Träpik eller sond?

Jag har råkat ut för en diskussion om olika pikars fördelar.
En del anser att den klassiska träpiken är alldeles tillräcklig för att röra sig på isar, isynnerhet om den är kompletterad med en skridskostav med vass spets. Andra anser att den är uråldrig och förkastlig, att nya issonder och dubbelpikar är det enda man kan ha speciellt på sämre isar.


Ralf Simonsson

Din egen erfarenhet avgör

Jag åker oftast med dubbelpik och det är klart bekvämast när isytan är dålig, vid hinder etc. Men när det gäller luriga isar så tycker jag att den gamla hederliga (Hansa)piken ger mest information. Speciellt att det går att sticka ner ett finger och känna på isens tjocklek är betydligt enklare med en vanlig pik än att spetta upp hål med de smalare dubbelpikarna av stavmodell. Tyngden i en hederlig pik gör det också bekvämare att sondera isen.

Men det finns säkert numer dubbelpikar av en uppsjö modeller som kanske täcker in Hansapikens fördelar? I mitt åkgäng är den lilla klicken prylfanatiker mer intresserade av bindningar än pikarnas senaste landvinningar. Men den här tråden kan bli lång eller avbrytas med en hänvisning till annan tråd. Håll ut för uttömmande svar. De organiserade åkarna brukar ha råkoll på det senaste och gärna fördjupa sig i detaljer =)


/Tommy

Ingen vet säkert.

Hej Ralf.

Detta är ett ämne som diskuterats mer eller mindre aktivt i åtminstone de 25 år som jag kan överblicka.

Jag har uppfattningen att man som ledare bör ställa några kriterier på sin pik rangordna dessa och sedan testa olika alternativ innan man väljer.
Några vetenskapliga undersökningar finns tyvärr ännu inte.

Mina personliga kriterier är i rangordning.

1 Vara bra på finbedömning av bärigt icke bärigt dvs på hård kärnis diffa millimeter för millimeter i intervallet 30 - 50 mm tjock is med god precision.

2 På mjuk is tex skärgårdsis, snöis eller våris är det svårare att diffa mellan bärigt och icke bärigt men en pik med ett relativt tjockt huvud underlättar bedömningen.

3 Utformningen skall tillåta pikning i farten utan att skaftet går av eller böjs och i möjligaste mån utan att pikhuvudet fastnar.

4 Lämplig utformning för att tillåta en hel skridskodags pikande utan överbelastning på handled och arm.

5 Handtagets utfomning skall gärna vara lämpligt för stakning och det är bra om man kan fatta piken på olika höjd.

6 Pålitlig dvs piken skall hålla några år utan problem.

7 Gott stöd för balansen i vrakis etc.

8 Reflex.

9 Skruv på ovansidan av hjälpstaven med stativgänga för att tillåta användning som enbensstativ för fotografering och filmning. Paketet pik-stav skall vara lätthanterligt vid ickepikning-icke stakning för att inte vara ivägen vid fotografering eller kartläsning i farten.

9 Skaftet skall vara tillräckligt kraftigt för att kunna användas som del i bår.

10 Bra stakförmåga för att kunna driva på vid trögt före.

För min egen del är den pik som bäst uppfyller dessa kriterier en Almgrenspik med skaft av koniska aluminiumrör och med hjälpstaven istoppad i pikens skaft. Pikhuvudet är modifierat. Hjälpstavens handtag är utbytt mot ett som har stativgänga.

Jag är också rätt förtjust i Lasse Lison Almkvists fälpik men har modifierat den en del så att hjälpstaven stoppas i skaftet på piken. Jag planerar att skaffa ett lättare pikhuvud till fälpiken.

Preferenser.
Jag gillar inte de pikar där hjälpstaven inte sitter bra fast i piken och inte heller skaft med lättböjda skaft. Det blir svårare för mig att bedömma bärigheten med sådana konstruktioner. Styva skaft tycker jag är överlägsna och jag tycker att det är lämpligt att hjälpstavens tyngd utnyttjas för att ge hela pikpaketet en vikt som dels underlättar bedömningen av bärigheten dels minskar påfretstningen på arm och handled när man pikar ofta.

Givetvis kan andra ledare och åkare ha andra kriterier och preferenser.

Hansapiken med träskaft har haft nackdelen att träskaftet ofta bryts i överkant av metalldelen. Pikhuvudet har också en tendens att fastna i isen vid pikning i farten i och med att det inte finns koniska delar av pikhuvudet.

Sök på ispik här i forumet så hittar du många andra trådar med där liknande frågeställningar tas upp.

Vårishälsningar Thure Björck
[Ändrat av thureb 2004-04-06 kl 14:52]

Håller med Thure i det mesta, med tillägget att jag tycker att det är viktigt att det ska gå hyggligt snabbt att kalibrera in sig, dvs det ska inte ta 100 mil innan man lärt sig kopplingen mellan pikningen och bärigheten. Personligen gillar jag tunga pikspetsar.

IMHO så finns det ingen optimal pik för både pikning och stakning, man måste själv prioritera vilken funktion man behöver mest.

Jag gillar Fälpiken mycket, den diskuterades i den här tråden http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=6103

/Staffan

Re: Ingen vet säkert.

thureb; sa:

9 Skruv på ovansidan av hjälpstaven med stativgänga för att tillåta användning som enbensstativ för fotografering och filmning. Paketet pik-stav skall vara lätthanterligt vid ickepikning-icke stakning för att inte vara ivägen vid fotografering eller kartläsning i farten.

Klicka för att se resterande...

Jag gjorde för ett tag sedan lite halvvetenskapliga undersökningar om hur bra en pik kan fungera som kamerastativ. Jag hade då satt på ett snabbfäste
http://www.cyberphoto.se/info.php?article=700323
på piken. Jag stod på balkongen i vår gamla lägenhet med skridskorna på. Bilderna studerade jag med lupp och jämförde med frihandsbilder och bilder tagna med riktigt stativ. Resultatet blev ganska nedslående med rätt så skakiga bilder, det var lika bra eller bättre på frihand. En del riktiga enbensstativ har en bred fot, vilket är en stor skillnad mot pikspetsen. Betydligt bättre blev det om jag höll extrastaven mot piken för att få stöd åt ett håll, då blev det nästan godtagbart, men fortfarande skakigt. Man skulle behöva ha stöd åt ytterligare ett håll, för att få något som närmar sig ett vanligt stativ. Funderade ett tag på ett utfällbart ben i piken, men det blev aldrig något med det.

Re: stativfunktionalitet

kr-val; sa:

Jag gjorde för ett tag sedan lite halvvetenskapliga undersökningar om hur bra en pik kan fungera som kamerastativ.

Klicka för att se resterande...

Men om man pikar ett hål i isen så att piken står nedkilad i hålet borde det bli bättre?

En viktig del i konstruktionen är också att stativskruven är fast förankrad i handtaget och handtaget i pikens skaft samt att skaftet är styvt.

I en del fall torde det vara bättre att ta av sig ryggsäcken och placera kameran liggande på ryggsäcken. Kan också ge en intressant kameravinkel.

När man filmar kan det vara tacksamt att hålla kameran högt mha piken t ex när man filmar gruppen bakåt.

Digitala filmkameror brukar ha hyfsad skakningskompensation.

Thure

Re: Lasses fälpik - bilder?

thureb; sa:

muttt
Jag är också rätt förtjust i Lasse Lison Almkvists fälpik men har modifierat den en del så att hjälpstaven stoppas i skaftet på piken.

Klicka för att se resterande...

Hej Thure,
har du eller någon annan bilder / ritning av Lasses fälpik och/eller din egen modifiering? Det hara talats mycket om denna pik med jag har aldrig sett bilder av den.

Själv hara jag modifierat Skyllermarks dubbelpik som är en bra stav med går genom 4-6 cm isen för lätt. Jag har limmat två muttrar ungefär 5-6 cm från pikspets. Kalibreringen är mycket bättre nu, tycker jag.

Re: Re: Lasses fälpik - bilder?

spr; sa:

Hej Thure,
har du eller någon annan bilder / ritning av Lasses fälpik och/eller din egen modifiering? Det hara talats mycket om denna pik med jag har aldrig sett bilder av den.

Själv hara jag modifierat Skyllermarks dubbelpik som är en bra stav med går genom 4-6 cm isen för lätt. Jag har limmat två muttrar ungefär 5-6 cm från pikspets. Kalibreringen är mycket bättre nu, tycker jag.

Klicka för att se resterande...

Se http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=6103&pagenumber=2

Min modifiering har jag beskrivit ovan. Jag är inte klar med aluminiumhuvudet ännu.

Thure