För ett par år sedan var jag med i ett Drakbåtslag på jobbet. Det var en häftig känsla att glida fram på vattnet. Mindre häftigt att bara paddla på en sida. På våra övningsrundor såg jag några långa smala båtar som framfördes av tokstollar med dubbelpaddel. Graciöst och vackert skar dessa flytetyg genom vattnet. Formen på båtarna fick mig att tänka på japanska svärd. Är det där såna där tockninga, öh ... kajaker undrade jag. De mer rutinerade paddlarna i laget visste att det var det visst det.
En sådan skall jag ha tänkte jag. Sedan blev det inte mer med det. Lite då och då kollade jag efter Kajaker på Internet och på blocket. Och hade väl i våras bestämt mig för att till sommaren 08 skulle jag köpa en kajak, en begagnad fin en för typ 10 000. Kanske redan till hösten om priserna sjönk med vattentemperaturen. Dock är det ingalunda säkert att jag genomför allt sådant jag "bestämmer" mig för. I så fall hade jag haft AB CE DE - behörighet, flygsert, egen maskinverkstad, tig-svets, villa, åtta katter, tre hundar, vandrarhem, eget gym, 30 bilar och ett förtiotal motorcyklar. Det säger sig självt att om man jobbar heltid som knegare så har man varken råd eller tid med allt man vill.
Nåväl, för en månad sedan satt jag framför datorn, ledig från jobbet och drack morgonkaffet när jag kollade på blocket. "Point 65" sökte jag på och fick några träffar. En i norrland för 6500 var den billigaste. Sökte på lite andra ord och sedan igen på "point 65" för att kolla den där norrländska annonsen igen. Då dök en ny annons upp. K1R och K1VR, 4000kr/st med paddlar och såna där klänningar.
Jag slängde mig på telefonen, lånade ihop 8000 och körde plattan i mattan till biltema för spännband och takräcke. 15 mil bort hos ett medelålders par vars telefon höll på att överhettas lastade jag på 2 kajaker på taket.
I julaftonsruset jag kände så missade jag vilken av kajakerna som var vilken. Jag fick dock för mig att herrn i huset sade att den som var mest "platt" i botten var den som var lättast för nybörjare. Den andra krävde lite mer vana och balans.
Hursom, efter införskaffande av skor, flötör, länspump, väst och en massa snören och påsar av allsköns slag samt ivrigt surfande på nätet där snälla människor beskriver hur man kommer i och ur i olika situationer kände jag mig redo för premiärturen igår. Solen sken och framemot eftermiddagen var det bara lite vita skum på några vågor här och där. Det är ju inte så farligt, det är ju en HAVSkajak jag skall paddla i. Ner till varvet här hemma och i med kajaken vid "kanotbryggan". Jevlar vad den guppar tänkte jag när jag satte ena foten framför den andra med ena handen på bryggan och den andra i linje med fötterna om sittbrunnssargen, mitt i kajaken. Men jag gled ner lätt och fint trots att det känndes lite märkligt. Tack Internet. Nu började det dock bli lite spännande. Vågorna slog in rakt från sidan och ville ha in kajaken under bryggan. Höll på att välta flera gånger medans jag trasslade med att få klänningen på plats runt sittbrunnen. Vid det här laget började jag bli förbannad. Helvetes båtdjevul. Och vingligt som fan var det. Är det här verkligen den stadiga kajaken? Hur vinglig är då den andra i så fall? Till slut var klänningen på plats. Tur att jag suttit hemma på gräsmattan och torrövat. Rakt fram ett par meter sköljde vågorna över en hög med stenar så det var skarp vänster som gällde. Trampade på rodret som man vrider ett cykelstyre och tog ett rejält tag med vänster blad, gled längs bryggan och rämde fören rakt in och upp över stenarna. Fick tag i bryggan precis innan jag välte omkull. *könsord!* Kollade bakåt och såg att rodret stod åt precis fel håll. Backade upp med en paddelteknik som skulle få papphammar att se proffsig ut. Ställde rodret rätt och tog sats igen. Resultatet blev att jag träffade stenarna 5 cm längre åt vänster. Jag upprepade det hela åtta gånger innan jag kom fram till att rodret har ingen effekt alls i låg fart och att jag kan paddla hur mycket jag vill på vänster sida - så länge vågorna träffar mig bredsides kommer jag inte kunna styra upp mot dem. Inte så länge jag ligger jämsides med bryggan i alla fall. Med hjälp av händerna drog jag mig fram i ekor och andra båtar som låg förtöjda tills framänden pekade mot vågorna. Med ens blev det bara hälften så vingligt. Nu skall det paddlas! Hej och hå. 10-15 meter ut från alla bryggor försökte jag svänga lite för att paddla längs stranden. Vilket medförde en massa nära-döden-upplevelser. Nå, kanske inte döden, men åtminstonde nära-kantrings-upplevelser. Bara att svänga upp mot vågorna igen. Knepigt med rodret, det svänger ju åt fel håll hela tiden. Ännu värre var det med min kurs. Snett ut från land. Vända är inte att tänka på, då lär jag trilla i plurret. Badkruka har jag alltid varit. Tur att jag är i mälaren i alla fall. Det kommer ju alltid land någonstans. Närmare 2 km ut glider jag upp på en liten sandstrad på en ö. Jag går iland mellan badande snorungar som inte fattat att det är iskallt i vattnet, sätter mig ner och hämtar andan. Pillar in en prilla och konstaterar att vattnet är mycket lugnare nu. De badande snorgärsen irriterar mig dock så pass att jag, släger av mig västen och går ut och doppar mig. Som jag misstänkte var det svinkallt, men nu var det gjort i alla fall och jag är inte lika rädd för att välta längre. Solen värmer gott och jag slipper frysa ovan vattnet. på med västen, ut med kajaken längs vattenbrynet och så testade jag att kliva i med paddeln som stöd. Något jag också funnit beskrivet på Internet. Funkade bra det med. Längs ön och en bit ut var vattnet så pass lungt att jag vågade testa att ösa på lite. Styrketräningen kom väl väl till pass och jag tyckte jag paddlade i 180 tills jag kom lite snett med paddeln och var nära att dyka i. Skall det vara så här vingligt verkligen? Resten av tillbakaturen gick lugnare och med lite fart var det inga bekymmer att glida in till kanotbryggan. Avstigning som uppsittning fast omvänt känndes läskigt med gick även det hur fint som hellst. Vissa har skrämt mig med att det är svårt att lyfta upp kajaken ur vattnet från en brygga, men inte heller det var svårt. Stelt marklyft med uppvärmningsvikt bara.
Nu vet jag inte riktigt vad jag tycker om kajakpaddling. Det var kul men kändes inte riktigt som jag trott. Något träningspass kändes det inte som, det gick åt alldeles för mycket energi för att hålla balansen för att jag skulle kunna ösa på ordentligt. Kanske löser det sig om man får träna lite mer. Diverse medvetna vältningar och räddningsövningar får vänta tills det är liiite varmare i vattnet.
Men jag undrar ändå, vilken kajak är den stadigaste? vilken är vilken? Är det verkligen tänkt att den "plattbottnade" skall vara en lämplig nybörjarkajak?
En sådan skall jag ha tänkte jag. Sedan blev det inte mer med det. Lite då och då kollade jag efter Kajaker på Internet och på blocket. Och hade väl i våras bestämt mig för att till sommaren 08 skulle jag köpa en kajak, en begagnad fin en för typ 10 000. Kanske redan till hösten om priserna sjönk med vattentemperaturen. Dock är det ingalunda säkert att jag genomför allt sådant jag "bestämmer" mig för. I så fall hade jag haft AB CE DE - behörighet, flygsert, egen maskinverkstad, tig-svets, villa, åtta katter, tre hundar, vandrarhem, eget gym, 30 bilar och ett förtiotal motorcyklar. Det säger sig självt att om man jobbar heltid som knegare så har man varken råd eller tid med allt man vill.
Nåväl, för en månad sedan satt jag framför datorn, ledig från jobbet och drack morgonkaffet när jag kollade på blocket. "Point 65" sökte jag på och fick några träffar. En i norrland för 6500 var den billigaste. Sökte på lite andra ord och sedan igen på "point 65" för att kolla den där norrländska annonsen igen. Då dök en ny annons upp. K1R och K1VR, 4000kr/st med paddlar och såna där klänningar.
Jag slängde mig på telefonen, lånade ihop 8000 och körde plattan i mattan till biltema för spännband och takräcke. 15 mil bort hos ett medelålders par vars telefon höll på att överhettas lastade jag på 2 kajaker på taket.
I julaftonsruset jag kände så missade jag vilken av kajakerna som var vilken. Jag fick dock för mig att herrn i huset sade att den som var mest "platt" i botten var den som var lättast för nybörjare. Den andra krävde lite mer vana och balans.
Hursom, efter införskaffande av skor, flötör, länspump, väst och en massa snören och påsar av allsköns slag samt ivrigt surfande på nätet där snälla människor beskriver hur man kommer i och ur i olika situationer kände jag mig redo för premiärturen igår. Solen sken och framemot eftermiddagen var det bara lite vita skum på några vågor här och där. Det är ju inte så farligt, det är ju en HAVSkajak jag skall paddla i. Ner till varvet här hemma och i med kajaken vid "kanotbryggan". Jevlar vad den guppar tänkte jag när jag satte ena foten framför den andra med ena handen på bryggan och den andra i linje med fötterna om sittbrunnssargen, mitt i kajaken. Men jag gled ner lätt och fint trots att det känndes lite märkligt. Tack Internet. Nu började det dock bli lite spännande. Vågorna slog in rakt från sidan och ville ha in kajaken under bryggan. Höll på att välta flera gånger medans jag trasslade med att få klänningen på plats runt sittbrunnen. Vid det här laget började jag bli förbannad. Helvetes båtdjevul. Och vingligt som fan var det. Är det här verkligen den stadiga kajaken? Hur vinglig är då den andra i så fall? Till slut var klänningen på plats. Tur att jag suttit hemma på gräsmattan och torrövat. Rakt fram ett par meter sköljde vågorna över en hög med stenar så det var skarp vänster som gällde. Trampade på rodret som man vrider ett cykelstyre och tog ett rejält tag med vänster blad, gled längs bryggan och rämde fören rakt in och upp över stenarna. Fick tag i bryggan precis innan jag välte omkull. *könsord!* Kollade bakåt och såg att rodret stod åt precis fel håll. Backade upp med en paddelteknik som skulle få papphammar att se proffsig ut. Ställde rodret rätt och tog sats igen. Resultatet blev att jag träffade stenarna 5 cm längre åt vänster. Jag upprepade det hela åtta gånger innan jag kom fram till att rodret har ingen effekt alls i låg fart och att jag kan paddla hur mycket jag vill på vänster sida - så länge vågorna träffar mig bredsides kommer jag inte kunna styra upp mot dem. Inte så länge jag ligger jämsides med bryggan i alla fall. Med hjälp av händerna drog jag mig fram i ekor och andra båtar som låg förtöjda tills framänden pekade mot vågorna. Med ens blev det bara hälften så vingligt. Nu skall det paddlas! Hej och hå. 10-15 meter ut från alla bryggor försökte jag svänga lite för att paddla längs stranden. Vilket medförde en massa nära-döden-upplevelser. Nå, kanske inte döden, men åtminstonde nära-kantrings-upplevelser. Bara att svänga upp mot vågorna igen. Knepigt med rodret, det svänger ju åt fel håll hela tiden. Ännu värre var det med min kurs. Snett ut från land. Vända är inte att tänka på, då lär jag trilla i plurret. Badkruka har jag alltid varit. Tur att jag är i mälaren i alla fall. Det kommer ju alltid land någonstans. Närmare 2 km ut glider jag upp på en liten sandstrad på en ö. Jag går iland mellan badande snorungar som inte fattat att det är iskallt i vattnet, sätter mig ner och hämtar andan. Pillar in en prilla och konstaterar att vattnet är mycket lugnare nu. De badande snorgärsen irriterar mig dock så pass att jag, släger av mig västen och går ut och doppar mig. Som jag misstänkte var det svinkallt, men nu var det gjort i alla fall och jag är inte lika rädd för att välta längre. Solen värmer gott och jag slipper frysa ovan vattnet. på med västen, ut med kajaken längs vattenbrynet och så testade jag att kliva i med paddeln som stöd. Något jag också funnit beskrivet på Internet. Funkade bra det med. Längs ön och en bit ut var vattnet så pass lungt att jag vågade testa att ösa på lite. Styrketräningen kom väl väl till pass och jag tyckte jag paddlade i 180 tills jag kom lite snett med paddeln och var nära att dyka i. Skall det vara så här vingligt verkligen? Resten av tillbakaturen gick lugnare och med lite fart var det inga bekymmer att glida in till kanotbryggan. Avstigning som uppsittning fast omvänt känndes läskigt med gick även det hur fint som hellst. Vissa har skrämt mig med att det är svårt att lyfta upp kajaken ur vattnet från en brygga, men inte heller det var svårt. Stelt marklyft med uppvärmningsvikt bara.
Nu vet jag inte riktigt vad jag tycker om kajakpaddling. Det var kul men kändes inte riktigt som jag trott. Något träningspass kändes det inte som, det gick åt alldeles för mycket energi för att hålla balansen för att jag skulle kunna ösa på ordentligt. Kanske löser det sig om man får träna lite mer. Diverse medvetna vältningar och räddningsövningar får vänta tills det är liiite varmare i vattnet.
Men jag undrar ändå, vilken kajak är den stadigaste? vilken är vilken? Är det verkligen tänkt att den "plattbottnade" skall vara en lämplig nybörjarkajak?
