Moskoselkåtan Tåpp Jakt 5

7 år sedan Betyg:

Plus: stormtåligt, gott om utrymme, ståhöjd, perfekt som base camp, gör sig extremt bra på bild

Minus:tungt, lite omständigt att slå upp perfekt, ganska exponerat för mygg och annat oknytt

Kommentar: Har haft denna tältkåta sedan urminnestid.. minns inte när jag köpte den men det lutar nog åt 20 år sedan.
Har bara använt den vår, sommar, höst.. har bara blivit så men skulle utan att tveka använda den även på vintern.

Efter alla dessa år är det bara en skada värd att nämna. toppöppningen hålls symetrisk av några inbyggda ribbor, dessa ribbors holkar är söndernötta. enkel lagning som aldrig blir av, då det fungerar ganska bra ändå.

Rätt uppsatt är detta tält mycket stormtåligt trots den stora ytan,
4 pers med full packning får plats utan vidare.
5-6 pers kan sova om packningen är utanför.

kräver lite övning för att slå upp det bra

kåtan har i orginalutförande inget golv eller innertält vilket gör att man kan få en del småvänner på besök.

Har impregnerat duken flera gånger med varierande resultat, summan av kardemumman är väl att canvas inte är optimalt i hårt regn men det är bättre än att sitta på en sten.

vedelda i kåtan slutade jag med efter en 10-dagars tur med ymigt eldande. Efteråt stank all utrustning tjära och brandrök.

21 år sedan Betyg:

Plus: Utrymme, eldningsmöjlighet, trevnad. Service.

Minus:Originalmittstångs vindkänslighet.

Kommentar: [Uppdaterad 2006-08-06]

Den här recensionen är en recension över just Moskoselkåtan, men en del problem som jag tar upp gäller tältkåtor generellt. Kåtan har varit med sedan 1997 nu, i torr tallskog, blöt granskog, sunkmarker i fjällvärldens dalgångar, blockterräng och gräshedar etc. Den har stått uppställd från havsytans nivå till 1300 meters nivån.

Anledningen till val av enkelduk i bomull/poly är enkelheten i handhavandet, tålighet t.ex vid eldning, och den trevliga lystern i kåtan. Nackdelen mot dubbelduk är något högre vikt och inte absolut vattentäthet och insektstäthet.

Tåpp Jakt 5 är föregångaren till nuvarande Moskoselkåtan Tåpp Varrie 5. Motiveringen till namnbytet är att ordet "Jakt" inte framkallar de positiva associationer företaget söker nu när de försöker expandera till bl.a. Tyskland. Varrie är visst ett berg.

Vad som skiljer är att Varrie har tre stora ventilationsmöjligheter ("inluft") längst ner på kåtan medan Jakt där har en stor inluft. Själva konstruktionen av inluften är också helt olika. I Jakt var den sorgebarnet och smått idiotisk, medan den i Varrie verkar betydligt bättre och smidig att hantera. Med den lösning inluften har idag, är de saker jag uppfattade som dumma åtgärdade. Kan finnas nya saker som man vill åtgärda, men det känner jag inte till. Vidare är Varrie försedd med metallringar på spännremmarna till pinnarna. Jakt har ursprungligen bara öglor. En barnsjukdom som Jakt av de äldre modellerna hade var att de fästen där 8 glasfiberstavar spänner ut kåtans duk och tätar mot ventilmössan i toppen av kåtan, gick sönder. Glasfiberstavarna trängde ut genom botten på hållarna. Det var ett konstruktionsfel som nu är fixat. Numer är alla trådar som används när kåtan sys impregnerade. Det ska enligt uppgift hindra att vatten sugs in. Varrie har numera myggnät för dörren, vilket Jakt inte hade.

Uppsättning: För att få kåtan symmetrisk finns flera alternativ. Man trycker ner en pinne där mittpunkten i kåtan ska vara, tar ett snöre med en ögla i ena änden och en markering som markerar radien för kåtan i andra änden, trär öglan över mittpinnen och mäter ut var den första tältpinnen ska sitta. Antag att det är klockan sex. Sedan kutar man över till klockan tolv och trycker ner en pinne till, sedan klockan tre och klockan nio, och därefter en pinne emellan de nu befintliga. Detta alternativ innebär en massa spring. Ett bättre alternativ är att ta typ en vaxduk cirka 40 X 40 cm, göra ett hål i mitten och mäta och fylla i vinklarna för hur tältpinnarna ska sitta i förhållande till mittpunkten. Med vaxduken emellan mittpinnen och marken lägger man bara mätsnöret i de rätta vinklarna och kan trycka ner pinne efter pinne utan att springa fram och tillbaka. Ytterligare en variant är att ta ett snöre med ögla i båda ändarna, med radien markerad relativt ena öglan och låta avståndet mellan radiens markering och andra öglan bli lika med avståndet mellan markpinnarna. Trä öglan över mittpinnen, sätt ner första markpinnen enligt markeringen för radien, låt öglan över mittpinnen sitta kvar och trä andra öglan över första markpinnen, mät ut nästa markpinne med radien, flytta öglan från markpinne 1 till markpinne 2 och mät ut nästa markpinne osv. Med alla pinnar nere hakas spännremmarna på pinnarna, kåtan trycks upp med mittstången på ett kryss eller dylikt och spännremmarna spänns.

Vindtålighet: Vindtåligheten är kåtans problem 1A, men den går att hantera. Kåtan tål vind förvånansvärt bra med tanke på storleken. Formen är väl beprövad och jag antar att den bidrar till vindtåligheten. Det krävs dock mer jobb för att säkra sig i öppen fjällterräng än med tält. 8 markremmar vars pinnfästen behöver stenas. 8 stormlinor vars pinnfästen man också stenar. Stormmattor som man stenar utifrån med mindre stenar (eller viker inåt och tätar inifrån med utrustningen). När det är ordentligt gjort återstår den nu svagaste länken, nämligen mittstången. När vinden drar på kan originalstången darra, skaka, hoppa så man blev rädd i början. Det ska dock mycket till för att stången ska knäckas, men det går det med: Jag stod utanför kåtan och hade precis lagt sista handen vid steningen när vindstyrkan efter en by inte la sig utan bara ökade, ökade, drog på så jag fick kämpa för att stå kvar. Jag ser hur magen på kåtan viks inåt, skriker till polaren inne i kåtan att "håll i mittstången", och får svaret "den är av". Stången hade gått av i andra stångskarven nerifrån räknat, precis där jag utanför såg magen på kåtan vikas in, en liten bit ovanför stormslingornas fästen, där kåtan är som bredast utan att sitta förankrad i sidled. Det värsta var att det var vårt eget fel. Försumlighet helt enkelt. Vi hade haft ett 10-tal dar med sol och nästan vindstilla och inte gjort oss besväret att lägga oss med en kulle i nordväst. Kåtan har stått ute i värre vind än den som då kom, men smartare placerad. Nåväl, det var bara att packa ihop, glida in i bättre lä, skarva mittstången med en träplugg och sätta upp kåtan igen. Efter det har jag dock låtit sy på ytterligare 8 stormlinefästen högre upp på kåtan. Jag har även bytt mittstången mot den som är till för Varrie 7, och sågat av 8 cm på varje stångdel för att få ner mitstången till 230 cm höjd. Den nya stången har både större diameter och tjockare gods än den till femmans modell. Jag rekommenderar att den som ska använda kåtan mycket ute i öppen fjällterräng gör motsvarande operation. Står helt stabilt, har inte tenderat att bågna över huvud taget. Ventilmössan i toppen av kåtan regleras inifrån genom att man drar i olika linor som drar upp ventilmössan i önskvärt väderstreck. På utsidan sitter resårsnören som spänns när ventilmössan dras upp, så vid stängning lättar man bara på linan inifrån och ventilmössan dras ner av resårsnörena. Vid hård vind mäktar inte resårsnörena på utsidan att hålla nere ventilmössan, så jag har fördubblat antalet resårsnören symmetriskt runt kåtan. Att bara spänna dem sabbar funktionen vid öppning.

Vattentålighet: Kåtans duk måste hållas impregnerad. Alla sömmar bör sömtätas. I synnerhet sömmen mellan bom/poly duken och stormmattan. Kåtan klarar nätter när det låter som om Tor häller stora hinkar rakt över kåtan, dvs. hällregn, utan att läcka ett dugg. Men när det blåser kraftigt samtidigt som det vräker ner regn en längre tid, så vattnet slås in i duken från sidan, så kan vatten tränga in genom duken. Inte så det skvätter men vattendroppar rinner ner längs duken insida, droppar ner på vissa ställen och släpper när vinden skakar duken. Irriterande, men torkas lätt upp efter hand med en wettexduk.

Insektstäthet: Enkel duk innebar att det inte fanns myggnät för dörren. Värdelöst att inte kunna ha öppet och se ut bara för att insekterna är i farten. Jag har löst det genom att limma kardborre runt dörrens insida. Sen tagit ett myggnät och låtit sy en myggnätsdörr med dragkedja och stormmattor (tyg från en gammal fjällräven poncho) och makan till kardborren fäst som ram. Dörren kläms snabbt dit och fungerar bra. Ett riktigt lyft. Men man blir inte lika hermetiskt tillsluten som i en kåta eller ett tält med två dukar. Spindlar, myror, myggor, skalbaggar...Allt möjligt kan komma krypande in under stormmattan om man inte tätar ordentligt. Att täta totalt går knappt, om man inte lyfter på tuvor eller dylikt runt stormmattan. Det är inget stort problem, men ovant i början när man är van att ligga nästan antiseptiskt i ett fjälltält. Vidare har jag sytt en cirkel av myggnät, med kardborre som ram runt och radien i cirkeln uppklippt så den kringår kåtans mittstång. Runtom på kåtans duk, strax nedanför öppningen i toppen, har jag limmat fast makan till kardborren. Cirkeln trycks snabbt och enkelt dit och tätar så man kan vädra fullt även med gott om insekter ute.

Vinter: Snö måste borstas bort från duken efter hand. En tapetborste är smidig. Annars blir det dels för tungt, dels andas inte duken ett skvatt. Man får hålla undan den snö som samlas på läsidan, annars byggs den upp mot duken och fryser. Mittstången går lättare att få isär om man smort på silkonfett eller dylikt på skarvarna innan den sätts upp. För ett specifikt vinterproblem hänvisas till länken: http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=19424&pagenumber=2

Eldning: en eld i kåtan är underbart när det är rått och fuktigt eller kallt. Det kräver dock övning (om man inte använder fin torr ved utan får ta vad som bjuds) innan man får ordning på det och inte behöver rusa ut och andas efter en rökchock. Kåtans ventilmössa regleras lätt inifrån och man öppnar på läsidan, annars trycks röken ner. Elden bör byggas upp på stenar så det blir bra drag och syretillförsel. Det bästa under vandringar är dock att använda en sk. eldspis, en plåtlåda att elda i helt enkelt, med lufthål i botten. Eldspisen ställs på stenar eller klabbar så det kontinuerligt tillförs syre underifrån. På vintern eller när det är känslig mark som i nationalparker lägger vi en bit av en vanlig ugnsplåt under eldspisen. Stenar eller annat sätts runt om eldspisen på strategiska platser för att skydda det bortvikta golvet. Strålningsvärmen mellan marken och eldspisen är inte att leka med. Akta sovsäck och liggunderlag. Dörren hålls lite öppen så luft strömmar in under eldspisen. Det räcker i typ 95 procent av fallen. Om veden är sur och usel kan bättre drag önskas och då öppnas inluften som sitter mittemot dörren. Man kommer aldrig helt ifrån vissa stunder med rökfylld kåta, men de blir allt färre när man skaffar sig rutin. Nere vid marken, där man ligger, blir det numera sällan rykigt. En brasklapp: frestas inte att använda alltför töremättad ved. Då blir det som om en svart vätska runnit ut längs duken vid ventilmössan. Kamin fungerar också utmärkt i kåtan. Öppen eld täcker ner till c.a. minus 10, därefter kamin.

Alla materialval i kåtan är så vitt jag kan bedöma av hög kvalitet. I skrivande stund är kåtan inne på tionde året och inget som har med duk eller sömnad att göra har gått sönder.

Många mer eller mindre skojiga problem att lösa. Men när jag väger ihop alla nackdelar och fördelar med kåta respektive tält, så vinner kåtan enligt mitt tycke och smak och för mitt vanligaste användningsområde; fjäll- och skogsvandringar. Utrymmet, eldning och KÄNSLAN. Jag blir glad av kåtan. Arbetet och barnsjukdomarna med bl.a. orginalmittstångens vindkänslighet drar dock ner betyget ett snäpp från maxbetyg eftersom kåtan har ett relativt högt pris. Nu blir det en urstark fyra.