Jag var ute och sprang i helgen, och då slog det mig för första gången: det har faktiskt blivit kallare ute. Efter en lång och lyckad löpsommar är det lätt att börja inbilla sig att ljumma kvällar och långpass i solnedgången till syrsornas sång faktiskt är ett normalt och bestående tillstånd. I söndags fick jag istället den första förninnelsen av vad som väntar den närmaste tiden: kylan nyper i skinnet så fort man kommer utanför dörren, det känns som att andas Piggelin spetsat med krossat glas, de vanligen inbjudande villaområdena är täckta med glashal hyvlad snö och efter de första kilometrarna värker både halsen, näsan och varenda sena i kroppen. Arrrgh!!!
Alternativet, att lägga ner helt och snart vara tillbaka på ruta ett, är inte heller särskilt lockande. Har någon därute några tips på hur man åtminstone kan försöka lura sig själv att vinterlöpning är både kul och behagligt?
Alternativet, att lägga ner helt och snart vara tillbaka på ruta ett, är inte heller särskilt lockande. Har någon därute några tips på hur man åtminstone kan försöka lura sig själv att vinterlöpning är både kul och behagligt?
) så känns det lättare för mig att komma ut i dåligt väder när jag har bra grejer, varma tights, bra underställ, vindjacka m.m. Hade jag inte dem skulle jag stanna inne när det är minusgrader eller regn.
