Rinim- Akka?

Hej alla som läser.
Jag och min bror (vältränad sådan) tänkte prova att vandra i Sarek för första gången. Vi har tänkt oss gå Kungsleden söderut från Saltoloukta till färjelägret som sedan tar oss till Rinim, därefter tänkte vi vandra Pastavagge och sedan vidare upp genom Routesvagge...
Är detta en lämplig tur för Sareknoviser?
Finns det några härliga berg som man ej behöver klätterutrustning för att bestiga längs denna rutt? Typ Nilas kam...
Andra förslag?

Daniel

Härlig vandring, fast tvärtom..!

Hej!

Den sträcka ni planerar är en bra tur för sareknybörjare. Sarek är väl egentligen inte särkilt mycket svårare än något annat fjällområde, förutom i ett avseende; Det finns ingenstans att ta vägen annat än till sitt tält. Det finns inte broar över vattendragen (förutom vid Mikkastugan, och i Kukkesvagge. Man är alltså "utlämnad" till naturen och sig själv.

Men jag skulle föreslå att i börjar i andra änden, dvs från Ritsem/Änonjalme och går söderut mot Pastavagge, Rinim och så småningom Saltoluokta. Varför? Jo, det är alltid trevligt att gå mot solen. En höjdare är också att avsluta sin vandring med en bastu och en middag på en av sveriges absolut mysigaste fjällstationer, Saltoluokta.

Vägen genom Sarek ter sig naturlig. Man har egentligen inget val. (Låter trist, men är det inte.) Första etappen kan förstås genomföras på två vägar: Pajdelantaleden mot Kisuris-stugan och sedan Söder om Sjnjuftjutisjåkka mot Routesvagge. Eller så väljer man att avvika från Padjelantaleden ca 3 km från bron över Vuojatätno och sneddar upp mot dalen mellan Akkas västtoppar och Sjnjuftjutis. Det kräver så småningom ett vad, som kan vara lite knepigt över Suottasjåkkå. Routesvagge leder mot Sareks hjärta och sedan fortsätter man mot Pastavagge. Vilse är nog omöjligt att gå.

Jag föreslår att ni istället tar god tid på er och gör dagsturer från "basläger" lite här och där.
Kisuris är en bra topp i norr att bestiga för att få en härlig överblick av det som komma skall. Alternativt Niak. Dessa båda kan bestigas utan klättring och inte heller passerar man glaciär.
Akkamassivet är förstås också en "höjdare" i flera avseenden men kräver kanske lite mer. Har själv inte varit upp på den toppen.

Gör en "rundtur" runt Påisatjåkkå.

Bestig Tjågnåris på vägen från Mikka mot Pielavalta. Nilas kam har jag ingen erfarenhet av.

Stanna gärna en dag extra i Pastavagge. Säregen stämning i hela dalen.

Variationerna är förstås oändliga.

Fråga gärna, om det är något mer ni vill veta.

Mvh
Bert

Ett gott råd !

Det Bert säger är klokt. Finns tid och ork så ta gärna en tur ned i Rapadalen innan ni viker av Norrut mot Pastavagge.
Som Bert också berättar så finns det inga sköna mjuka sängar eller möjligheter att torka kläder osv. Reg´n är inte ovanligt i Sarek.
Som ansv för fjällräddningen i detta område kan jag bara vädja till alla att se till att orka med och ha bra utrustning. Vada inte om vattnet är högt, planera för ev extra väntan vid någon strid jokk, och framför allt lämna en vettig, väl genomtänkt färdplan till någon där hemma.
Kalle

PS. skall du ringa hem så blir det klättring !

Tack medmänniskor!

Jag vill tacka er för era kloka råd och tips. Det blir Akkastugorna- Saltoloukta och ca 10 dagar. Vi är medvetna om förutsättningar. Just nu läser vi allt vi kommer över om Sarek och rutten. Det är ju roligt att förbereda sig med läsning och träning, matplanering. Angående Rapadalen så står det i Abrahamsson och Grundstens böcker att Såbbetjåkkå 1821 är en perfekt utsiktsplats över Rapadalen, och att man sedan kan vidare upp till Midtji Skårki (1842). Har ni någon erfarenhet av dessa toppar? Om inte så ber jag ändå att få tacka för era värdefulla synpunkter.

Hej Daniel och andra,

jag och en god vän är i samma situation, nybörjare i Sarek och med samma färdplan (inkl Nilas Kam ). Vi har diskuterat riktning men fick ju nu lite bra argument för ordningen Ritsem, Saltoloukta. Vi har liksom ni en del frågeställningar, och det jag funderar mest på just nu är vadning. Speciellt över Tjågnorisjåkkå. Enligt litteraturen finns det en snöbro över denna jåkk, med olika bärkraft olika säsonger.

Går det att säga nåt generellt om hur denna snöbro brukar vara i slutet av Augusti (då vi tänkte vandra)? Har den hunnit smälta bort ? Spelar det kanske ingen roll eftersom det är sent på sommaren och vattenståndet ändå sjunkit ?

Vad tänker ni vada i för utrustning ?
Vi väljer mellan:
1 höga coverboots
2 låga coverboots + regnbyxor + tejp
3 sandaler (eller andra lättvikts-gympadojjor) + yllesockor + naket

Många frågor, mycket planering och lusläsning av färdböckerna får en att önska att det var Augusti i morgon.. Har du lust att diskutera planeringsdetaljer, mat och annat med nån i samma situation är det bara att maila !

Tacksam för synpunkter !

/Niklas

vadning

Hejsan !
Jag brukar vada iförd Goretexkängor (Meindl), damasker och Goretexbyxor. Detta funkar perfekt.
Damaskerna har jag nytta av också sommartid vid toppturer då snöpulsningen blir besvärande djup. På detta vis har jag alltid hållit mig torr.

Damasker är lätt att behålla på vid en vandringsdag med många småvad titt som tätt (!). Denna lösning är, som sagt, tät....coverboots verkar onödigt i mitt tycke, och dessutom tungt i packningen.

MVH Mats Frank, Umeå

Snöbrygga

Den snöbryggan (över Tjågnårisjågås, vid 800-metersnivån) skulle vi prova i början på augusti för ett par år sedan. Den brast. Lyckligtvis kom han som var uppe på den inte så långt ut så det gick bra. Annars hade det inte gått bra alls.

Så den typen av bryggor i augusti vill jag inte rekommendera till min bäste ovän.

Nä, det är bara att ta sig ner i dalen och vada vid utflödet, det gick alldeles utmärkt. Dock mer än knähögt vatten.

Den gången hade jag låga coverboots, regnbyxor och en rem runt vardera kängskaftet. Det sistnämnda är bättre än tejp tycker jag och håller tätt ett bra tag.

Vadning

Vi gick samma mycket vältrafikerade sträcka i sommras, men från andra hållet vilket också fungerade bra. Vi hade ingen sol så det spelade ingen roll av den anledningen.

I pastavagge kan man gå på en glaciärtunga på ett ställe och iaf slippa ett vad men i övrigt var alla snöbryggor raserade eller för veka för att prövas när vi gick första veckan i augusti. Tjågnorisjåkkå var en besvärlig en att ta sig över, vi fick gå nästan ända ner till rapaselet innan vi hittade ett lämpligt ställe. Även jokken från Pielasjön var breddfylld och var egentligen den som var besvärligast. Detta beroende på allt regn som vi råkade ut för, har det varit bra väder i några dagar är det vadet ganska enkelt. Det är alltså väldigt svårt att förutse hur vaden kommer att vara, de ändrar sig från dag till dag. Då vi kom in i pastavagge mötte vi 3-4 grupper som hade tvingats tälta vid jokken närmast Rinim, den som nästan inte syns på kartan. Under natten hade det varit uppehåll så vattenmängden hade i princip halverats sa de.

Precis som ni säger så får man säkert bra utsikt från Såbbetjåkkå över rapadalen men på grund av dåligtväder klättrade vi bara upp på den där ensamma 1500-metersklumpen framför Skårki masivet. Man såg väldigt bra därifrån också.

Vi vadar med kängor och regnbyxor åtsnörade med remmar från ryggan. Har man stövlar eller lite högre kängor och sätter två remmar kommer ni hålla er torra även under längre vad, tex smailajokka i norra delen av routesvagge. Coverboots känns tugnt och onödigt.

Vi (som är ganska otränade) gjorde turen på 6 dagar (via Kisuris) utan riktig topptur så med 10 dagar får ni nog ganska gott om tid vilket är trevligt om vädret är bra (vi hade räknat med 8 dagar men skippade vilodagarna pga rusket).

Lycka till!