Förra hösten bestämde jag mig äntligen för att börja glappa. Att köpa färdigt var förstås inte att tänka på, så jag hämtade inspiration från Lasse Lison (i verkligheten) och på webben från Robert Åkerman och Bosse Gustafsson. Resultatet, efter ett antal villfarelser, kan beskådas i mitt Fotoalbum.
Varför kängor av denna typ med sulkanter och allt? Helt enkelt därför att det var dom jag hade. Inte så klumpiga som de ser ut och sköna på fötterna. Den vertikalt arbetande glappretursnodden dubblerar som fångrem. Hälens rörelse uppåt begränsas inte av snodden även om det kan se så ut på bilden. Däremot har jag som alternativ en ’nedhållare’ i form av en ögla som bara medger en mycket begränsad rörelse – ’elastisk’ häl – ifall föret skulle favorisera plattfot. Kan hängas på i rappet över hänget som är fäst i en spännrem runt ankeln.
Styrningen av kängan relativt grillan ombesörjs under hela ’kängslaget’ av skruvskallar och plåtar som går in i resp. ur sulmönstret. Jag har inte gjort några ingrepp i sulan och kan efter snart två halva säsongers användning inte se något slitage i mönstret. Den märkliga anordningen mitt på grillan är ett klackstöd. I händelse av plötslig belastning i grillans längdriktning – t.ex. vid åkning i grov skravelis – skall kraften tas upp av klacken och inte av sulstyrningarna.
Jag måste kunna öppna och stänga tåremmen vid på- och avtagning. Detta sker med kardborreband som visat sig fungera bra i såväl vått som fruset tillstånd..
Jag har inte mycket ont att säga om dessa grillor. Möjligen att de är omständligare att sätta på än mina fasthälare; men det är det värt. Nyss färdigställda men ej ’inkörda’ är även ett par till min hustru och hennes Lundhags Fjell Midi. Kul med ny känsla i åkningen efter trettio år ’på stålet’.
T
Varför kängor av denna typ med sulkanter och allt? Helt enkelt därför att det var dom jag hade. Inte så klumpiga som de ser ut och sköna på fötterna. Den vertikalt arbetande glappretursnodden dubblerar som fångrem. Hälens rörelse uppåt begränsas inte av snodden även om det kan se så ut på bilden. Däremot har jag som alternativ en ’nedhållare’ i form av en ögla som bara medger en mycket begränsad rörelse – ’elastisk’ häl – ifall föret skulle favorisera plattfot. Kan hängas på i rappet över hänget som är fäst i en spännrem runt ankeln.
Styrningen av kängan relativt grillan ombesörjs under hela ’kängslaget’ av skruvskallar och plåtar som går in i resp. ur sulmönstret. Jag har inte gjort några ingrepp i sulan och kan efter snart två halva säsongers användning inte se något slitage i mönstret. Den märkliga anordningen mitt på grillan är ett klackstöd. I händelse av plötslig belastning i grillans längdriktning – t.ex. vid åkning i grov skravelis – skall kraften tas upp av klacken och inte av sulstyrningarna.
Jag måste kunna öppna och stänga tåremmen vid på- och avtagning. Detta sker med kardborreband som visat sig fungera bra i såväl vått som fruset tillstånd..
Jag har inte mycket ont att säga om dessa grillor. Möjligen att de är omständligare att sätta på än mina fasthälare; men det är det värt. Nyss färdigställda men ej ’inkörda’ är även ett par till min hustru och hennes Lundhags Fjell Midi. Kul med ny känsla i åkningen efter trettio år ’på stålet’.
T
