Normalt gäller allemansrätten. Regelrätt förbud råder endast i extrema naturskyddsområden, alltså där skyddet inte är föranlett av att man vill bevara skog och mark för att det ska finnas sådan utan därför att det växer någon rar blomma eller häckar någon sällsynt fågel, etc.
En MTB har mindre inverkan än t ex svampplockare, orienterare och ryttare, så normalt skall det inte vara något problem. Viktigt är dels att aldrig låsa hjulen, något vana MTB-åkare ändå inte gör, och dels att visa verklig hänsyn mot fotgängare och ryttare, att man stannar och gullar hellre än att bomba fram så att de tvingas kasta sig undan eller hästarna slår bakut. Särskilt känsligt är det på snabba stigar.
När det gäller markerade leder är det viktigt att vara extra trevlig och visa respekt.
I många skogar bidrar MTB åkningen till att stigar och leder överhuvudtaget hålls öppna. Hittills har vi nästan bara haft goda erfarenheter av vandrare. En enda gång blev jag utskälld av två hundar och en gubbe. Han tyckte att det var ok att han skulle gå där och låta sina hundar orena medan jag inte skulle få cykla. Jag var rätt trött och bad honom dra dit pepparn växer.
Såsom jag förstår allemansrätten är det inte tillåtet att cykla var som helst i skog och mark. Man bör hålla sig till stig och om man inte gör det gäller ungefär detsamma som för hästar: d v s man är skyldig att vara extremt försiktig. Det kan t ex vara OK att ensam cykla över en äng men det är inte ok om man är tjugo stycken eftersom det då bildas en stig
Per