Bärbara kåtor, dvs. tältkåtor, lättviktskåtor, eller i mitt fall en tåppkåta från Moskosel, har ju som bekant för de flesta en mittstång. Denna mittstång är ett kapitel för sig, och jag tänkte berätta hur man bär sig åt för att förbruka mittstänger. Min kåta skaffade jag 1997, och den har spännremmar längst ner som drar åt mittstången mot marken.
Mittstång 1: Enligt företaget skulle mittstången flyttas lite åt sidan vid eldning, dels för att få in elden i mitten av kåtan, dels för att spara resårsnöret som löper i mitten av stången. Jaha, vi flyttade snällt mittstången lite åt sidan vid eldning, med resultat att mittstången efter ett par vandringar mest såg ut som en pilbåge i profil när spännremmarna drogs åt vid uppsättning. När vinden började dra på hade stången redan innan en otrevlig böj som såg opålitlig ut. Mittstången byttes ut till mittstång nr. 2.
Mittstång 2: Fler än jag hade reagerat på följden av rådet att "flytta mittstången lite åt sidan vid eldning", så den passusen är nu borttagen ur katalogen (nej, jag orkade inte köra reklamation, den gången). Mittstång 2 knäcktes av vindbyar som jag fick anstränga mig att hålla balansen i. Vi hade haft strålande sol och vindstilla hela fjällvandringen, och inte skyddat oss med en kulle i väst. Magen på kåtan vek in sig och stången knäcktes i andra skarven nerifrån. Blev till att förflytta allt in i bättre lä, såga till en träplugg i videsnåret och skarva mittstången. Det höll bra resten av vandringen. Väl hemkommen lät jag sy på ytterligare stormlinefästen på kåtan, och skaffade mittstång nr. 3.
Mittstång 3: Mittstång nr. 3 kändes verkligt bra, inget glapp över huvud taget i skarvarna. Jag skaffade dessutom fyra tunna starka 10 cm långa mässingshylsor, ganska lätta, för att kunna dra på utanpå mittstången skarvar om det blev riktigt kraftig vind. Fungerade hur bra som helst. Om stången tidigare ruskats om och darrat som ett asplöv så stod den nu helt lugnt och stilla med hylsorna pådragna. Allt gott och väl, tills jag får reda på att företaget nu funnit en leverantör som klarar att härda aluminiumet i mittstången till dubbla styrkan mot tidigare. Självklart måste jag omedelbart ha denna nya superstång
, vilket ger mittstång nr. 4.
Mittstång 4: Glad i hågen stack jag på nyårsvandring i Tiveden med den nya superhärdade mittstången. "Då behövs inga hylsor" tänkte jag, och "dessutom är det ju lugn skog". Första natten lugn, med regn, andra natten halv storm utan problem, tredje natten började lugnt, tills halv fyra på morgonen, när vi väcks av att kåtan säckat ihop över oss. "Vad fan är det som händer" gastar jag, när jag fattat att mittstången är knäckt, denna gång i tredje skarven nerifrån, och kravlar upp ur sovsäcken, medan den ettårige schäfern har helkul åt vår nya lek. Jag pallar inte att lyfta mittstången utan måste ut, och ser orsaken; tjockt med tung kompakt blötsnö hade under natten fallit tills kåtans mittstång inte orkat längre. Det var ingen snö när vi gick och lade oss, men nu låg 30 cm runt omkring oss. "S*atan, vintertid ska du ju daska till duken när du vaknar under natten" tänker jag. Men det var ju som höst när vi anlände på annandagen.
Nåväl, jag borstar bort snön från kåtan så polaren kan resa den. Sen får han stå där och hålla i mittstången medan jag kapar första bästa träd i lagom storlek, bidde en svag björk, och tryckte dit den som mittstång så vi kunde sova vidare tills det var ljust. Därefter införskaffades en trygg pålitlig gran. Den hade vi under hela återstående veckan. Fortsättningsvis blir det alltid en gran vinterid. Väl hemma ringde jag företaget angående mittstång nr. 5. Mittstång nr. 3 finns visserligen, och den är bra, pålitlig särskilt med sina mässingshylsor, men jag vill ju ha den dubbelt härdade......
Mittstång 5: Mittstång 4 reklamerades, och jag får en ny utan några kostnader. Den ska jag förse med mässingshylsorna, så nu, i synnerhet med de extra ditsydda stormlinefästena, har jag världens starkaste bärbara kåta Dessutom ligger jag inne med en reservmittstång (3:an). Nu ska väl inget nytt kunna inträffa, i alla fall inte med mittstången....
Raskesven
Mittstång 1: Enligt företaget skulle mittstången flyttas lite åt sidan vid eldning, dels för att få in elden i mitten av kåtan, dels för att spara resårsnöret som löper i mitten av stången. Jaha, vi flyttade snällt mittstången lite åt sidan vid eldning, med resultat att mittstången efter ett par vandringar mest såg ut som en pilbåge i profil när spännremmarna drogs åt vid uppsättning. När vinden började dra på hade stången redan innan en otrevlig böj som såg opålitlig ut. Mittstången byttes ut till mittstång nr. 2.
Mittstång 2: Fler än jag hade reagerat på följden av rådet att "flytta mittstången lite åt sidan vid eldning", så den passusen är nu borttagen ur katalogen (nej, jag orkade inte köra reklamation, den gången). Mittstång 2 knäcktes av vindbyar som jag fick anstränga mig att hålla balansen i. Vi hade haft strålande sol och vindstilla hela fjällvandringen, och inte skyddat oss med en kulle i väst. Magen på kåtan vek in sig och stången knäcktes i andra skarven nerifrån. Blev till att förflytta allt in i bättre lä, såga till en träplugg i videsnåret och skarva mittstången. Det höll bra resten av vandringen. Väl hemkommen lät jag sy på ytterligare stormlinefästen på kåtan, och skaffade mittstång nr. 3.
Mittstång 3: Mittstång nr. 3 kändes verkligt bra, inget glapp över huvud taget i skarvarna. Jag skaffade dessutom fyra tunna starka 10 cm långa mässingshylsor, ganska lätta, för att kunna dra på utanpå mittstången skarvar om det blev riktigt kraftig vind. Fungerade hur bra som helst. Om stången tidigare ruskats om och darrat som ett asplöv så stod den nu helt lugnt och stilla med hylsorna pådragna. Allt gott och väl, tills jag får reda på att företaget nu funnit en leverantör som klarar att härda aluminiumet i mittstången till dubbla styrkan mot tidigare. Självklart måste jag omedelbart ha denna nya superstång
, vilket ger mittstång nr. 4.Mittstång 4: Glad i hågen stack jag på nyårsvandring i Tiveden med den nya superhärdade mittstången. "Då behövs inga hylsor" tänkte jag, och "dessutom är det ju lugn skog". Första natten lugn, med regn, andra natten halv storm utan problem, tredje natten började lugnt, tills halv fyra på morgonen, när vi väcks av att kåtan säckat ihop över oss. "Vad fan är det som händer" gastar jag, när jag fattat att mittstången är knäckt, denna gång i tredje skarven nerifrån, och kravlar upp ur sovsäcken, medan den ettårige schäfern har helkul åt vår nya lek. Jag pallar inte att lyfta mittstången utan måste ut, och ser orsaken; tjockt med tung kompakt blötsnö hade under natten fallit tills kåtans mittstång inte orkat längre. Det var ingen snö när vi gick och lade oss, men nu låg 30 cm runt omkring oss. "S*atan, vintertid ska du ju daska till duken när du vaknar under natten" tänker jag. Men det var ju som höst när vi anlände på annandagen.
Nåväl, jag borstar bort snön från kåtan så polaren kan resa den. Sen får han stå där och hålla i mittstången medan jag kapar första bästa träd i lagom storlek, bidde en svag björk, och tryckte dit den som mittstång så vi kunde sova vidare tills det var ljust. Därefter införskaffades en trygg pålitlig gran. Den hade vi under hela återstående veckan. Fortsättningsvis blir det alltid en gran vinterid. Väl hemma ringde jag företaget angående mittstång nr. 5. Mittstång nr. 3 finns visserligen, och den är bra, pålitlig särskilt med sina mässingshylsor, men jag vill ju ha den dubbelt härdade......
Mittstång 5: Mittstång 4 reklamerades, och jag får en ny utan några kostnader. Den ska jag förse med mässingshylsorna, så nu, i synnerhet med de extra ditsydda stormlinefästena, har jag världens starkaste bärbara kåta
Dessutom ligger jag inne med en reservmittstång (3:an). Nu ska väl inget nytt kunna inträffa, i alla fall inte med mittstången....Raskesven