Cykla Sverige-Peking, reserapport 2

Har kommer andra reserapporten från Mats och Magnus Nilsson som började cyklingen till Peking den 2 mars.

Av: matsn

Nu är vi i Mashhad, två dagsetapper från Turkmenistan. Här har vi varit ett antal dagar och väntat på det turkmenska visumet. Några dagars väntan är välkommen då vi sedan Istanbul cyklat två månader i sträck utan vilodag. Mashhad är en stad på tre miljoner invånare i nordöstra delen av Iran. Här finns den heligaste platsen i Iran med 12 miljoner shiamuslimska pilgrimer årligen. I Mashhad har vi blivit mycket väl omhändertagna av ett gäng bergsklättrare och cyklister. Dessa skall om tre månader starta en världsomcykling som varar i två år.

De 700 milen mellan Sverige och Mashhad har till stora delar cyklats i bergiga trakter. Vi har cyklat uppför 62000 höjdmeter men vi har även fått rulla nerför 61000 höjdmeter. Vårat högsta pass hittills var på drygt 3000 meter över havet. Detta pass i de iranska Elbursbergen bjöd på högalpina vyer. Själva passet skar igenom en tio meter hög snödriva. När vi rullade nedför i 70 km/h skrämdes en kungsörn upp och flög fem meter ovanför huvudet på Mats.


Längre ner i dalen förnärmade vi en man som påstod sig vara borgmästare, då vi trots att han envisades inte fick se på våra pass. "Sånt har inte en sketen borgmästare befogenhet att göra" sa vi på flytande persiska och med en vältalighet som hade fått nationalskalden Ferdosi att bryta ihop av otillräcklighet.

Några mil efter detta gjorde vi resans hittills högsta kontinuerliga stigning på 1900 meter. Några 100 av dessa höjdmetrar gick genom något som närmast liknar Kilimanjaros molnregnskogar. Luften var emellanåt så fuktig att det droppade från träden och i dimman såg man inte mer än tio meter framför sig. Efter många timmars cykling uppför i en brant backe på stenig grusväg skingrade sig molnen. Vi hade då hamnat i en by på toppen av ett berg med en tät matta av moln nedanför oss. När vi frågade några bybor om vägen vidare som syntes på kartan fick vi till svar att den inte fanns. Men möjligen kunde vi ta en stig på bergssidan till grannbyn och därifrån ta oss vidare. För några minuter lättade molnen så att vi kunde urskilja ett brant stup. Eftersom vi är cyklister och inte bergsgetter valde vi att vända tillbaka.

Filban
Tvärtom mot vad många tror har människorna blivit trevligare ju längre in vi har kommit i den muslimska världen. I Turkiet var människorna mycket nyfikna och förbindliga. Vi blev bjudna på te flera gånger om dagen. I Iran har folket om möjligt varit ännu trevligare och extremt gästfria. Iran är det land där vi känt oss tryggast under resan. I den lilla staden Jajarm hade vi så trevligt att vi har lovat att komma tillbaka nästa år med föräldrar, syster, hennes pojkvän och hans son. Vid en diskussion om den iranska statens version av hur västerlänningar beter sig, visade det sig att det mesta stämde. Det enda vi avfärdade var att man ofta kunde se folk ha sex i parker. "Nyfiken på"-filmerna har tydligen gjort stort intryck på den iranska regeringen.

Turkiet var mycket trevligt att cykla igenom men eftersom det är avlägset i tiden är det främst en händelse som urskiljer sig. Vi hade tagit en genväg via en liten bergsväg för att komma på ett sydligare stråk med vägar. Vi hittade en kanonfin tältplats där vi kunde bada och tvätta. Mycket nöjda gick vi och lade oss för att sova. Mitt i natten väcktes vi av att en bil hade stannat nära vår tältplats. Snart hörde vi människoröster komma närmare. De började skrika något som liknade order åt oss. Vi kom fram till att det bästa var att gå ut och säga till dem att vi var turister från Sverige. Vid det har laget antog vi att vi skulle bli rånade av ett skurkgäng. När vi kom ut från tältet kunde vi skymta minst två man med automatvapen riktade mot oss. De lät obehagligt nervösa. Vi hörde hur de osäkrade vapnen. Då trodde vi att de skulle skjuta oss på fläcken. Vi sträckte upp händerna över huvudet. När vi blev beordrade att komma närmare såg vi att det var militären. Då kunde man pusta ut. Sedan blev vi bortförda till deras anläggning som tornade upp sig olycksbådande som en Draculaborg ovanför en by. Vi blev förhörda under några timmar och blev kontrollerade mot Interpols register. De hade utgått från att vi var irakiska terrorister. Lite konstigt eftersom det inte fanns några mer strategiska terrormål än fårhus i trakten. Att vi skulle vara turister var inte sannolikt eftersom det enligt militären aldrig någonsin förekommit på platsen. Efter förhöret dumpades vi på ett ställe 17 km tillbaka på samma väg vi kommit. Tydligen hade Magnus förolämpat polischefen han pratat i telefon med genom att inte förstå hans dåliga engelska. Innan var det nämligen meningen att vi skulle sova hos militärerna och känna oss som gäster och delta i deras frukost. Eftersom vi visste när de käkade frukost passade vi på att smygcykla förbi deras anläggning då.


Nästa rapport kommer förhoppningsvis från västra Kina.

Hälsningar Mats och Magnus
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer

Fler kvinnor än någonsin har anmält sig till nästa års Vasaloppet. Nu fortsätter arbetet för att få fler kvinnor att även anmäla sig till cykelloppen.
En skildring av öden och äventyr i sydvästra Afrika under nådens år 2017. Om en 3000 km lång irrfärd i främst Namibia och Angola. De efterlämnade ... 5 kommentarer
Visst är det smidigt med färdiga frystorkade rätter på turerna men att torka och göra sina egna rätter är inte särskilt svårt. Planera lite och prova ...
Andra delen av Lasses cykeltur genom östra Afrika. Den här gången får ni läsa om vägen till Karamoja i Uganda samt jakten på Sir Wilfreds Thesigers ... 4 kommentarer

En cykeltur till Turkana

Den femte cykelturen i Afrika tog Lars till avlägsna områden i norra Kenya. 6 kommentarer

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg