(citat) J Corax:
-Borde inte jag som en del av cirkusen hålla käften och hålla mina ”kollegor” bakom ryggen?
Mitt svar på det är att kort och gott att jag är förbannat trött på alla konstigheter som förekommit under min tid som ”äventyrare”. Många mumlar. Många har åsikter och kritiska synpunkter, men väldigt få säger något offentligt. Några gör det bakom anonyma nickar i forum på Internet, men effekten och genomslagskraften av den taktiken är minimal.
Tabu nummer ett i den här branschen är tydligen: snacka inte om andra. Håll käft och sköt dig själv. Det är möjligt att jag skulle ha gjort det och framför allt inte hängt ut någon eller pekat finger åt alla möjliga håll.
Jag är övertygad om att jag, som de flesta andra kritiker, säkert kunnat formulera mig tillräckligt vagt och luddigt, så läsare skulle få gissa sig till vem och vad jag skrev om och göra antaganden om det kanske förhöll sig på ett visst sätt. Då hade jag följt gängse praxis och antagligen inte åstadkommit ett dyft.
Åstadkommer jag något med det ovan?
Inte en aning, men egentligen har det underordnad betydelse om jag väger det mot det som är viktigast av allt för mig: att jag kan se mig själv i spegeln. / slut citat
TACK CORAX! - Kunde inte sagt det bättre själv, jag vet exact vad du menar - har själv "åkt på stryk" ett par gånger för att jag synat klättrares utspel/artiklar. Dock har egentligen inget hänt med det, att ett svenskt "bigwallrekord" fortfarande tas på fullaste allvar fast det är helt regelvidrigt och pinsamt är bevis nog för mig, ja suck vad har jag lärt mig då? -Antar att man får välja sina strider och framför allt inte säga något om "omtyckta klättrare"...
peace