Friluftsliv med ettåringar (och för den delen alla - åringar fram till dess de är stora nog att vara rädda och simkunniga) innebär att en vuxen konstant är avdelad att ha barnet inom syn- OCH räckhåll. Samtidigt. Incidenter inträffar ändå (ett av våra höll på att drunkna när barnets far höll ögonen på ett litet blont knubbigt barn i blå baddräkt som snällt lekte på stranden,medan vårt lilla blonda knubbiga i likadan baddräkt utforskade klipporna- när det första visade sig tillhöra någon annan låg Sara på djupt vatten med huvudet under ytan. Det gick bra, men det är sånt man drömmer mardrömmar om efteråt). Paddling med små barn betyder som jag ser det paddling i kanadensare - vi har tappat tvååringar från kanadensare också, men det går fort och lätt att få upp dem, och risken att kapsejsa är mindre om barnet tappar tålamodet och börjar åla omkring, vilket det som regel gör efter ungefär fyra minuter. Viktigt är att barnet kan sova hyfsat bekvämt i en kanadensare och sovtiden utnyttjas för effektiv förflyttning, i övrigt instämmer jag med ovanstående: friluftsliv med små barn måste ske på barnens villkor, annars blir det olidligt för alla inblandade. Även i kanadensare får du räkna med korta sträckor, och då talar vi KORTA, och korta stunder, med många sagor, ramsor, sånger och fingerlekar och många (MÅNGA) raster med mycket spring. Trots allt är det en rätt kort tid det handlar om...och om man inte envisas med att försöka göra vuxensaker annat än som undantag blir det mycket roligare.