Angående foruminlägg ”Hilleberg Niak - jättebra eller helkass”? Finns att hitta på:
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=19122&pagenumber=1
Ok, då kan man inte stå kvar i hörnet längre.
Jag har blivit e-mailad och uppringd av vänner och även okända människor om att jag blivit utsatt för bl.a. förlöjligande kritik och personangrepp på ett forum på utsidan.se Anledningen till detta är att jag satt in en ärligt menad annons som berättade för potentiella kunder vad jag ansåg om varan jag hade till salu. Jag brukar inte blanda mig i debatter på forum, men denna gång kanske det kan vara på sin plats. Det har kommit fram oändligt många synpunkter och det var intressant att läsa allt som skrivits.
Till att börja med vill jag klargöra några småsaker och bemöta ett par påståenden.
Annonsen var till 100% genuint menad och avsikten var att bli av med tältet.
Att den utformades så som den gjordes var p.g.a. att jag skrev rakt ur hjärtat och ville vara ärlig. Den var impulsivt skriven, men jag ångrar inte ett ord, även om jag kanske skulle ha skrivit en riktig recension först, alternativt nyanserat mig lite.
Jag har till dags dato fått 163 e-mails angående annonsen, varav ca 140 var bud och återstående var synpunkter på tältets funktion och det kändes underbart att få omdömen från allt från ”proffsäventyrare” till helgcampare som ytterligare bekräftade min uppfattning om tältet. Många har också ställt frågor och andra, bl.a. två återförsäljare, har delgett mig fakta.
Korståg mot Hilleberg?
Så var absolut inte tanken. Hade inte ens tänkt skriva en recension, men efter att jag insett vilket enormt intresse det finns just i denna fråga, känns det som om jag borde berätta till punkt och pricka varför jag är missnöjd med produkten.
Sponsring.
Tyvärr är det så att många som är sponsrade håller truten om de negativa aspekterna av produkterna och rekommenderar företagen som de inlett ett samarbete med, vare sig de är nöjda med varan eller ej. Eftersom det diskuterats om jag var sponsrad eller ej, kan jag berätta följande; Jag fick en viss rabatt på tältinköpet och om detta räknas som sponsring eller ej är upp till gemene man att bedöma. Själv gjorde jag distinktionen – “The companies which we have a partnership with” och “The companies which has sold gear to us for discounted prices.” Hilleberg hamnade i den senare kategorin.
Kenneth Westmans tarvliga personangrepp är inte värda att bemöta. Jag låter min recension tala sitt tydliga språk och tänker inte ödsla tid på några långa svar som antagligen inte leder till något annat än fler inlägg i samma fantastiskt relevanta anda.
Vad som dock är relevant, är att Kenneth som är försäljningsansvarig på företaget inte skrev under som Hillebergrepresentant. Det kanske kunde varit intressant för läsarna av forumet att veta, eftersom de då kunde bedömt objektiviteten och trovärdigheten i inlägget utifrån en annan synvinkel.
Över till recensionen.
Mindre allvarliga negativa åsikter.
Stänger:
De konade avsluten före skarv på ”hanen”. En vän till mig som är industridesigner bedyrade att det är en mindre bra konstruktion, eftersom hållbarheten blir sämre. En annan aspekt är att konlösningen gör att ”honan” får en exponerad kant, som definitivt förkortar livslängden på stångkanalen. Personligen kan jag inte bedöma eller kommentera detta. Har lyssnat på och förmedlat från sakkunnig och undrar stilla varför jag inte sett samma konstruktion på andra tillverkares stänger.
Stångkanaler:
Väven som används är av ett material som har mycket hög friktion, vilket försvårar stängernas införsel. Att denna variant med kanaler inte är speciellt bra är uppenbart och jag har fått höra att bl. a den nya Staikan kommer lanseras med kroksystem istället.
Topprektangel:
Också ganska unikt för Hilleberg. Krånglar givetvis till uppsättningen av tältet och andra tälttillverkare klarar sig utan denna enerverande tygbit och har löst ventilationen på andra mycket smartare sätt som inte försvårar uppsättning.
Yttertält – Konstruktion:
Staglina mitt på en stor dukyta utan förstärkning – underkänt, lektion 1A rekommenderas.
Absid:
Överdel kan inte hållas öppen vid regn eller snö eftersom nederbörden då faller direkt ner på innertältet.
Den rundade överdelen som ligger under väv (topprektangel) medför krångel med dragkedjor utifrån då topprektangeln har spänts.
En flack konstruktion gör att den inte är speciellt användbar.
Sträcklinan:
Ännu en ”Hillebergspecialitet” som krånglar till uppsättning och som dessutom inte direkt tillför något positivt för konstruktionen. Även där har andra tillverkare löst problemet med att designa smartare.
Innertält:
Asymmetrisk öppning förutsätter perfekt sömnad, alternativt två händer för att öppna dragkedjorna. Sömnaden är inte adekvat.
Priset:
Alla väger vi pris i förhållande till vad vi köper. Jämför tält som finns på marknaden och specificera för dig själv exakt vad som gör att Hillebergtälten betingar de priser de gör. Om du sedan kommer fram till att de faktiskt är värda två till tre gånger mer än de flesta andra seriösa tält – köp.
Allvarliga negativa synpunkter.
Sömnad:
En absolut katastrof, som inte kan debatteras eller ifrågasättas. Faktumet att Hilleberg bytte ut hela mitt gamla innertält talar sitt tydliga språk.
Eftersom jag under en längre tid bott i ett Nallo av äldre årgång och verkligen synat det i sömmarna blev jag ytterst förvånad över att se det katastrofala sömnadsarbetet på Niaktältet. Stora in-, och utgångshål av nål. Sömmar på tok för nära skarvar, som medförde ”sprickor” i innertältet efter endast fyra dagars användande. Dåligt avstånd till dragkedjor som resulterade i att man fick lirka och trixa under öppning och stängning av tältet. Alltför få stygn på utsatta delar, till exempel på topprektangelns infästningspunkter (också det ett axiom, lagat och numer ordentligt sytt av Hilleberg).
Det vore överflödigt att räkna upp alla specifika ställen där sömnaden inte var adekvat, men kontentan är enligt mitt sätt att se det följande:
På äldre modeller av Hilleberg såg jag aldrig något att anmärka på i sömnadshänseende. Så är fallet på Niaktältet jag har och så även på två andra tält jag granskat i butik. Med detta som utgångspunkt vill jag hävda att sömnadskvaliteten sjunkit under senare år.
Tältduk:
”Extremstarkast på marknaden”, enligt representant för tillverkaren. Jaha, det är möjligt, i så fall var det en undantagshändelse som inträffade på Muztagh Ata. De andra tälten, många av dem i en helt annan prisklass, stod pall för vad väder och vind hade att erbjuda och det var inte på något sätt några extrema förhållanden. Det kan vara väldigt många olika faktorer som inverkade, men från vad jag har hört från mina teamkompisar (var inte på plats själv då tältet togs ner) kunde de inte förstå hur tältduken kunde gå sönder på sättet den gjorde. Placeringen av en icke förstärkt infästning är som sagt idiotisk och får väl anses som en förmildrande omständighet för väven, men knappast för designen.
Nu ska jag vandra ut på hal is vad det gäller Hillebergs vävar.
ÄR det samma väv i ALLA tält och varför påstår i så fall ett antal tillfrågade återförsäljare att så inte är fallet?
Är de felinformerade eller vad ligger till grund för denna stick-i-stäv-diskrepans?
Enligt uppgift var Unna och Niak testtält för en övergång från Kerlon 1500 till en ny typ av väv.
Vissa skribenter på forumet påstår att det är och har varit samma väv hela tiden, men så är tydligen inte fallet. Jag skulle vilja hävda att väven i det Niak jag innehar, inte är samma som det i Nallot jag tidigare hade. Har fått detta vidimerat av återförsäljare, men eftersom säljchefen (som f.ö. går under namnet Kenneth Westman) för företaget hävdar annorlunda i inlägget och inte bevärdigar sig att svara på mina direkta frågor är det svårt att komma till klarhet i frågan. För intresserade kanske Kerlon 1200 och Kerlon 1800 indikerar att det rör sig om mer än en vävtyp och ni som anser er ha tid och ork att gräva djupare i detta ämne kommer att hitta en hel del intressant fakta.
Ventilation:
Fungerade hyfsat upp till 3500 meter. På 4500 var den ok med en tältinnevånare, men riktigt dålig med två. På 5500 meter och uppåt var den en katastrof.
Nu är ju detta naturligtvis en subjektiv bedömningspunkt utan någon absolut standard, men följande är obestridliga fakta:
-De andra tälten som var med fungerade betydligt bättre på alla sätt. Dessa var: Terra Nova Voyager, tre modeller av Mountain Hardware (Trango 2, Assault och Night View), Ferrino (modell?), Jack Wolfskin Yellowstone och ett Jurek Beskyd. Dessutom sov jag i ett TNF VE-25 och ett TNF Westwind som också klarade testet med glans.
-Jag har vistats på ca 4500 m eller mer i ca 400 – 415 nätter, men aldrig i ett tält med sämre ventilationsegenskaper. Under dessa nätter har jag använt mig av sammanlagt 16 olika modeller.
-Det var inte bara undertecknad som bebodde tältet. Ett flertal mycket vana användare kom till exakt samma slutsats som jag ifråga om tältets ventilationsegenskaper.
Jag antar att varje punkt i min recension kan debatteras och att till exempel tillverkaren av produkten har intresse av att göra så. Det är också möjligt att fortsatta lustifikationer av mig som person kommer att förekomma och att ifrågasättande av min kompetens angående tält och dess användande och liknande företeelser får en fortsättning.
Det är helt OK.
Jag vet att jag sagt sanningen som jag ser den och har inte mer att tillägga angående tältet och dess prestanda. Det var intressant att se vilken nivå en av debattörerna hamnade på i sitt desperata försvarstal och det ska bli intressant att se om man får se ytterligare ett bottennapp. Är som sagt inte så van vid att skriva i forum och kanske gjorde jag fel nu genom att inte sätta igång med en infantil kvasianalys angående en viss skribents frustration här i livet och börja mitt inlägg med till exempel ”tankar om Kenneth”.
Slutligen kan jag tillägga att det finns andra produkter som jag varit mycket kritisk till och kritiserat ganska skarpt. Kontaktade företrädare har inte alltid varit helt överens med mig om mina åsikter och vi har ibland haft heta diskussioner angående produktens kvalitet.
Detta förutsätter naturligtvis en öppen dialog och besvarande av frågor som ställs.
Ah, en sak till då jag ändå är igång.
Muztagh Ataexpeditionen och dess för en del tvivelaktiga syfte.
Det är långt ifrån vad jag normalt håller på med. Mycket jippo och ganska banalt. Jag kände dock att det skulle vara kul att göra något udda och jag hade alltid som pojkdröm att en dag hamna i Guinness rekordbok. Man behöver inte alltid vara gravallvarlig och jag begav mig mot berget med glimten i ögat. Då jag kom fram insåg jag ganska snart att det fanns intressantare saker att ta sig an än ett världsrekord och naturupplevelsen hamnade istället i fokus.
Ett lappkast?
Dålig fokusering?
Kanske det, men för mig finns något som är mycket viktigare än att mangla på ”until the bitter end” – nämligen friheten att kunna välja.
Hade jag kört vidare med ett projekt jag inte längre kände för till 100% hade jag trampat på mig själv.
Jag hade inte gjort det för mig själv, utan för andra.
Så ville jag inte ha det och så kommer aldrig att ske.
Expeditionen var ett prestationsmässigt fiasko om man ser till resultatet.
För mig hamnar detta dock långt ner på listan för vad som är viktigt.
Upplevelsemässigt var expeditionen en absolut succé för egen del.
Det jättelika berget. De enorma vyerna. Storslagenheten. De intressanta människorna jag fick äran att stifta bekantskap med före, under och efter resan.
Planeringen, problemlösningen, utmaningen och vägen mot målet.
Det var en underbar upplevelse!
Att jag inte nådde toppen har en mycket underordnad betydelse. Jag har minnen och erfarenheter som kommer att vara mina följeslagare livet ut och det är viktigare än att ha nått toppen av berget.
Janne Corax.
Fotnot: Det sista stycket är egentligen en liten kommentar till det intressanta inlägget ”Visionärt?” av Stetind (Eric Sandelin), http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=10931
som behandlade filosofin bakom expeditioner i allmänhet och Muztagh Ataexpeditionen i synnerhet.
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=19122&pagenumber=1
Ok, då kan man inte stå kvar i hörnet längre.
Jag har blivit e-mailad och uppringd av vänner och även okända människor om att jag blivit utsatt för bl.a. förlöjligande kritik och personangrepp på ett forum på utsidan.se Anledningen till detta är att jag satt in en ärligt menad annons som berättade för potentiella kunder vad jag ansåg om varan jag hade till salu. Jag brukar inte blanda mig i debatter på forum, men denna gång kanske det kan vara på sin plats. Det har kommit fram oändligt många synpunkter och det var intressant att läsa allt som skrivits.
Till att börja med vill jag klargöra några småsaker och bemöta ett par påståenden.
Annonsen var till 100% genuint menad och avsikten var att bli av med tältet.
Att den utformades så som den gjordes var p.g.a. att jag skrev rakt ur hjärtat och ville vara ärlig. Den var impulsivt skriven, men jag ångrar inte ett ord, även om jag kanske skulle ha skrivit en riktig recension först, alternativt nyanserat mig lite.
Jag har till dags dato fått 163 e-mails angående annonsen, varav ca 140 var bud och återstående var synpunkter på tältets funktion och det kändes underbart att få omdömen från allt från ”proffsäventyrare” till helgcampare som ytterligare bekräftade min uppfattning om tältet. Många har också ställt frågor och andra, bl.a. två återförsäljare, har delgett mig fakta.
Korståg mot Hilleberg?
Så var absolut inte tanken. Hade inte ens tänkt skriva en recension, men efter att jag insett vilket enormt intresse det finns just i denna fråga, känns det som om jag borde berätta till punkt och pricka varför jag är missnöjd med produkten.
Sponsring.
Tyvärr är det så att många som är sponsrade håller truten om de negativa aspekterna av produkterna och rekommenderar företagen som de inlett ett samarbete med, vare sig de är nöjda med varan eller ej. Eftersom det diskuterats om jag var sponsrad eller ej, kan jag berätta följande; Jag fick en viss rabatt på tältinköpet och om detta räknas som sponsring eller ej är upp till gemene man att bedöma. Själv gjorde jag distinktionen – “The companies which we have a partnership with” och “The companies which has sold gear to us for discounted prices.” Hilleberg hamnade i den senare kategorin.
Kenneth Westmans tarvliga personangrepp är inte värda att bemöta. Jag låter min recension tala sitt tydliga språk och tänker inte ödsla tid på några långa svar som antagligen inte leder till något annat än fler inlägg i samma fantastiskt relevanta anda.
Vad som dock är relevant, är att Kenneth som är försäljningsansvarig på företaget inte skrev under som Hillebergrepresentant. Det kanske kunde varit intressant för läsarna av forumet att veta, eftersom de då kunde bedömt objektiviteten och trovärdigheten i inlägget utifrån en annan synvinkel.
Över till recensionen.
Mindre allvarliga negativa åsikter.
Stänger:
De konade avsluten före skarv på ”hanen”. En vän till mig som är industridesigner bedyrade att det är en mindre bra konstruktion, eftersom hållbarheten blir sämre. En annan aspekt är att konlösningen gör att ”honan” får en exponerad kant, som definitivt förkortar livslängden på stångkanalen. Personligen kan jag inte bedöma eller kommentera detta. Har lyssnat på och förmedlat från sakkunnig och undrar stilla varför jag inte sett samma konstruktion på andra tillverkares stänger.
Stångkanaler:
Väven som används är av ett material som har mycket hög friktion, vilket försvårar stängernas införsel. Att denna variant med kanaler inte är speciellt bra är uppenbart och jag har fått höra att bl. a den nya Staikan kommer lanseras med kroksystem istället.
Topprektangel:
Också ganska unikt för Hilleberg. Krånglar givetvis till uppsättningen av tältet och andra tälttillverkare klarar sig utan denna enerverande tygbit och har löst ventilationen på andra mycket smartare sätt som inte försvårar uppsättning.
Yttertält – Konstruktion:
Staglina mitt på en stor dukyta utan förstärkning – underkänt, lektion 1A rekommenderas.
Absid:
Överdel kan inte hållas öppen vid regn eller snö eftersom nederbörden då faller direkt ner på innertältet.
Den rundade överdelen som ligger under väv (topprektangel) medför krångel med dragkedjor utifrån då topprektangeln har spänts.
En flack konstruktion gör att den inte är speciellt användbar.
Sträcklinan:
Ännu en ”Hillebergspecialitet” som krånglar till uppsättning och som dessutom inte direkt tillför något positivt för konstruktionen. Även där har andra tillverkare löst problemet med att designa smartare.
Innertält:
Asymmetrisk öppning förutsätter perfekt sömnad, alternativt två händer för att öppna dragkedjorna. Sömnaden är inte adekvat.
Priset:
Alla väger vi pris i förhållande till vad vi köper. Jämför tält som finns på marknaden och specificera för dig själv exakt vad som gör att Hillebergtälten betingar de priser de gör. Om du sedan kommer fram till att de faktiskt är värda två till tre gånger mer än de flesta andra seriösa tält – köp.
Allvarliga negativa synpunkter.
Sömnad:
En absolut katastrof, som inte kan debatteras eller ifrågasättas. Faktumet att Hilleberg bytte ut hela mitt gamla innertält talar sitt tydliga språk.
Eftersom jag under en längre tid bott i ett Nallo av äldre årgång och verkligen synat det i sömmarna blev jag ytterst förvånad över att se det katastrofala sömnadsarbetet på Niaktältet. Stora in-, och utgångshål av nål. Sömmar på tok för nära skarvar, som medförde ”sprickor” i innertältet efter endast fyra dagars användande. Dåligt avstånd till dragkedjor som resulterade i att man fick lirka och trixa under öppning och stängning av tältet. Alltför få stygn på utsatta delar, till exempel på topprektangelns infästningspunkter (också det ett axiom, lagat och numer ordentligt sytt av Hilleberg).
Det vore överflödigt att räkna upp alla specifika ställen där sömnaden inte var adekvat, men kontentan är enligt mitt sätt att se det följande:
På äldre modeller av Hilleberg såg jag aldrig något att anmärka på i sömnadshänseende. Så är fallet på Niaktältet jag har och så även på två andra tält jag granskat i butik. Med detta som utgångspunkt vill jag hävda att sömnadskvaliteten sjunkit under senare år.
Tältduk:
”Extremstarkast på marknaden”, enligt representant för tillverkaren. Jaha, det är möjligt, i så fall var det en undantagshändelse som inträffade på Muztagh Ata. De andra tälten, många av dem i en helt annan prisklass, stod pall för vad väder och vind hade att erbjuda och det var inte på något sätt några extrema förhållanden. Det kan vara väldigt många olika faktorer som inverkade, men från vad jag har hört från mina teamkompisar (var inte på plats själv då tältet togs ner) kunde de inte förstå hur tältduken kunde gå sönder på sättet den gjorde. Placeringen av en icke förstärkt infästning är som sagt idiotisk och får väl anses som en förmildrande omständighet för väven, men knappast för designen.
Nu ska jag vandra ut på hal is vad det gäller Hillebergs vävar.
ÄR det samma väv i ALLA tält och varför påstår i så fall ett antal tillfrågade återförsäljare att så inte är fallet?
Är de felinformerade eller vad ligger till grund för denna stick-i-stäv-diskrepans?
Enligt uppgift var Unna och Niak testtält för en övergång från Kerlon 1500 till en ny typ av väv.
Vissa skribenter på forumet påstår att det är och har varit samma väv hela tiden, men så är tydligen inte fallet. Jag skulle vilja hävda att väven i det Niak jag innehar, inte är samma som det i Nallot jag tidigare hade. Har fått detta vidimerat av återförsäljare, men eftersom säljchefen (som f.ö. går under namnet Kenneth Westman) för företaget hävdar annorlunda i inlägget och inte bevärdigar sig att svara på mina direkta frågor är det svårt att komma till klarhet i frågan. För intresserade kanske Kerlon 1200 och Kerlon 1800 indikerar att det rör sig om mer än en vävtyp och ni som anser er ha tid och ork att gräva djupare i detta ämne kommer att hitta en hel del intressant fakta.
Ventilation:
Fungerade hyfsat upp till 3500 meter. På 4500 var den ok med en tältinnevånare, men riktigt dålig med två. På 5500 meter och uppåt var den en katastrof.
Nu är ju detta naturligtvis en subjektiv bedömningspunkt utan någon absolut standard, men följande är obestridliga fakta:
-De andra tälten som var med fungerade betydligt bättre på alla sätt. Dessa var: Terra Nova Voyager, tre modeller av Mountain Hardware (Trango 2, Assault och Night View), Ferrino (modell?), Jack Wolfskin Yellowstone och ett Jurek Beskyd. Dessutom sov jag i ett TNF VE-25 och ett TNF Westwind som också klarade testet med glans.
-Jag har vistats på ca 4500 m eller mer i ca 400 – 415 nätter, men aldrig i ett tält med sämre ventilationsegenskaper. Under dessa nätter har jag använt mig av sammanlagt 16 olika modeller.
-Det var inte bara undertecknad som bebodde tältet. Ett flertal mycket vana användare kom till exakt samma slutsats som jag ifråga om tältets ventilationsegenskaper.
Jag antar att varje punkt i min recension kan debatteras och att till exempel tillverkaren av produkten har intresse av att göra så. Det är också möjligt att fortsatta lustifikationer av mig som person kommer att förekomma och att ifrågasättande av min kompetens angående tält och dess användande och liknande företeelser får en fortsättning.
Det är helt OK.
Jag vet att jag sagt sanningen som jag ser den och har inte mer att tillägga angående tältet och dess prestanda. Det var intressant att se vilken nivå en av debattörerna hamnade på i sitt desperata försvarstal och det ska bli intressant att se om man får se ytterligare ett bottennapp. Är som sagt inte så van vid att skriva i forum och kanske gjorde jag fel nu genom att inte sätta igång med en infantil kvasianalys angående en viss skribents frustration här i livet och börja mitt inlägg med till exempel ”tankar om Kenneth”.
Slutligen kan jag tillägga att det finns andra produkter som jag varit mycket kritisk till och kritiserat ganska skarpt. Kontaktade företrädare har inte alltid varit helt överens med mig om mina åsikter och vi har ibland haft heta diskussioner angående produktens kvalitet.
Detta förutsätter naturligtvis en öppen dialog och besvarande av frågor som ställs.
Ah, en sak till då jag ändå är igång.
Muztagh Ataexpeditionen och dess för en del tvivelaktiga syfte.
Det är långt ifrån vad jag normalt håller på med. Mycket jippo och ganska banalt. Jag kände dock att det skulle vara kul att göra något udda och jag hade alltid som pojkdröm att en dag hamna i Guinness rekordbok. Man behöver inte alltid vara gravallvarlig och jag begav mig mot berget med glimten i ögat. Då jag kom fram insåg jag ganska snart att det fanns intressantare saker att ta sig an än ett världsrekord och naturupplevelsen hamnade istället i fokus.
Ett lappkast?
Dålig fokusering?
Kanske det, men för mig finns något som är mycket viktigare än att mangla på ”until the bitter end” – nämligen friheten att kunna välja.
Hade jag kört vidare med ett projekt jag inte längre kände för till 100% hade jag trampat på mig själv.
Jag hade inte gjort det för mig själv, utan för andra.
Så ville jag inte ha det och så kommer aldrig att ske.
Expeditionen var ett prestationsmässigt fiasko om man ser till resultatet.
För mig hamnar detta dock långt ner på listan för vad som är viktigt.
Upplevelsemässigt var expeditionen en absolut succé för egen del.
Det jättelika berget. De enorma vyerna. Storslagenheten. De intressanta människorna jag fick äran att stifta bekantskap med före, under och efter resan.
Planeringen, problemlösningen, utmaningen och vägen mot målet.
Det var en underbar upplevelse!
Att jag inte nådde toppen har en mycket underordnad betydelse. Jag har minnen och erfarenheter som kommer att vara mina följeslagare livet ut och det är viktigare än att ha nått toppen av berget.
Janne Corax.
Fotnot: Det sista stycket är egentligen en liten kommentar till det intressanta inlägget ”Visionärt?” av Stetind (Eric Sandelin), http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=10931
som behandlade filosofin bakom expeditioner i allmänhet och Muztagh Ataexpeditionen i synnerhet.
