Båt över Virihaure

Ah så var det äntligen dags för årets höjdpunkt, fjällvandring. Det här året bär det av till västra Padjelanta och Rago nasjonalpark i Norge. Förhoppningsvis lite av både flygfän och vatten...men det finns ytterligare ett orosmoment, båttransporten över Virihaure till västra sidan av Tukijåkkå, är det någon som vet vad samerna i Stalo tar för turen Staloluokta - Tukinjarka?

Sen är det bara ett plus om någon har några trevliga tips och måsten när man vandrar i dessa trakter...

Andreas

Ha en fin tur!

Hälsa Tukijåkkå från 5 tjejer som med en stor portion tur och en del envishet lyckades ta sig över den 5 år sen...

Padjelanta väster om sjöarna är fantastiskt vackert!

Nu med facit i hand kan jag svara på min egna fråga... Det går alldeles utmärkt att få båtskjuts från Stalo till västra sidan av Duvggejåhkå (Tukijåkka) eller längre om man så vill, båtresan kostar 300 kr och körs av Bosse som har Staloluokta minilivs.
Tänk inte ens tanken att vada Duvggejåhkå, jåkken avvattnar 88 kvadratkilometer glaciär plus stora snömängder (den såg otrevlig ut även vid lågvatten) Enligt Bosse i stalo har den ett par liv på sitt samvete.

Jag kan verkligen rekomendera att gå väster om sjöarna, fantastiska utblickar mot sarekfjällen och Padjelanta, man ser t o m upp till Kebnekaise...
Det här är något av det ödsligaste man kan uppleva i Sverige...

Vi avslutade turen med att gå ner genom den totala kontrasten till Padjelanta, Rago nasjonalpark. Kalt gråberg och relativt svårgånget men fantastiskt vackert. En liten varning till er som funderar på att gå ner genom Rago, stigen som finns inprickad (BD9, version december 2003)från Rahkojavre mot norska gränsen stämmer inte när man kommer upp till sjöarna mellan topparna 1101 och 974, den rösade stigen leder ut till en mycket brant fjällsluttning istället för att vika av mot sjön 718.

Livsfarlig rösning!

Gick ni verkligen ner där?
Jag gjorde en fantastiskt fin 9-dagarsvandring i början av augusti (sol, varmt och torrt) med start och mål i Rago. Hemfärden gick samma väg som ni, dvs den rösade leden från Alasluokta (stigen lär vara borttagen på de senaste kartorna). Uppe i passet var det lite svårt att hitta men efter en stunds letande såg jag fortsättningen, som inte vek av norrut utan rakt västerut över bergryggen och ner i sicksack på smala gräsbevuxna hyllor. Jag tyckte det kändes lite osäkert, men är det rösat så borde man ju komma ner utan att riskera livet.
Havvägs ner så blev det stopp! Efter det sista röset jag såg fanns bara en mycket brant slät berghäll som jag bedömde som mycket farlig att ge sig ut på. En rejäl kafferast togs för att få ner pulsen och därefter uppför samma väg med alla dessa förlorade höjdmetrar. Väl uppe på ryggen svängde jag norrut och passerade den gamla "stigen" och gick ända fram till den smala sjön NO om sjön 718. En hög ravinkant kunde passeras på ett ställe som var markerat med ett stort röse.
Jag avråder alla från denna "livsfarliga" rösning. Sväng norrut i passet och ta er ner på ett säkrare sätt! Ett ännu trevligare alternativ är att följa dalgången mellan sjön 718 och Rastejavras, grön och fin och lättvandrad.
För övrigt så kan jag rekommendera omrädet väster om de stora sjöarna: Guovddejavrasj, de vackra fallen i Hurrejåhkå, Vielggisbakte och framför allt Javrregaska!!! mellan Virihaure och Vastenjaure. Längs Virihaures norra strand kan man bitvis gå nere på sandstranden. Mestadels lättgånget men det finns också ett antal långa, höga och svårforcerade ravinkanter som innebär lite oväntade omvägar.

ett förtydligsnde

Sista meningen om ravinkanter gäller inte Virihaures strand , utan genrellt i området, bl. annat mellan Rastesjavrasj ock Guovddelisjåhkå.

Vi upptäckte att rösningen bar av i helt fel riktning innan vi kom fram till branten. Såg däremot att rösningen fortsatte på nersidan av branten. Vi tog oss ner till sjön 718 med vissa besvär, enda någorlunda säkra vägen vi hittade gick via ett par hyllor strax öster om udden i sjön 718. Överhuvudtaget så är nergången från Rahkojavre till Ragohytta besvärlig och i det närmaste att avråda från, speciellt i dåligt väder med nedsatt sikt och regn, hällarna blir då såphala och området är fullt av småstup.
Från sjön 718 finns en otydlig rösning på hällarna norr om ravinen som visar den enda säkra till ravinens ände.

Fick höra av en norrman att den farliga rösnignen från Rahkojavre gjorts tidigt på året då det låg mycket snö på fjällsidan. Stigen är inte borttagen från senaste fjällkartan (edition 2003), funderar på att rapportera till Lantmäteriet om den livsfarliga rösnignen eller än bättre till Länsstyrelsen så att de skickar ut någon som tar bort den.

Som sagts västra Padjelanta är underbart vackert, nästa år tar vi resten av turen förbi Vastenjaure och ner till Hellemobotten. Det går att påbörja vandringen i Straumen vid E6 och ta taxi upp till Sisovattnet, sen är det 1½ dagsetapp till Alaluokta. Den vandringen ser betydligt säkrare ut än Ragonerfarten.

Vi tycks ha bildat oss samma uppfattning om den här färdvägen, jag tänkte redan första dagen från Lakshola att här går jag inte en gång till (skulle dock tillbaka samma väg, vilket blev väldigt jobbigt på trötta fötter). De flesta som besöker Rago gör det som dagstur med lite matsäck, men att gå här med stor packning är kämpigt.
Större delen av sträckan mellan Lakshola och Ragohyttan går rätt bra, men på fyra-fem ställen måste man krypa och hasa på alla fyra uppför och nerför runt stora stenblock och klippstup. Och från Ragohyttan och in i Sverige är det som du säger kala hällar som är bra vid torrt väder men såphala vid regn. Det var därför jag startade med den nordligare vägen mot Rastesjavrasj för att slippa det höga och steniga passet som jag tog på hemvägen.
Nästa år är planerna ungeför som dina, nämligen lite längre norrut: Hellemobotn - Slappejaure - Änonjalme som en annan utsidanläsare (harrymart) har besökt och beskrivit som mycket sevärt.