Unna Raita stugan

Tänkte gå ifrån vistasdalen upp till Unna Raita stugan vidare mot Nallo, har hört att det är stenigt, är det en stor risk att gå där själv eller ska man försöka få med sig någon vandrings kompis.

Hej! Visst är det mycket sten. Framför allt efter Stugan vidare mot Nallo. Men det är en väldigt fin tur och definitivt värt det. Risken som jag ser det med att gå den sträckan ensam är risken för stukad fot eller liknande. Långt att krypa. Självklart störst risk vid regn. Men jag tycker inte att det ska avskräcka. Med normal försiktighet och starka fotleder ska det inte vara några problem.
När du kommer fram till "återvändsgränden" nedanför stugan har jag passerat den upp på den södra sluttningen. Rätt jobbigt i mycket sten och lösgrus. Dock ingen direkt fara. Den ska också gå att klättra upp på norra sidan. Såg inte så svårt ut uppifrån. Om man har lite klättevana vill säga. Inte för att det behövs några säkringar. Där bör man nog dock vara två.
Hoppas du får en fin tur.
/Johan

Om jag kommer ihåg rätt så är sträckan mellan Unna Räita och Nallo visserligen ganska stenig, men det är inte så extremt stor-blockig terräng, som i t ex Kuopervagge, vilket betyder att kan utan större besvär kan kliva från en sten till nästa utan att sätta i händerna. Det underlättade betydligt. Unna Räitavagge är fantastiskt fin, mycket mer alpint än så blir det nästan inte.

Mvh
/Per

Edit: Skrivfel ...

I dalen efter stugan (dvs västerut från klipptröskeln) finns det även små rösen som kan vara svåra att se, men om man håller sig till dem så är det ofta lite lättare att gå. Rösena ligger på bra ställen. Men stenarna är - som någon skrev - faktiskt väldigt gångvänliga. Ofta är det platt och enkelt att glida fram. Speciellt om man har stavar.

Om man vill ta en genväg till Nallo sen, så kan man hålla höger (norr) direkt vid Unna Reaiddavaggis mynning, och hålla lite höjd runt berget söder om Nallostugan (som jag inte minns namnet på), istället för att följa leden längst ner i Stuor Reaiddavaggi, över jåkken och sedan ta höger (norr). Förr oss var det inga problem att sedan "vada" (kliva på sten) jåkken vid Nallostugan. Man tjänar lite tid, men å andra sidan är leden kanske mer lättgången. Genvägen är dock osannolikt enkel bitvis, med plan klippa, ibland kusligt formad till trappsteg som gör allt lätt.

i den östra delen av unna räiddavagge finns en jokk som ibland kan vara mycket vattenrik. inte så brett, men mkt strömt kan det vara. Det är en väldigt lång omväg om man måste gå runt.

Jag gick Unna Räitavagge via Unna Räitastugan till Nallo augusti 2006. Det finns en stig på norra sidan av Unna R. Det såg svårt ut att gå på andra sidan, flera stora branta partier med bar klippa. På eftermiddagen kom jag till jokken som Emma R beskriver. Den gick inte att vada med någon säkerhet (gick själv). Jag följde jokken uppströms till fallet över klipptröskeln, kanske 50 meter fritt fall. Jag vände tillbaka till stigen slog upp mitt tält. Gick upp 4:00 åt en snabb frukost och vadade enkelt över vid det markerade vadet.
Fortsatte vidare väster ut. Gick upp mot Unna Räitastugan söder om sjön. Upp till tröskeln, brant men enkelt. Traverseringen vid stupet ca 1 km innan stugan var trixig. Lös slam från glaciären gjorde att det var svårt att få fäste i den branta terrängen. Det var lite spännande då ett misstag på det mest utsatta stället skulle medföra att man hamnade vid sjön drygt 100 meter längre ner rejält blåslagen om man överlevde.

Från stugan till Nallo en avkopplande vandring helt utan svårigheter.
Östra delen av Unna Reaiddavagge en höjdare i svenska fjällen. Ödsligt alpint och lättvandrat förutom de två beskrivna svårigheterna.

Med erfarenhet och ett gott omdöme är risken hanterbar för ensamvandraren.

/Janne

janstj; sa:

Upp till tröskeln, brant men enkelt. Traverseringen vid stupet ca 1 km innan stugan var trixig.

Klicka för att se resterande...

Jag är inte säker på var du menar. Du kom alltså österifrån (dvs från Vistashållet) och gick genom dalen mot klipptröskeln. Sedan tog du dig över klipptröskeln via branten i den södra kanten. Var var den trixiga traverseringen? Är det när man tar sig uppför branten vid sidan om klipptröskeln? Dvs alldeles innan man är uppe på tröskeln? Jag har bara varit ovanför klipptröskeln, så jag är nyfiken på hur det ser ut på leden ner till nedre delen av dalen.

MvH

millimeter; sa:

janstj; sa:

Upp till tröskeln, brant men enkelt. Traverseringen vid stupet ca 1 km innan stugan var trixig.

Klicka för att se resterande...

Jag är inte säker på var du menar. Du kom alltså österifrån (dvs från Vistashållet) och gick genom dalen mot klipptröskeln. Sedan tog du dig över klipptröskeln via branten i den södra kanten. Var var den trixiga traverseringen? Är det när man tar sig uppför branten vid sidan om klipptröskeln? Dvs alldeles innan man är uppe på tröskeln? Jag har bara varit ovanför klipptröskeln, så jag är nyfiken på hur det ser ut på leden ner till nedre delen av dalen.

MvH

Klicka för att se resterande...

Jag kom från öster. Startade uppstigningen söder om sjön där det var minst brant uppför ca 300 meter från sjöstranden. Skråade uppför tills jag var ungefär i jämhöjd med stugan (1200 m) stugan syns inte. Därefter är det knappt en km till stugan rakt norrut.
Mot stugan håller man nedanför glaciären på västra sidan just innan stupet. Det blir smalare att gå tills man passerar mellan en klippkant på västra sidan och stupet. Man går hela tiden på skrå i jökelsand vilket är löst och samtidigt smalt mot den branta sidan. Efter passagen av klippkanten planar det snabbt ut och vandringen blir enkel. Det svåra partiet är ca 100 meter långt.
Jag kom där även 2005 via jojo leden och var beredd på svårigheten. Det skulle nog underlätta med vandringsstav(ar).
Östra Unna Räitavagge är problemfritt med undantag för vadet av jokken.

/Janne

janstj; sa:

Mot stugan håller man nedanför glaciären på västra sidan just innan stupet. Det blir smalare att gå tills man passerar mellan en klippkant på västra sidan och stupet. Man går hela tiden på skrå i jökelsand vilket är löst och samtidigt smalt mot den branta sidan. Efter passagen av klippkanten planar det snabbt ut och vandringen blir enkel. Det svåra partiet är ca 100 meter långt.

Klicka för att se resterande...

Okej, jag tror jag förstår var du menar. Tack!

Vinterled?

Hej, hur ser det ut från Unna Räitastugan österut utför kanten under vintertid? Går det att köra hundsläde utför där med någon säkerhet då?

MVH, Dan

mo9jan; sa:

Hej! Visst är det mycket sten. Framför allt efter Stugan vidare mot Nallo.

Klicka för att se resterande...

Jo, men det dryga partiet är det från Vistasdalen upp mot stugan. Gick hela den sträckan i rejäl tjocka, och vägen upp var rätt kuslig (nå, det är den kanske alltid, men stenbranten var ganska svårnavigerad och det gick ibland småras). Gå inte rakt under varandra, alltså. Sträckan från stugan mot Nallo är stenig och inte heller så lätt att se i surväder, men å andra sidan blir det inte några större problem även om man missar leden en bit (branten upp mot stugan kan däremot tvinga en att vända om man navigerar rejält fel, dessutom svårare med karta och kompass i brant lutning).
Skillnaden mot andra "måndalar" som Kuoper, är just att det handlar om sten snarare än block. Bättre på ett sätt, marigare på ett annat. Men helt klart värt att gå. Sen skulle jag vilja slå ett slag för att från Nallo gå nordösterut, mot övre Vistasdalen, en av områdets kanske mest Sound-of-music-liknande partier!

sagrol; sa:

Tänkte gå ifrån vistasdalen upp till Unna Raita stugan vidare mot Nallo, har hört att det är stenigt, är det en stor risk att gå där själv eller ska man försöka få med sig någon vandrings kompis.

Klicka för att se resterande...

Jag tror inte den östra delen av Unna Räittavaggi är särskilt välbesökt. Den är dessutom stenig, vattenstånden varierar och som sagts i tidigare inlägg är branten upp mot klipptröskeln lös.
Jag gick i motsatt riktning och höll södra sidan av dalen från stugan hela vägen ut (stigen håller nordsidan men det är en omväg om man kommer från Nikka). Bitvis mkt stenigt och stenarna sitter löst.

Från Unna Räittastugan till Nallo är det visserligen stenigt men samtidigt platt. Jag tyckte inte det var särskilt svårt men vi gick när det var torrt.

JAG skulle inte gå ensam.

/M
(Har bilder från turen men hemsidan ligger nere. Säg till om du vill ha på mail)