I början av sommaren frågade jag här på Utsidan efter erfarenheter av att använda paraply i svenska fjällen. Jag tänkte därför ge lite kommentarer med anledning av mina egna upplevelser under sommaren. Kort om min tur: Jag gick under tre juliveckor från Hemavan till Nikkaluokta. 3-4 dagar var på Kungsleden, resten var andra leder samt ospårat. För mer info om turen, se tråden om Sealskinz.
I min packning hade jag med ett vanligt reklamparaply, med spets och handtag avsågade (330 g). Jag hade också en hemsydd regnjacka (370 g) och ett par hemsydda byxholkar (90 g). Normal vandringsklädsel var Haglöfs Climatic-byxor och Marmot Dri Clime Windshirt. Marmotskjortan andas mycket bra, samtidigt som den är vindtät och vattenavstötande.
Om det började duggregna så gjorde jag normalt ingenting. Marmot-skjortan fungerar fint som soft shell. Håller man sig i rörelse och producerar värme så skall det regna ganska mycket innan vattnet tränger igenom och börjar kyla ned överkroppen. Detsamma gäller byxorna, som är 100% nylon.
Började det regna lite mer eller det kom något jag bedömde som en kraftigare regnskur, så fällde jag upp paraplyet. Detta gällde om det var lite eller ingen vind, antingen på kalfjället eller i skogen. Fördelen med detta var att jag då kunde fortsätta iklädd plagg som var anpassade till rådande temperatur och kroppsansträngning. Ett regn- eller skalplagg innebär under dessa omständigheter ofta att man sätter på sig varmare kläder än vad som behövs. Resultatet är att värme och svett inte kan ventileras bort i den takt som det produceras. Man blir alltså varm och svettig.
Om regnet ökade i kraft eller verkade bli långvarigt så blev benen blöta från låren och nedåt. Då tog jag på mig byxholkarna och fortsatte med paraplyet. Om vinden ökade så kunde jag normalt skydda överkroppen ganska väl genom att luta paraplyet mot vinden. Ärmarna blev ofta blötast, men detta var inget som besvärade mig och de torkade snabbt när jag kom i skydd.
När vinden blev så kraftig att paraplyet riskerade att blåsa sönder var oftast ganska självklart. Men paraplyet klarade ganska hyfsade vindar. När det blev riktigt busväder fällde jag ihop det och tog på regnjackan. Då blåste det så pass kraftigt att jag var ganska glad för den extra värmen från denna.
Vad som inte fungerade i detta läge var holkarna i kombination med regnjackan. Den senare var sydd extra lång, med avsikt att täcka övre delen av låren och grenen. Eftersom den var sydd av extra tunt vattentätt, andande tyg så blåste detta åt sidan och jag blev blöt i grenen. Efter de första sex dagarna kom jag så till Vuoggatjålme och gjorde där en kilt av en svart plastsäck. Efter detta hade jag inga problem med underlivet…
Det finns nackdelar med paraplyet. Det väger ungefär lika mycket som en lätt regnjacka. Det är en smula knöligt att gå med paraplyet, om man som jag normalt går med två stavar. Man får alltså spänna ena staven på ryggsäcken och gå med bara en stav. Det faktum att man går med bara en stav gör att man inte får riktigt samma drive som när man går med två. Men det är ju inget större problem om man inte har väldigt bråttom.
Man behöver inte direkt hålla i paraplyet, utan detta vilar normalt på ryggsäcken. Oftast gick jag sedan med ena tummen krokad om axelremmen och ett finger runt paraplyet för att ha kontroll på det.
Jag känner erfarna vandrare som gjort allvarliga ansträngningar att vänja sig vid paraply på långturer, men som numera bara använder dem på dagsturer och liknande. För min del så övervägde fördelarna.
En viktig fördel tyckte jag var att man inte behövde bekymra sig så mycket över om det var dags att dra på regnstället eller inte. Ofta tycker jag mig hamna i situationen att jag stannar och drar på mig regnstället, varefter det slutar regna 3 minuter senare. Skall jag ta av mig stället direkt eller kommer det mer regn, undrar man då? Tar jag av det så kommer det naturligtvis en ny skur, behåller jag det på så regnar det inte på hela dagen. Eller så väntar jag med att ta mig regnstället tills jag är rejält blöt. Blöta kläder under ett vattentätt skal är inte heller någon höjdare eftersom andningsförmågan hos väven sällan klarar den typen av fuktbelastning.
Nu behövde jag inte bekymra mig. Blev Marmotskjortan genomblöt, så fällde jag upp paraplyet och sedan torkade Marmotskjortan snabbt tack vare den utmärkta ventilationen under paraplyet. Detsamma gällde holkarna och byxbenen.
Framförallt när man anstränger sig mycket var paraplyet idealiskt. Två sådana tillfällen inträffade faktiskt samma dag. När jag tog stigningen från Vakkotavare-stugan på Kungsleden så kom det en 20 minuters skur. Att kunna gå under paraplyet i en sådan svettig stigning kändes perfekt. På kvällen samma dag, när jag tog den häftiga stigningen från Teusajaurestugan norrut, inträffade detta på nytt. Jag kände mig rätt nöjd när jag såg att de jag mötte kom trampande i sina regnställ, medan jag kunde gå med Marmotskjortan uppknäppt till midjan, varm men ventilerande för fullt under mitt paraply. När det sedan blev dags att fälla ihop paraplyet var jag både torr och lagom varm.
Så jag får nog ge paraplyet en 4:a av 5 möjliga i betyg (lätta skor och vattentäta sockar får 5 av 5). Som vanligt handlar det om att fördelarna skall uppväga nackdelarna. Inget och ingen är perfekt. Jag kommer att fortsätta att använda paraply på denna typ av turer och tycker att vikten är försvarbar, även om jag försöker få till en så ultralätt packning som möjligt. En effekt blir ju att behovet av väldigt kraftiga och slitstarka regnplagg minskar eftersom man inte behöver använda dem så mycket. Under min tur använde jag förmodligen bara regnstället under 5-10% av den totala tid jag tillbringade i regn.
Men jag tycker inte att man bör gå utan heltäckande skalplagg om man är på långtur och ligger ute. Går man mellan stugor så kanske en softshell-lösning i kombination med paraply räcker, men går man i horisontellt regn från kraftig motvind så kan det nog bli obehagligt om man är tvungen att fälla ihop paraplyet. Men detta har jag ingen personlig erfarenhet av. Det finns kanske andra som har?
Hälsningar
Jörgen
I min packning hade jag med ett vanligt reklamparaply, med spets och handtag avsågade (330 g). Jag hade också en hemsydd regnjacka (370 g) och ett par hemsydda byxholkar (90 g). Normal vandringsklädsel var Haglöfs Climatic-byxor och Marmot Dri Clime Windshirt. Marmotskjortan andas mycket bra, samtidigt som den är vindtät och vattenavstötande.
Om det började duggregna så gjorde jag normalt ingenting. Marmot-skjortan fungerar fint som soft shell. Håller man sig i rörelse och producerar värme så skall det regna ganska mycket innan vattnet tränger igenom och börjar kyla ned överkroppen. Detsamma gäller byxorna, som är 100% nylon.
Började det regna lite mer eller det kom något jag bedömde som en kraftigare regnskur, så fällde jag upp paraplyet. Detta gällde om det var lite eller ingen vind, antingen på kalfjället eller i skogen. Fördelen med detta var att jag då kunde fortsätta iklädd plagg som var anpassade till rådande temperatur och kroppsansträngning. Ett regn- eller skalplagg innebär under dessa omständigheter ofta att man sätter på sig varmare kläder än vad som behövs. Resultatet är att värme och svett inte kan ventileras bort i den takt som det produceras. Man blir alltså varm och svettig.
Om regnet ökade i kraft eller verkade bli långvarigt så blev benen blöta från låren och nedåt. Då tog jag på mig byxholkarna och fortsatte med paraplyet. Om vinden ökade så kunde jag normalt skydda överkroppen ganska väl genom att luta paraplyet mot vinden. Ärmarna blev ofta blötast, men detta var inget som besvärade mig och de torkade snabbt när jag kom i skydd.
När vinden blev så kraftig att paraplyet riskerade att blåsa sönder var oftast ganska självklart. Men paraplyet klarade ganska hyfsade vindar. När det blev riktigt busväder fällde jag ihop det och tog på regnjackan. Då blåste det så pass kraftigt att jag var ganska glad för den extra värmen från denna.
Vad som inte fungerade i detta läge var holkarna i kombination med regnjackan. Den senare var sydd extra lång, med avsikt att täcka övre delen av låren och grenen. Eftersom den var sydd av extra tunt vattentätt, andande tyg så blåste detta åt sidan och jag blev blöt i grenen. Efter de första sex dagarna kom jag så till Vuoggatjålme och gjorde där en kilt av en svart plastsäck. Efter detta hade jag inga problem med underlivet…
Det finns nackdelar med paraplyet. Det väger ungefär lika mycket som en lätt regnjacka. Det är en smula knöligt att gå med paraplyet, om man som jag normalt går med två stavar. Man får alltså spänna ena staven på ryggsäcken och gå med bara en stav. Det faktum att man går med bara en stav gör att man inte får riktigt samma drive som när man går med två. Men det är ju inget större problem om man inte har väldigt bråttom.
Man behöver inte direkt hålla i paraplyet, utan detta vilar normalt på ryggsäcken. Oftast gick jag sedan med ena tummen krokad om axelremmen och ett finger runt paraplyet för att ha kontroll på det.
Jag känner erfarna vandrare som gjort allvarliga ansträngningar att vänja sig vid paraply på långturer, men som numera bara använder dem på dagsturer och liknande. För min del så övervägde fördelarna.
En viktig fördel tyckte jag var att man inte behövde bekymra sig så mycket över om det var dags att dra på regnstället eller inte. Ofta tycker jag mig hamna i situationen att jag stannar och drar på mig regnstället, varefter det slutar regna 3 minuter senare. Skall jag ta av mig stället direkt eller kommer det mer regn, undrar man då? Tar jag av det så kommer det naturligtvis en ny skur, behåller jag det på så regnar det inte på hela dagen. Eller så väntar jag med att ta mig regnstället tills jag är rejält blöt. Blöta kläder under ett vattentätt skal är inte heller någon höjdare eftersom andningsförmågan hos väven sällan klarar den typen av fuktbelastning.
Nu behövde jag inte bekymra mig. Blev Marmotskjortan genomblöt, så fällde jag upp paraplyet och sedan torkade Marmotskjortan snabbt tack vare den utmärkta ventilationen under paraplyet. Detsamma gällde holkarna och byxbenen.
Framförallt när man anstränger sig mycket var paraplyet idealiskt. Två sådana tillfällen inträffade faktiskt samma dag. När jag tog stigningen från Vakkotavare-stugan på Kungsleden så kom det en 20 minuters skur. Att kunna gå under paraplyet i en sådan svettig stigning kändes perfekt. På kvällen samma dag, när jag tog den häftiga stigningen från Teusajaurestugan norrut, inträffade detta på nytt. Jag kände mig rätt nöjd när jag såg att de jag mötte kom trampande i sina regnställ, medan jag kunde gå med Marmotskjortan uppknäppt till midjan, varm men ventilerande för fullt under mitt paraply. När det sedan blev dags att fälla ihop paraplyet var jag både torr och lagom varm.
Så jag får nog ge paraplyet en 4:a av 5 möjliga i betyg (lätta skor och vattentäta sockar får 5 av 5). Som vanligt handlar det om att fördelarna skall uppväga nackdelarna. Inget och ingen är perfekt. Jag kommer att fortsätta att använda paraply på denna typ av turer och tycker att vikten är försvarbar, även om jag försöker få till en så ultralätt packning som möjligt. En effekt blir ju att behovet av väldigt kraftiga och slitstarka regnplagg minskar eftersom man inte behöver använda dem så mycket. Under min tur använde jag förmodligen bara regnstället under 5-10% av den totala tid jag tillbringade i regn.
Men jag tycker inte att man bör gå utan heltäckande skalplagg om man är på långtur och ligger ute. Går man mellan stugor så kanske en softshell-lösning i kombination med paraply räcker, men går man i horisontellt regn från kraftig motvind så kan det nog bli obehagligt om man är tvungen att fälla ihop paraplyet. Men detta har jag ingen personlig erfarenhet av. Det finns kanske andra som har?
Hälsningar
Jörgen