?
Jag förstår inte varför alla icke-jägare hakar upp sig på dödandet. Dödandet är en liten del av jakten, men måste finnas där för att det ska kallas jakt. Tar man bort dödandet från jakten återstår frilufsmänniskor som i grupp eller ensamma tillbringar allt från 10–200 dagar (kanske mer eller mindre) med att vandra i naturen och får upplevelser i skog, på fjället eller i skärgården och som lägger ner 5-30 dagar på viltvårds- och naturåtgärder. Mycket av jaktlyckan ligger även i att träna sin hund och glädjas åt hans arbete.
Ser man sedan på själva dödandet på ett naturligt sätt så inser man att det inte är så konstigt. Alla som äter mat eller använder kläder som är gjorda av animaliskaprodukter dödar djur indirekt. Indirekt eller direkt? Jag ser ingen moralisk eller etisk skillnad på det. Det viktiga är att det sker på ett snabbt och humant sätt.
Att jakten tillför naturupplevelsen en annan dimension och spänning är inte konstigare än att vissa förhöjer naturupplevelsen med att bestiga bergstoppar, klättra i berg, cykla, springa, skärmflyga eller forsränna.
Jag vill även uppmana alla som får chansen köpa kött från jägare att göra det. Det är en tillfredsställelse att äta mat från naturens skafferi. Viltet har levat ett naturligt liv fjärran från djurfabriker, antibiotika och andra konstgjorda sätt att hantera djur.
/Mikael Töyrä