Alpinistkurs med UCPA

Om alpinistkurs med UCPA

Det är en förekommer en hel del frågor om hur man lär sig klättra alpint och UCPA kommer ofta upp. Jag tänkte berätta om mina intryck och kanske därmed minska lite osäkerhet om en av kurserna.

Jag gick UCPA's alpinkurs i chamonix i somras med början 26/6 2004. Jag har inte gått några kurser i sverige men jag har fått intrycket av att det går lite snabbare i frankrike. Första dagen så lär man sig hos UCPA tekniker som verkar motsvara kursplanen för tre dagars utbildning hos stockholms klätterklubb (grundkurs plus en halv fortsättningskurs). Guiden visar ett moment en gång. Fattar man inte får man tänka själv eller helt enkelt fråga. Man blir behandlad som en vuxen. Personligen gillar jag den utbildningssstilen.

Alpinkursen gick ut på att under 5 1/2 dagar (måndag till halva lördag):

1. Sportklättra. Leda, klättra som 2a, fira. Klättra flera replängder efter varandra. Vi var nere i ett varmt och soligt chamonix.

2. Snödag: röra sig över snö, "self arrest" med och utan isyxa. Vi klättrade en liten traverse i Aguilles Rouges, Point de la Glière (PD-). Reptekniker för försteman och andreman. 'Glissade' ner, dvs man åker på skorna - som skidor, men lite sämre kantgrepp.

3. Klippdag. Klättrade traverse de Chrochues (PD) även denna i Aguilles Rouges, enkel klättring (3/3+ kanske) men rätt luftigt och ack så vackert.

4. Isdag på Mer de Glace: Cramponnage, dvs olika tekniker för att gå med stegjärn 'pied canard', 'front pointing' etc, sätta isskruvar och göra ankare. Sedan en fantastiskt vacker promenad till en refuge (Torino) som ligger borta vid mellanstationen på Aguille de Midi. Övernattning och tidig avmarsch för att bestiga...

5. ...Aiguille de l'M. Graden var PD med 3/3+ klättring. Kanonfin klättring, lätt om man jämför med klätterväggen på sitt lokala gym, men så har man ju kängor och ofta rygga med sig.

6. Halvdag: Klippklättring i soliga chamonix igen. Biff och pommes frites till lunch.

Man lär sig lite knopar och fiffiga metoder under tiden. Jag klättrade större delen av tiden som försteman i mitt replag.

Språket: Min franska är tyvärr riktigt dålig efter att ha legat i träda från högstadiet. Det visade sig att de flesta ungdomar kunde lite engelska, men guiden var inte direkt grym på engelska. Det fungerade ändå. Det var förvånansvärt lätt att hänga med i instruktionerna när vi klättrade.

Förkunskaper: Jag hade läst en massa klätterböcker och klättrat inomhus lite grann. Hade bara klättrat utomhus på riktig klippa en enda gång vill jag minnas. Det var inte speciellt fysiskt jobbigt - min kondis är väl ok och jag tränar ett par gånger i veckan. (Mont Blanc-kursen höll på mer med fysisk träning och acklimatisering, mindre med teknik verkade det som)

UCPA: Jag bokade genom svenska UCPA, http://www.ucpa.se. För mig som gillar kolhydrater var det inte så bra mat. Fransmännen dansar gärna nyktra och gillar att umgås i grupp. Alla var jättesnälla och jätteglada. Eftersom Chamonix är en stad kunde man smita iväg med en bok och ta ett glas vin på någon trottoarkrog om man inte ville vara social hela kvällarna.

Slutbetyg: För mig var det kanon. Jag hade kanske hellre åkt med svenskar eller engelsmän pga språket, men jag sätter klättringen i första rummet och på så sätt var det ett bra sätt att lära sig litegrann om alpinism. Jag har i skrivande stund precis kommit hem från UCPA i St Veran där jag har klättrat frusna vattenfall/Cascades de Glace i en vecka. Det var också jättekul.

/Jacob

Klätterkurs i Schweiz

För ca 12 år sedan flyttade jag till Schweiz. För att jag skulle förstå schweizarna och den schweiziska naturen bättre skickade min fru (Schweiziska) mig på en klätterkurs. Vädret var dåligt så det blev inte lika mycket klättrande som var tänkt. Efteråt utnyttjade jag inte kunskaperna förrän barnen blev tillräclkigt stora.

Hursomhelst var kursen inte bara en klätterkurs utan blev en resa i ett annat land.

För den som kan slå sig fram någorlunda på franska eller tyska kan en sådan kurs vara mycket lärorik förutom klätterkunskaperna.

Det var dessutom inte bara 'ungdomar' på kursen. Vi var 5 stycken mellan 20 och 40 år. Det är inte ovanligt att 50 åriga damer går med i SAC och lär sig klättra. Man behöver således inte vara macho.

En grundkurs i klippklättring eller åtminstone innomhusklättring är säkert inte fel innan man åker ner. Det är ju lite dumt att upptäcka att man har höjdfobi först på plats.

Instämmer fullt med Jacob, våga ta steget.

Länk till Bergsportschulen i Schweiz

http://www.bergsportschulen.ch/

Magnus

Vi gick en kurs i Fiesch hos vad som idag kallas http://www.bergsteigerzentrum.ch/index_flash.html hade Hubert Vollken som lärare. Upplägget var snarlikt det i Chamonix, med moment som knutlära, klippa, abseil, glaciär, o s v, vi var en liten grupp, jag och Elisabeth, och så en Schweizisk pappa med två (totalt orädda) söner i nedre tonåren. Instruktionen var på en fördomsfri blandning av engelska och tyska.

Inga lyfta, blåhåriga amerikanskor, och tempot var stenhårt. Rena träningslägret. Lärorikt och skitkul. Rekommenderas varmt. Vi lärde oss tillräckligt för att efteråt stanna kvar i Schweiz o bestiga Strahlhorn, Rimpfischhorn, Mt Rosa o Dom.

Apropå svindel, Vollken lärde oss snabbt skillnaden mellan objektiva och subjektiva faror, när vi var skraja p g a att det var luftigt haglade humoristiska tillrop över oss, typ "it is not more dangerous than your kitchen floor".

Per

Mont Blanc med UCPA

Vi gjorde en 2 veckorskurs med UCPA 2002. Helt klart prisvärt. Några saker som jag upplevde som bra/mindre bra:

BRA

* Boendet helt OK då vi var en hel grupp om 5 personer (samma rum).

* Man behöver inte vara hungrig, mycket mat.

* Utbildningsmomenten hyffsat bra, upplevelserna och variationerna var helt ok.

* Att använda engelska fungerade bra.

MINDRE BRA

* Guider tar inte alltid hänsyn till gruppens nivå på kompetens.

* Arroganta guider förekommer, men det är oftast inget personligt (fransk kultur?).

* Onödiga riskmoment förekommer ibland.


Läs mer på nedanstående länk:

http://www.teamhyperactive.com/blanc2002/index.php

Vänligen
/Marco

Kan bara fylla på med mer om Schweiz.

Jag har tagit privata klätterlektioner där och varit på långturer meed klätterlärare också. (Dock var jag i södra delen där det växer palmer, så det var inte någon is...). Nåväl, Schweizarna har mycket hög tanke om säkerhet. Jag har inte varit med om några som helst onödiga riskmoment. Guider och instruktörer jobbar med stort säkerhetstänkande och sånt som gamla rostiga bultar med tveksamt datum, (som man kan hitta på sin lokala klippa i Sverige) förekommer inte.

Jag har fått i mig en gedigen kunskap, mycket av det som jag inte fått lära mig på kurs i Sverige, som multipla firningar och hantering av långa rep på stand etc har jag fått praktisera gång på gång där nere.

Deras policy är att lära ut ett sätt som fungerar i alla lägen, så att man inte ska bli ställd om man t.ex. kommer någonstans där den metod man kan inte funkar. Först därefter får man bygga på med metoder som kanske är snabbare, men som inte alltid är genomförbara.

En nackdel kan vara att engelska inte är något man självklart kan där nere. Men påfallande många substantiv i dialekten är närmare svenska än tyska, så det brukar gå bra att lappa ihop de luckor i språket som finns.

Andra fördelar med Schweiz är att de kan klockan och att det är rent. Man är inte arrogant (som vi svenskar ibland upplever om fransmän), utan noga med sin business. I dag är det dessutom inte så mycket dyrare än någon annan stans, övriga länder har kommit ikapp.