Som flitig brukare av Utsidan slår det mej dels att det är så många fina nästan oanvända grejer till salu,dels att det ej blir så många raka svar när man frågar om direkta vandringar och utfärder i naturen,jämfört med teorier om olika företeelser som kan ha med uteliv att göra;risker,missöden.
De inläggen läses av massor och det blir många korta svarsinlägg.
Visst finns det många som faktiskt är ute och kan dela med sej av egna erfarenheter av färder på allehanda platser,och har prylar de faktiskt använder och kan rekommendera eller förkasta,men ofta tror jag att många sitter vid datorn och drömmer om att vandra,paddla etc mej ej kommer till skott.
OK,man köper ibland fel storlek eller upptäcker att man inte kommer överens med den produkt man skaffat,och så kommer det nåt som är ännu bättre/man får råd att skaffa det man verkligen vill ha.
Men ofta tror jag att man tänkt ge sej ut på veckolånga vildmarksfärder och införskaffar utrustning avsett för detta,kommer kanska iväg,men upptäcker att ork och förmåga inte är tillräcklig för det man gett sej in på,och så blir man avskräckt och sen blir det inget mer.Eller så får man prioritera annat i livet än de stora turerna.
Att ha bra kondition och erfarenhet av att vistas ute,läsa terräng,fixa bra sovplatser och laga mat är enligt mej mycket viktigt om man ska ge sej ut och vandra,och det skaffar man bäst om man motionerar ute i naturen,knappast på löpband och spinninglektion där allt är tillrättalagt.
Ute i allehanda vädertyper,temperaturer och terräng bygger man grunden bättre.Och var ute ofta till vardags året om.
Kanske svårare i stadsregioner,men det är ju härifrån de allra flesta fjällvandrare kommer.
Det är bara och läsa i böckerna i raststugorna så ser man att så snart skotersäsongen är över lyser Jokkmokks lokalbefolkning med sin frånvaro till förmån för sydsvenskar,tyskar,holländare etc.
Och-varför inte nöja sej med kortare lätta turer tills man klarar att vada,gå i svår terräng etc?
Det skulle spara många skador av enklare och allvarligare slag,och så blir man inte avskräckt för att vandra.
Sen kanske det inte är så avgörande om man bär 12 eller 22kg.
Jag är själv ganska prylgalen och vill gärna ha det jag tror är bäst,gillar att byta upp mej när tillfälle finns. Halva nöjet är prylanskaffningen och att se hur bra dom är ute och hur det underlättar att göra vandringen trivsam.
Har egentligen först de senaste åren fått nåt riktigt intresse av att gå på fjälltur,även om jag alltid varit ute mycket från det jag var tonåring.
När jag nu har grejer jag är nöjd med så brukar jag fråga min pappa som förr var ute på många vandringar,oftast i Jokkmokksfjällen,hur mycket han hade med sej för ex vis en lång Sarektur.
Ca 25kg med påsmat,rejäl kamerautrustning.
Vad som slår mej är att han aldrig hade höftbälte,utan hela säckens tyngd på axlarna,alltid gick i gummistövlar.
Skippade tom liggunderlaget tills förra året då jag prackade på honom ett Z-rest för en tur till Hellemobotn.
Jag tyckte att en gubbe på 73 år inte skulle ligga direkt på backen,och han tyckte sen faktiskt att han sovit mycket mjukare än förr,men sitt 4kg-tält hade han med ,för det är bekvämt att bo i.
Hans ännu äldre gamle vän använder aldrig höftbälte;"det hindrar rörligheten".
Själv spänner jag åt bältet så fort jag ska flytta säcken mer än 20-30 meter...,och aldrig gummistövlar på fötterna!
Folk orkade mycket mer förr än nu är mitt intryck.
Dock finns drömmarna kvar hos oss bortklemade i dataåldern.
Det gäller bara att skaffa möjligheter att genomföra dom på ett bra sätt.
Mitt tips är att man börjar i liten skala och känner sej för,samt är vältränad och har väl fungerande utrustning,och kan läsa karta och kompass.
De inläggen läses av massor och det blir många korta svarsinlägg.
Visst finns det många som faktiskt är ute och kan dela med sej av egna erfarenheter av färder på allehanda platser,och har prylar de faktiskt använder och kan rekommendera eller förkasta,men ofta tror jag att många sitter vid datorn och drömmer om att vandra,paddla etc mej ej kommer till skott.
OK,man köper ibland fel storlek eller upptäcker att man inte kommer överens med den produkt man skaffat,och så kommer det nåt som är ännu bättre/man får råd att skaffa det man verkligen vill ha.
Men ofta tror jag att man tänkt ge sej ut på veckolånga vildmarksfärder och införskaffar utrustning avsett för detta,kommer kanska iväg,men upptäcker att ork och förmåga inte är tillräcklig för det man gett sej in på,och så blir man avskräckt och sen blir det inget mer.Eller så får man prioritera annat i livet än de stora turerna.
Att ha bra kondition och erfarenhet av att vistas ute,läsa terräng,fixa bra sovplatser och laga mat är enligt mej mycket viktigt om man ska ge sej ut och vandra,och det skaffar man bäst om man motionerar ute i naturen,knappast på löpband och spinninglektion där allt är tillrättalagt.
Ute i allehanda vädertyper,temperaturer och terräng bygger man grunden bättre.Och var ute ofta till vardags året om.
Kanske svårare i stadsregioner,men det är ju härifrån de allra flesta fjällvandrare kommer.
Det är bara och läsa i böckerna i raststugorna så ser man att så snart skotersäsongen är över lyser Jokkmokks lokalbefolkning med sin frånvaro till förmån för sydsvenskar,tyskar,holländare etc.
Och-varför inte nöja sej med kortare lätta turer tills man klarar att vada,gå i svår terräng etc?
Det skulle spara många skador av enklare och allvarligare slag,och så blir man inte avskräckt för att vandra.
Sen kanske det inte är så avgörande om man bär 12 eller 22kg.
Jag är själv ganska prylgalen och vill gärna ha det jag tror är bäst,gillar att byta upp mej när tillfälle finns. Halva nöjet är prylanskaffningen och att se hur bra dom är ute och hur det underlättar att göra vandringen trivsam.
Har egentligen först de senaste åren fått nåt riktigt intresse av att gå på fjälltur,även om jag alltid varit ute mycket från det jag var tonåring.
När jag nu har grejer jag är nöjd med så brukar jag fråga min pappa som förr var ute på många vandringar,oftast i Jokkmokksfjällen,hur mycket han hade med sej för ex vis en lång Sarektur.
Ca 25kg med påsmat,rejäl kamerautrustning.
Vad som slår mej är att han aldrig hade höftbälte,utan hela säckens tyngd på axlarna,alltid gick i gummistövlar.
Skippade tom liggunderlaget tills förra året då jag prackade på honom ett Z-rest för en tur till Hellemobotn.
Jag tyckte att en gubbe på 73 år inte skulle ligga direkt på backen,och han tyckte sen faktiskt att han sovit mycket mjukare än förr,men sitt 4kg-tält hade han med ,för det är bekvämt att bo i.
Hans ännu äldre gamle vän använder aldrig höftbälte;"det hindrar rörligheten".
Själv spänner jag åt bältet så fort jag ska flytta säcken mer än 20-30 meter...,och aldrig gummistövlar på fötterna!
Folk orkade mycket mer förr än nu är mitt intryck.
Dock finns drömmarna kvar hos oss bortklemade i dataåldern.
Det gäller bara att skaffa möjligheter att genomföra dom på ett bra sätt.
Mitt tips är att man börjar i liten skala och känner sej för,samt är vältränad och har väl fungerande utrustning,och kan läsa karta och kompass.
