina vandrarskodon. Numera kör jag inte heller byte till gympaskor, även om det är något bättre än sandaler. Sen om man vet att det blir ett antal vad under dagen så tar det ju ganska lång tid att hålla på att byta skor hela tiden.
Istället så förespråkar jag två sätt. Med höga stövlar utnyttjar man sina regnbyxor och spänner fast den i stövlarna så gott det går. Vissa använder eltejp till detta. Med låga kängor är damasker och regnbyxor bra att ha även om det inte blir helt vattentätt. Jag brukar bättra på genom att spänna fast damasken ytterligare med en extra rem. Ungefär tre sekunder kan man stå i vatten utan att det tar sig in i kängorna.
Men tänk inte på det, för har du för bråttom över så kan det gå som för Herzog. Du kan alltid hälla ut vattnet på andra sidan och om du har ylle-sockar på fötterna så kommer du inte att börja frysa. Som kuriosa så använder fjällvandrare på Nya Zeeland ofta bäckarna till att vandra i eftersom det inte annars går att ta sig fram.
Blöta kängor? Jag har fått intrycket att vissa här tycker att blöta kängor är så fruktansvärt hemskt att det är värt vad som helst att slippa det. Jag har iofs aldrig haft Meindl kängor utan mina har läderfoder. Förvisso hinner de inte torka helt efter ett blött vad till dagen efter, men att ha lite fuktiga kängor är faktiskt inte så hemskt. Man behöver inte ens byta strumpor om man har Ullfrotte eftersom de torkar något fortare än ull. Men förstås, att byta till torra sockar är skönt.
Långt inlägg, men jag hoppas att jag retat någon iaf.
/Jonas U