Kniv skarpare efter användning?

Jag har just skurit ljuddämpningsmattor med en mattläggarkniv. Mattorna innehåller bland annat asvalt och är ganska sega. Jag upplevde det som att kniven blev vassare efter att jag hade skurit dessa.

Kan det stämma?
//Janne

Råegg

Isåfall måste det ha funnits kvar lite "råegg" efter slipningen...och som sen nöttes bort..

Ben_Rangell; sa:

Jag upplevde det som att kniven blev vassare efter att jag hade skurit dessa.

Kan det stämma?
//Janne

Klicka för att se resterande...

Hej Janne!

Nej, det kan rimligtvis inte stämma. Men låt oss resonera om detta. Asfalt innehåller vanligtvis en viss del sand och andra abrassiva ämnen, precis som du skriver. Mattan i sig är också ett ganska tufft material. Dessa ämnen har en slipande effekt på stål.

Med ditt resonemang skulle det innebära att det endast var sidorna på eggen som blev slipade och utjämnade och därmed skulle eggen allt eftersom bli vassare och vassare. Detta är ologiskt.

Eftersom du anbringar en vertikal kraft mot eggen så blir också nötningseffekten störst på eggens "spets" och inte sidorna. Den här delen av blade är den tunnaste och därför blir effekten störst här. Det handlar om enkel geometri. Därmed blir alltså kniven slöare och slöare.

När du säger mattkniv så antar jag att du menar en sådan där industrikniv som man kan dra in. Dessa har aldrig en råegg när de kommer från fabriken, såvida du inte slipat den själv.

Om det nu skulle vara en vanlig kniv som du kallar mattkniv så finns det en möjlighet att det tidigare har uppstått en råegg.

Men en råegg känns tvärtom väldigt vass innan man skär med den. Efter den första skärningen så försvinner vanligtvis skärpan och man står där med en slö kniv. Jag antar därför att du inte hade slipat kniven innan.

Slutligen: Kan du möjligtvis förväxlat kniven med en annan?

Hälsningar,
~Paul~

På vilket sätt märkte du att den var vassare?

Det är ju så att vissa material är sega att skära i på grund av att knivbladet fastnar. När du skurit en stund i den där mattan så har sidorna av eggen "slipats" lite grann så de är slätare och därmed glider bladet bättre.

Men sen finns det ju material som faktiskt är lättare att skära med en slö kniv, beroende på att den "trycker undan" materialet istället för att kila fast sig i det. Just när det gäller att skära tjocka saker är det ganska märkbart.

Enkel geometri

Den enkla geometrin är kanske inte så enkel som den verkar, eller rättare sagt egenskaperna på grund av den enkla geometrin är nog (kanske) mer komplicerad.

Anledning till att kniven verkar skarpare efter ett tag tror jag har att göra med att kniven "glider" enklare, med mindre friktion, efter ett tag.

Först en liten redogörelse om vad jag tror om knivens egenskaper.

Om knivseggen är jätteskarp så är det rimligtvis inte något större motstånd i själva snittet utan motståndet sitter troligtvis i sidorna av knivbladet. Alla har väl någon gång delat en stor ostbit och vet att det är enkelt till en början, men när kniven är i mitten av osten blir det lite tjurigare.

Tänk på motsatsen sågen där tänderna är vinklade utåt så man sågar bredare än vad bladet är, för att slippa friktion mot sidorna av sågbladet. I detta fall, med kniven, så tar man ju i princip inte bort något material utan man bara "klyver" det, men eftersom mattan antagligen är mjuk och tänjbar så formar den sig lätt runt knivbladet och ger istället friktion mot sidorna.

Jag använder nu teorin om att "charkens" ostknivar med "hålrum" ser ut som de gör just för att minska anläggningsytan mellan kniven och osten. För att minska anläggningsytan mellan mattan och kniven behöver alltså antingen kniven, mattan, eller båda materialen vara ojämna.

Ett alternativ är således att antingen blir kniven repig på sidorna och där med minskar friktionen mot den plant skurna snittytan, ungefär som för osten och charkkniven.
Det andra alternativet, som jag själv tror på, är att kniven får en mindre skarp egg (som fortfarande enkelt skär sig fram i mattan) och därmed skär mattan med en ojämn snittyta, som sedan glider enkelt mot den släta knivytan.
Givetvis kan det ju vara en kombination så att eggen blir sämre och ger ojämna snittytor på mattan och knivsidorna blir slitna och såledels blir båda kontaktytor ojämna, och därmet upplever man mindre motstånd.

Lycka till med mattorna Janne, om du nu inte redan är färdig...

Jag tror dessutom att principen om "ojämna ytor" utnyttjas i glidlager, där man strävar efter att ha lite vågiga ytor istället för perfekt plana ytor. Detta är inget jag kan något om men jag tror mig ha sett en renovering av ett glidlager där reparatören skavde bort småflagor för att få ytan ojämn. I och för sig är ju även någon typ av olja inblandad i glidlager, men det går i alla fall hand i hand med mitt resonemang om att mattkniven glider lättare om ytorna är ojömna…

Hej David!

Kärnfrågan i Jannes inlägg var om bladet har blivit vassare eller inte. Jag förutsätter att kniven inte var speciellt vass när han började skära med den. Därför är det helt omöjligt att eggens skärande yta skulle bli vassare efter en tids mattskärande. Vad praktiskt det skulle vara att aldrig behöva vässa knivar. Det enda som skulle behövas vore att skära med dem i rätt material!

I ditt exempel med osten så är friktionen beroende av vakuumeffekten, på samma sätt som när man skivar en slanggurka som gärna sitter kvar på kökskniven och är svår att avlägsna. Knivens blad suger sig då fast i osten (gurkan) pga materialets beskaffenhet och därmed ökar förvisso friktionen. Men boven i dramat är vakuumeffekten!

Men en matta är inte en ost (som tur är. Fy fasen för att äta den mattan ). Den har helt annan struktur och suger sig inte fast i bladet på samma sätt. Den har heller inte den tjockleken (brukar vara runt 12 mm) som en ost och därför inte kan omsluta hela bladet samtidigt, något som krävs för att vakuumeffekten skall kunna framkalla en märkbar friktion. Det är också pga det här som ditt exempel med sågen är irrelevant.

Observera också att ett ordinärt mattblad är bara 0.5 mm tjockt och 19 mm brett. Själva eggen är V-flatslipad. Den V-flatslipade delen av bladet är 1 mm bred. Det här ger, om jag har räknat rätt, en konklusiv skärvinkel på 15 grader. Om vi nu utesluter vakuumeffekten så är bladet alldeles för tunt för att skapa friktion på egen hand. Därför är din jämförelse inte aktuell i det här fallet.

Som jag har skrivit tidigare; det är inte anläggningsytan man vill undvika, utan vakuumeffekten. En del köksknivar (den mest kända är japanska Satake) har liknande hål i sina blad som ostkniven i ditt exempel. De finns där inte för att minska anläggningsytan utan för att minska vakuumeffekten. Därav också namnet på Satakekniven: NoVac.

Du skriver vidare: ” Det andra alternativet, som jag själv tror på, är att kniven får en mindre skarp egg (som fortfarande enkelt skär sig fram i mattan) och därmed skär mattan med en ojämn snittyta, som sedan glider enkelt mot den släta knivytan”.

Det här håller jag inte med om. Har du försökt att skära matta med en slö mattkniv? Det har jag. I mitt fall trasades mattan sönder. Man har absolut ingen kontroll på snittet.

Ett annat ”fel” som jag ser i ditt resonemang är att kniven automatiskt skulle få en ojämn snittyta när den är slö. Det låter nästan som om du tror att kniven har fått en mikroserration (sågtandning på mikroskopisk nivå) och därmed skär bättre. Hur har du kommit fram till den slutsatsen?

Vidare, att en kniv har mikroserration betyder inte att den är slö. Tvärtom. Många (inklusive mig) strävar efter att ge en nyvässad kniv en mikroserration eftersom den har ett aggressivare bett. Grovt bryne: stor serration, mindre grovt: mindre serration.

Eggen kan antingen böjas åt endera hållet, nötas bort eller deformeras, allt beror på stålets sort, kvalitet, hårdhet, geometri och slipning. I fallet med mattan så är jag helt säker på att det inte finns mycket av användbar mikroserrationen kvar när kniven börjar bli slö.

Du kan göra ett enkelt test för att kontrollera det här. Ta fram en försökskniv som du inte är rädd om. Vässa den så att den rakar armhåren. Kontrollera med ett mikroskop (om du har ett sådant) eller ett kraftigt förstoringsglas hur eggen ser ut. Du kan då se en svag mikroserration och en rak egg, om du har slipat rätt. Vill du ha ännu mer serration så kan du avsluta slipningen på ett något grövre bryne och något större vinkel. Du får fram två resultat. Ett är att du får bort råeggen och det andra är att du får fram en mikroserration. Men försiktigt, lätt på handen!

Ta nu fram en bit glas och anlägg ett jämnt skärsnitt över glasets kant. Kontrollera sedan genom mikroskopet hur eggen ser ut. Jag lovar dig, den kommer inte att uppvisa en mikroserration! Jag har i det här fallet valt glas eftersom det ger snabbast resultat. Du kan också prova på andra material, varför inte en mattstump ?

Obs! Sågtandning och mikroserration är två olika saker. Sågtandning är den typen man ser på Spyderco knivar. Mikroserration finns på alla knivar! Det är bara storleken som skiljer sig åt. Mikroserration ser du bäst i förstoring.

~Paul~