Att vandra ensam

Hej,
Förra året vandrade jag och två kompisar kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta. Det var inga problem alls och jag fick verkligen smak för vanding!

Nu funderar jag på att vandra Padjelanta-leden ensam i mitten av Augusti. Enligt vad jag läst är den lättvandrad och stugorna ligger tätt. Är dock lite nojjig för detta med att vandra ensam (det är första gången). Min fjällvana sträcker sig till turen vi genomförde förra året, men jag rör mig ofta ute i naturen.

Några tankar om att vandra ensam, grad av erfarenhet som behövs, padjelanta-ledens svårighetgrad?

Tackar på förhand!

Tänka efter före.

Tjenare Magnus,

Kul att du blivit biten av fjällvandringens underbara värld.
Jag kan till viss del förstå din nojja. Själv har jag aldrig varit ute på längre turer själv även om jag frilufsat ordentligt de senaste åren.

Det jag tycker du skall tänka på är att planera turen väl. Innan du går ut och njuter av naturen tycker jag att du skall tänka på följande:

# Hur trafikerad är leden dvs hur stor är chansen att någon passerar inom överskådlig framtid om det skulle hända dig något.
# Finns det vadställen som är krävande och kan de korsas utan allt för stor risk?
# Vad gör du när olyckan är framme?
# Vad ska du ha för sjukvårdsutrustning?
# Vart ligger närmaste räddningstjänst?
# Finns det täckning för telefonen ?
# Studera kartan noga. Var kan jag ta skydd om vädret blir dåligt.
# Ta med en god bok att läsa i tältet under ovädersdagar.

Lycka till och njut av turen.
/Johan

Du kan mycket väl vandra padjelantaleden ensam. Det finns inga osäkra vad där och inga riktigt branta partier eller stenskravel, och du vandrar i områden som är mycket väl besöka.

Kan bara instämma med KLAGER.
Kan inte finnas några problem med att vandra padje. själv. Men skulle olyckan vara framme så stanna på leden så kommer det med stor säkerhet en vandrare 3 timmar efter dig... =D

Lycka till, oh f*n vad avis jag är..

Klart Du kan!

Hej!
Ävem jag har gått Padjelantaleden solo, det var nog min första ensamvandring. Inga problem alls men visst var jag ordentligt förberedd/påläst.
Efter den ensamvandringen har det bara blivit fler.........., den 16:de aug är det dags igen!
Håller Du Dig till leden och meddelar din färdväg hemma bör både Du och Dina nära känna sig trygga.
Lycka till!
Yvonne

God tur!

Padjelanta är härligt, fantastiska vyer in mot Sarek och ut över sjöarna. Stugorna ligger på lagoma avstånd från varandra om du tänker ligga inne och tältplatser finns det gott om. Det är inga problem att gå ensam, leden är ganska trafikerad, men du minskar risken för allvarliga problem genom att:

1. Lämna färdmeddelande till anhöriga (och höra av dig till dem när du kommit fram, samt med stugvärds hjälp eller mobiltelefon förmedla ändrade färdplaner om du t.ex. blir sjuk och kommer att ta längre tid på dig än planerat -- det är ju onödigt att de larmar om du bara ligger någonstans och kurerar dig ett par dagar...)

2. Inte räkna med att du har mobiltäckning om du inte har en NMT-telefon (och inte ens det är någon garanti)

3. Hålla dig någorlunda till leden (det är ganska kymigt att ge sig av på en liten spontan utflykt och sedan snubbla och bryta fotleden någonstans utom hörhåll för andra passerande).

4. Ha med den senaste utgivna fjällkartan över området.

5. Prata lite med folk du träffar på färden, det ger information om lokala förhållanden som inte syns på kartorna och kan funka som en finfin livlina (se nedan).

6. Ha med ett litet "första hjälpen"-kit med en elastisk binda så att du kan åtgärda en stukning på egen hand. Annat bra att ha: ordentliga skavsårsplåster, en karta Travello/motsv (mot lös mage), ett par vätskeersättningstabletter (för att kvickare pigga på dig igen om du blir magsjuk) samt Panodil/motsv.

Sedelärande historia på temat "prata med folk": För ett antal år sedan drabbades jag av fruktansvärd magsjuka halvvägs mellan två stugor. Det var ganska sent på kvällen, och jag förberedde mig på att tillbringa en kall natt i det fria (hade inget tält med mig eftersom jag skulle ligga inne). Gissa hur lycklig jag blev när två danskar som jag pratat med tidigare under dagen kom vandrandes från stugläget jag skulle ha gått till. Jag hade ju sagt att jag skulle komma dit på kvällen, och när jag aldrig dök upp blev de oroliga och gav sig ut för att leta. Den ena bar min ryggsäck och den andra halvt om halvt bar mig den knappa milen fram till stugorna. Tur var väl det för jag hade nog inte mått så bra av att ligga ute.

Men så snudd på illa har det bara gått en enda gång. Trevlig vandring!

/Lotta

Det finaste med att vandra ensam är den inre resan. För mig tar det ca 3-7 dagar att lämna vardagens tankar bakom sig och uppnå sinnesfrid. När man väl uppnått den känslan infinner sig klarhet om saker och ting i livet. Så uppfattar jag det iaf.

Jag har vandrat ensamde de senaste fyra vandringarna. Sammanlagt 2 månader och trivs bra med det. Dock kan det vara kul att dela upplevelserna med någon annan, så nästa vandring blir tillsammans med en vän.

Visst kan man bli tvungen att göra moment som innebär en viss risk, men livet är fullt av risker. Så farligt är det inte i relation till annat....

Hej

Kom precis hem från en ensamvandring... Om nu inte hunden räknas... hmm...

Det var min första "fjällvandring" i vuxen ålder. (annars fjälljakt och skogsvandringar mm, men ej ensam då) Ville gå själv för att få lite lugn och ro och se om jag klarade det.. Gick inte efter led första två dagarna... och det kanske man skall göra. Men jag hade meddelat planerad färdplan till samen som skjutsade mig sista biten. Sambon visste även lite av planerna. iaf slutmålet...ha ha

Iallfall så var det snorblött överallt. Ja och hunden bad-vadade på två ställen. mkt strömt men vi kom över utan problem. En mkt läskig risig hängbro fick jag bära 30kg hund... tur han är trygg och lugn! Halkade även en gång, utför en mkt hal kladdig bäck då vi frivandrade. Men jag kan ramla rätt, och är van vid att få smällar och skydda kroppen och har aldrig skadats allvarligt . (lantbrukare...)

Så nog kan jag rekomendera att gå ensam. Men gör då som ovanstående och meddela färdplan etc... Kan nog vara bäst att gå efter led också... iaf ha ett extra säkerhetstänkande i allt man gör.

Jag hade med mig en del säkerhetsutrustning
Självhäftande bandage (som hundar brukar få vid skador, vetflex(?) finns på vet.station), tryckförband, tejp, plåster, huvudvärkstabletter, salva, medicin till hunden, hundsockor, mobiltfn mm.

Ger ett råd till..

- Ta det lugnt! De ensamvandringar jag gjort har ofta gått i ett väl snabbt tempo - helt utan anledning annat än att det varit 'fränt' (läs dumt ) att testa hur snabbt jag orkat gå vissa sträckor mm.
Det är lätt att fuska med mat o raster när man är ensam. Då blir det lätt att göra misstag med. Så ta det lugnt, ta rejäla raster, ät o vila. Njut!

Visselpipa!!!!

Glöm inte en av de viktigaste säkerhetsdetaljerna för en solovandrare VISSELPIPAN. En så'ndär orange liten visselpipa som brukar sitta på flytvästarna duger gått, och den ska hänga om halsen hela tiden!! En visselpipa hörs flera kilometer på fjället!

Ha de' ///Claes
Nygårdhs irrfärder i Fjällen

Buzzrock; sa:

Ger ett råd till..

- Ta det lugnt! De ensamvandringar jag gjort har ofta gått i ett väl snabbt tempo - helt utan anledning annat än att det varit 'fränt' (läs dumt ) att testa hur snabbt jag orkat gå vissa sträckor mm.
Det är lätt att fuska med mat o raster när man är ensam. Då blir det lätt att göra misstag med. Så ta det lugnt, ta rejäla raster, ät o vila. Njut!

Klicka för att se resterande...

Helt rätt!

Det är förvånansvärt hur lätt man drar upp tempot när man bara har sig själv att plåga. Och olycksrisken ökar dramatiskt. Man orkar inte vara på helspänn en hel vandring, så förr eller senare snubblar man till. Pressar man sig fysiskt så blir det snarare förr, och det finns ju vissa områden man *inte* vill bli liggande i.. :/ Ta det lugnt, se efter *varje* steg, speciellt i blockterräng och utförslöpor.

Ett bra knep är för övrigt att köpa ett schysst makroobjektiv till systemkameran. Då går man snarare för sakta, och kikar efter fina blommor hela tiden. Att driva omkring planlöst på en fjällsluttning och fotografera, det vore härligt. Förresten.. gjorde jag det i förrgår? Jo, just ja så var det Kom bort lite från leden jag skulle följa till och med. En tur gjord, två kvar. Och man lever än..

MVH

Tack för alla råd!

Hej!
Jag vill bara tack för alla goda råd och åsikter som givits. Det känns mycket bra! Pga att semestern bara rusar iväg (är väl en vanlig företeelse...) så blir det nog inte padjelanta-leden. Lutar åt en fyradagars kanotfärd istället. Men nästa år, då ska jag dit!