Så var det snart dags igen! Haparanda-Ystad på 1 hju1!

Utmanaren; sa:

Tack för hejaropen, de behövs, som jag skrivit på min hemsida så är det inte bara att ställa ut skorna. Det är nästan 2000 km som i mycket stark trafik och på många, många ställen utan vägren. Jag anser, och folk får skratta, att om jag klarar det så är det att jämföras med Ola Skinnarmos, Nordpolentur. Han hade då klarat av Sydpolen, han hade erfarenhet, nu var det enbart viljan och att han inte skulle bli skadad som hindrade honom från att bli historisk.

Kan inget annat göra än att le åt människor som ser upp till Sveriges mest självhävdande äventyrare, kolla in Corax eller Strandberg´s bravader som jag tror ger sig av på helt andra grunder än just mediafjanten Skinnarmo.......


Jag blir inte historisk, mig anser man säker för heltokig men det skiter jag fullständigt i (skrattar). Utmaningar är för mig som nikotinet för en rökare. M a o "ett gift"
och ibland, då man klarar sina högt uppsatta mål, så får man inom sig i alla fall stå där överst på pallen. Härligt, men vad säger Jante om det? (skrattar). Sanningen att säga så finns inte Jante, han finns bara inom dem som inte mår så bra, som inte unnar andra framgång, ja Ni vet allt det där, sä den ramsan behöver jag ju inte dra! Heja Sverige!!!

Klicka för att se resterande...

Utmanaren; sa:

Jesper skrev:
Kan inget annat göra än att le åt människor som ser upp till Sveriges mest självhävdande äventyrare, kolla in Corax eller Strandberg´s bravader som jag tror ger sig av på helt andra grunder än just mediafjanten Skinnarmo.......

Jag har inte sagt att jag ser upp till Skinnarmo, där har Du fel, jag ser upp till hans eskapader, de kan vi inte ta ifrån honom, sedan är det ju en annan sak med andra äventyrare, som är lite ödmjukare och inte ens nämner sig själva.

Där är vi olika Jesper, inget är svart eller vitt här i världen som Du vet, några blir saliga på en sorts tro, andra på en annan.

Jag sticker inte under hakan, att om jag gör någon utmaning, och av den kalibern att först lära sig enhjulscykla som 53-åring sedan som 57-åring (kanske) klara Haparanda - Ystad, då är jag duktig, då har jag gjort en bragd. Du får anse Dig själv duktig när Du vill och Du får anse Dig gjort en bragd när som helst, tycker Du att Du gjort det då håller jag med Dig.

Hur var det nu med den där Jante, Jesper, hade vi inte begravt honom, vi kan inte mäta olika prestationer av utmaningskaraktär i guld, silver o brons. Vi har ju olika förmågor och olika mål.


Faan, om jag var 30 år, hade pengar, ingen familj, så skulle väl jag liksom Renata Chlumska kunna ta mig runt staterna. Nu är det ju fullständigt omöjligt för de flesta dels p g a pengar, familj och jobb. Alla är inte så vackra att de bara behöver sträcka fram handen så står sponsorerna i kö. Nej, ska jag en gammal gubbfaan få en krona så får man ligga på knä och bedja (skrattar) men det är ju också det som gör att inte alla som skulle vilja göra äventyr/utmaningar kommer iväg. Det fordras pengar, och kan man då ses i olika sammanhang i TV så är det ju lite lättare, så att vara i TV fyller ju inte bara uppblåsbarheten, om det nu är så att Ola Skinnarmo är sådan (du säger ju det) utan också hans börs, och det är ju det viktigaste för kommande äventyr och projekt.

Som sagt vi är alla olika och ingens utmaningar, äventyr är sämre än någon annans, vi har olika förmågor, vi har olika mål. Leve äventyren och utmaningarna om det så bara är att vara ute en helg i kajak och sova över på en liten ö.

Klicka för att se resterande...

Utmanaren; sa:

Jodå Jesper, där håller jag med dig till fullo, mötena med andra människor är en krydda i utmaningarna. Då jag utförde Sveriges längsta triathlon från Treriksröset till Smygheuk 2001 och kom springande någar mil från Övertorneå, kom på andra sidan en man i 60 årsåldern springande i motsatt riktning, vi hejade. Jag tänkte, det var en jobbig stil han sprang med, det måste vara tungt. Efter ca en timme hör jag någon bakom som säger Hej, det var han. Vi börjar prata, han är pensionär och berättar att han fortfarande springer maran under tre timmar och att han som bäst kört vasaloppet på plats 34. Han bjuder hem mig till frun och hon som är sjuksköterska plåstrar om mina fötter som är alldeles såriga efter ca 45 mils löpning. Detta möte är bara ett av alla de möten som jag fått uppleva under mina år som utmanare. Och där tog du ju en poäng Jesper, för med isbjörnar är det ju svårt att ha en kommunikation (skrattar).

Visst är vi olika och det ena utesluter inte det andra, vi ska inte döma, vi har ingen rätt till det, vi har olika slags tro, det får vi aldrig glömma bort men jag håller med dig till fullo, dessa möten är fantastiska. Om jag klarar mig från Haparanda - Ystad kommer jag ha minst 50 intresanta möten att berätta om. Jag har massor av möten sedan tidigare i mitt huvud men jag nöjer mig med att berätta om detta, för så fel jag hade, om hans löpstil, trodde aldrig han skulle klara en mara med den tunga stilen, tji fick jag.

Klicka för att se resterande...

Utmanaren; sa:

Tack för de orden men man måste inte vara någon kanongubbe eller kanonkille/tjej för att upptäcka världen, göra äventyr, utmaningar. Efter sin förmåga och möjligheter kan man uppleva och ge sig själv positiva erfarenheter för livet. Som mycket riktigt Jesper påpekar så är mötena med andra kryddan på moset, eller grädden i chokladen, eller kyssen i kärleken (vågar inte gå längre, skrattar).

Men samtidigt så söker vi kanske också ensamheten ibland, genom att vandra i fjällen, ta oss fram i kajaken utan att stöta på någon, vilket då fyller sin funktion för en stressad själ.

En sak är säker, ju äldre man blir, desto mindre kategorisk blir man och de som man kanske en gång dömde ut blir plötsligt något bra. Så det är inte farligt att bli äldre, jag säger inte att jag blir klokare, det vore kanske att överdriva, men jag säger i alla fall att flexibiliteten blir större!

Tack än en gång för ordet "kanongubbe" vilket jag dock inte är men man lever ju bara en gång och att redan som 57-åring sätta sig ner i vardagsrumsssoffan framför tv:n för gott vill jag inte, så länge man har förmågan att kunna röra på sig lite!

Nä nu är det söndag morgon kl är 8.15 och efter en kombination av skrivande här och en smärre frukost, väntar nu enhjulinngen i garaget på att beridas några mil innan den ordinarie frukosten intas om två timmar och 3 - 4 mil senare! FÖR MER BALANS I TILLVARON! Fast ärligt ska sägas att jag är lite dålig på balansen i övrigt, för det blir ju gärna så att gillar man något, ska göra något spciellt så läggs mycket fokus och tid just på det!

Klicka för att se resterande...