Renbrunst?

Tja! Ända sen jag var en liten knodd har min farmor skrämt mig med att när renarna har sin brunst (månadsskiftet sep/okt) så kan de bli riktigt agressiva och jobbiga och man bör därför undvika att gå på fjället då. Jag har alltid tänkt att det är bäst att ta det säkra före det osäkra och därför helt enkelt hållit mig hemma under den tiden. Men nu till hösten så är det enda veckan jag kan fara hem te fjällen innan det blir snö... Är det någon som vet hur det egentligen ligger till med renars brunst? Egna erfarenheter? (Låter kanske lite löjligt men inge kul att ha en kåt ren som börjar bråka med tjejen....)

Mvh//jakob

Farmor har fel...

Renarna är rädda för er ändå.

/BAX

Jakoby skrev:
Egna erfarenheter? (Låter kanske lite löjligt men inge kul att ha en kåt ren som börjar bråka med tjejen....)

Klicka för att se resterande...

Erfarenheter av kåta renar??? Nej men du kan va lugn så länge du inte bråkar med dom. Kommer du för nära flocken med vajor som en sarv har samlat kan han uppleva DIG som konkurrent å då ligger du risigt till. Men vandra iväg och unvik renarna

Äsch, det är väl bara att låta bli att tvätta sig? Så är det ingen risk att de får för sig att du är ren...

För tre veckor sedan överraskade jag en sarv ett par kilometer från Gåsen i jämtfjällen. Jag kom runt en björkdunge och hamnade 20 meter från den. Den började trava paralellt med mig och brumma med något mysko basläte. Vid det ljudet stack det upp 5-6 huvuden av vajor som jag inte sett tidigare, lite längre bort. Medan jag gick därifrån så såg sarven till att hålla sig mitt emellan mig och vajorna och han stirrade intensivt på mig medan jag avlägsnade mig. Detta beteende har jag aldrig varit med om vid andra tidpunkter på året, utan bara vid just slutet på september och början på oktober. Vanligtvis skulle de sätta av mot horisonten. Så farmor kan ha en poäng även om jag inte skulle låta brunstiga sarvar hålla mig hemma.

Förresten så träffade jag på en liten grupp vajor utan sarv i Skäckerfjällen förra veckan och de flydde fältet i sedvanlig ordning så ordningen kanske redan är återställd i renvärlden?

Jo, nog har jag också tyckt att sensommar-höstrenarna kan vara mindre skygga, eller mer utmanande, än sommarrenarna. De går inte undan på samma sätt.

Min farbror berättade om en höstlig fisketur där han stötte ihop med tre sarvar. Han upptäckte dem plötsligt när han vände sig om av en slump. Han hade inte sett dem förut, och plötsligt stod de på tio meters håll. Han hojtade åt dem och de stod kvar. Han vände sig om och fortsatte fiska, "renar är ju inte aggressiva". När det knakade till bakom honom vände han sig om, renarna hade kommit närmare. De stannade och stod blickstilla när han tittade på dem. Han försökte detta igen (det blev som en variant på barnleken "ett-två-tre-ost!"). Så fort han vände sig mot renarna så stannade de.

Troligen vågade de inte provocera när han hade ögonen vända mot dem (ungefär som en del rovdjur som inte anfaller annat än om man vänder bort ansiktet). När renarna kom tillräckligt nära gjorde gubben nåt utfall och hojtade åt dem, varefter de lommade iväg. Så om de är farliga förtäljer inte historien, men däremot att de kan vara självhävdande och provocerande (och lättskrämda!).

Hmm - jag är nu väldigt försiktigt vad beträffar renar i början av Oktober...

I oktober 2000 var kompisen och jag på väg mellan Storulvån och Gåsen och rastade strax efter den liten bro där bilvägen upphör. På andra sidan bäcken kom en ensam hanne (uij, vad kul, den kommer närmare - dom är ju oföärfarliga - men, den kommer tydligen över bäcken - nu, varför kommer den över till mig - jag gillar inte renar leka med min ryggsäck!, men ändå, dom är jag oföärfarliga, strax när jag röra mig han lämnar säkert - uj, han gör inte det, varför sänker han huvudet...). Det var några sekunders direktkontakt med hornen... Djuret förföljde oss en halvtimme ca, stannade bara när vi tittade och skrek. Renen hade sett oss sittande och rastande från början, och ändå närmade han sig i dålig avsikt...

2004 följde oss en ensam hanne på Godokbuollda tills vi kastade stenar. Han var tydligen på dåligt humör även innan dess.

Kortfattad: jag har nu en viss respekt betr Oktoberrenar.

Lukas

Renen heter Leif

laurentiusweg; sa:

Hmm - jag är nu väldigt försiktigt vad beträffar renar i början av Oktober...

I oktober 2000 var kompisen och jag på väg mellan Storulvån och Gåsen och rastade strax efter den liten bro där bilvägen upphör. På andra sidan bäcken kom en ensam hanne (uij, vad kul, den kommer närmare - dom är ju oföärfarliga - men, den kommer tydligen över bäcken - nu, varför kommer den över till mig - jag gillar inte renar leka med min ryggsäck!, men ändå, dom är jag oföärfarliga, strax när jag röra mig han lämnar säkert - uj, han gör inte det, varför sänker han huvudet...). Det var några sekunders direktkontakt med hornen... Djuret förföljde oss en halvtimme ca, stannade bara när vi tittade och skrek. Renen hade sett oss sittande och rastande från början, och ändå närmade han sig i dålig avsikt...

2004 följde oss en ensam hanne på Godokbuollda tills vi kastade stenar. Han var tydligen på dåligt humör även innan dess.

Kortfattad: jag har nu en viss respekt betr Oktoberrenar.

Lukas

Klicka för att se resterande...

Renen du råkade ut för vid Storulvån kan vara Leif en "tam" ren som enligt personalen bara bråkar om den provoceras. Men jag tycker inte att Leif ær en trevlig prick, en vandal snarare. I augusti så var jag i området och råqkade ut för terrorist-renen Leif han vandaliserade packningen och tuggade på vissa saker i bagaget i min lilla bil, som stod parkerad vid stationen. Efter nærkamp med besten så vart det flykt för min sida. Kændes mycket dumt att stå och bryta med en ren. Jag upplevde inte situtionen som farlig men mycket knæpp.
Dæremot har jag alldrig haft några problem med andra renar oavsett årstid.

Att känna till namnet på odjuret är viktig ur psykologisk perspektiv inga mårdrömmar längre ;-) Tackas! Lukas

Mitt möte med Leif

Leif (Leffe?) vaktade nitiskt ingången till Storulvån när jag var där i augusti. Sonen 7år blev puttad så att den piggelin han tjatat om sen vålådalen flög all världens väg. Nåväl, en ny glass ordnades fram snabbt.

Jag försökte som den stockholmare jag är klappa Leffe. Om det tyckte han inte. Han rörde lite på huvudet vilket orsakade en stor rörelse i ytterändan av hans ståtliga horn. Eftersom dessa horn var alldeles för nära mig lät jag honom va i fortsättningen!

Leif verkar vara en ohövlig best, skulle definitivt må bra av en rejäl renklämma.

Renar kan ställa till förtret på många vis. För några somrar sedan passerade en rätt stor renflock en åsträcka där vi (4 pers) fiskade i godan ro. Detta var på den tiden när fisket fortfarande var riktigt bra i de trakterna, så vi brydde oss inte om att renarna uppehöll sig väl länge just kring fikaplatsen där våra säckar stod, även om vi kommenterade det. När vi återvände för att koka kaffe var två av tre säckar nedpinkade, och luktade därefter. I ö var stället snyggt och prydligt lämnat, inga tecken på renlatrin där inte. Så de måste ha idkat ren terrorism genom att pissa ned våra säckar. Kanske markerade de rörliga revirgränser?

http://photos1.blogger.com/blogger/7960/1748/1600/Picture 025.jpg

Från Muddus 1 oktober i år. Vi kom väl 7-8 meter ifrån de som närmast, sen tyckte både dom och vi att det blev obehagligt... Ingen ville dock stångas med mig

Har försökt få bilden synlig direkt i tråden, men si där gick jag bet