Synpunkter på färdplan - Sarek

Jag är säker på att precis den här frågan har varit uppe i forumet tidigare, men jag tar det ändå. (och ni får dessutom ursäkta att jag blandar och ger lite med stavningen av alla namn)
Vi är två personer som planerar en vandring i Sarek i mitten av augusti. Vi har inte gått i Sarek tidigare, men har erfarenhet av tältturer från andra fjällområden.
Planeringen har utgått från Fredrik Neregårds och Claes Grundstens böcker.

Vi tänkte följande färdplan:
Start Ritsem via Akkastugorna mot Routesvagge, antingen via treparksmötet eller vägen nedanför Akka, sedan till Skarja och därifrån Rapadalen via Snavvavagge. Därifrån Skierfe på det som i Neregårds bok kallas ”höga vägen” alltså runt 1000-meters nivån på bergsidan, alternativt att vi håller oss till den lägre vägen, det är en fråga om väder och förhållanden i övrigt. Efter Skierfe är planen att gå mot Kungsleden vidare till Saltoloukta. Vi har avsatt 9 dagar för den planen.

Vi har identifierat några svårigheter:
a) Smailajåhkå
b) Tjåggnårisjåhkå
c) Suottasjjåhkå (om det vägvalet blir aktuellt)

Några funderingar och frågor:
1) Vägvalet i början, för och nackdelarna med respektive vägval, längre väg kontra inte behöva vada Suottasjjåhkå är en del men finns det fler faktorer att räkna med?

2) Smailajåhkå, enligt litteraturen och vad jag har kunnat läsa mig till här på forumet så verkar problemnivån vara att man kan få vänta till nästa morgon, men inte så illa att man behöver vara orolig för att inte ta sig över alls i normala förhållanden. Hur är er upplevelse, stämmer det?

3) Tjåggnårisjåhkå. Att vi kommer över den i rimlig tid är ju en förutsättning för resten av planen. Om det tar för lång tid finns alternativet att gå ut via Bastavagge till Rinim och se om det går att få båtskjuts över till Sitojaurestugorna för att sedan ta oss till Saltoloukta. Men, finns det något bra alternativ om vi inte kommer över Tjåggnårisjåhkå alls? Förutom att traska tillbaka samma väg vi kom?

4) Vad har vi missat?

Jag har bara vadat Smailajåhkå en gång och vattnet var grumligt av glaciärslam, men inte alls djupt.
Det svåra var att man inte såg om det var djupt eller inte men det fanns breda ställen att testa på och vi hade inga problem, tror det var i början av Augusti vi gick.

Om ni går Snavvavagge så kanske lägga in en topptur på Låddebakte också, det är ju inte så väldigt mycket höjd iom att Snavvavagge redan ligger högt. Utsikten både ifrån Snavvavagge och Låddebakte är väldigt fina och sträcker sid över Rapadalen och in i tex Sarvesvagge.

Det kan vara ont om vatten efter Skierffe, så försök ta med endel i en flaska om ni har. Finaste tältplatsen kanske en bit innan Skierffe så ni ser över Rapadalen och Nammatj och Tjakkeli.

Ni får en kanontur som ni har det, och ta med en dag extra om vaden är svåra innan/efter Snavvavagge.
Sen är det ju brant som skjutton upp till Snavvavagge men ta det lugnt bara så går det fint.
Har inte min karta just nu men kanske kommer med fler tips.

Av de tre vaden du nämner har jag haft svåra problem enbart med Suottas.
Den har jag bara passerat en gång och jag väljer bort den i fortsättningen.
Smaila är grumlig och bred (flera fåror) men inte djup eller med hård ström.
Enligt min uppfattning ser Tjågnoris värre ut än vad den är. Jag har flera gånger stått vid stranden och funderat hur jag ska komma över, men efter lite letande har det alltid fungerat.

HåkanF

Under min första och hittills enda vandring i Sarek var Tjågnåris ett av de mindre problematiska vaden. Vaden i Básstavágge samt Guohperjåhkå var klart värre.
I det hårda vadet som utloppet på Luohttojåhkå bjöd på försmäktade jag. Då vadade jag förvisso vid den gamla bron, i mycket hård ström. Det finns några andra vad i Njoatsosvagge, av vilka inga vållade några större problem. Hela dalen var som en sumpmark vid detta tillfälle, och även med höga stövlar hade man inte hållit sig tillnärmelsevis torrskodd.

Har vadat Suottasjjåhkå en gång och det upplevde jag som väl läskigt. Tjågnårisjåkkå har jag gått över flera gånger och det har inte varit så farligt Då jag gått där.

Hittade ett bra vadstalle over suottas....aldrig mer an knadjupt. Det var i juli.

Min uppfattning:

1) Smájlajjåhkå minst problem, men det kan ändå vara lämpligt att tälta strax innan och vada på morgonen.

2) Tjåggnårisjåhkå har ingen snöbrygga den här årstiden. Vada nere på svämkäglan. Även här är det lämpligt att planera in en övernattning strax före.

3) Suottasjjåhkå har jag aldrig vadat och kommer heller inte att göra det. Det räcker att ta del av den samlade erfarenheten här på Utsidan.

Även jag tror ni kommer att få en kanonfin tur! 9 dagar bör räcka, men en extra dag i Sarek är aldrig fel..........

Hälsn Pelle

När jag vadade över Suottas var det nog inte så mycket vatten i allmänhet. Jag kom norrifrån och hade gått längs med Akkamassivet. Men visst, det krävdes att man letade upp en lämplig plats.

Hej,

Det mesta bra beskrivet hittils men jag kan inte låta bli.
I den tidigare tråden http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=74579 skrev jag följande:

Tjågnårisjågåsj
- If crossing Tjågnårisjågåsj on the snow bridge make sure it really is strong enough, otherwise it can be rather dangerous if it collapses when you stand on it. (A friend of me was saved by his walking stick when crossing a snow bridge (traditional Swedish type of walking stick made of a small three, long and rather strong). When he fell through a hole in a snow bridge, he held the stick horizontally and it managed to carry his weight when it got caught on either side of the hole. It is impossible/difficult to see if there are any week points in the snow bridge due to water carving the snow/ice underneath.)
I have crossed Tjågnårisjågåsj at the delta (svämkägla) before it floats in to Ráhpaajåhkå, there it was rather easy.

Suottasjjåhkå
- If you take the short cut between Sjnjuvtjudis and Áhkká instead of following the path along the southern side of Sjnjuvtjudisjåhkå to Kisuris, the crossing of Suottasjjåhkå can be a little bit tricky. The water contains a lot of sediment which makes it difficult/impossible to see the bottom. The sediment also makes the stones in the river very slippery when you try to stand on them. I have crossed it approximately 200-300 meters upstream from where it merges with Nijákjågåsj, maybe it is easier further upstream.
(Första gången jag vadade denna var det en i gänget som halkade på en sten hal av sediment vartefter han for ned med foten i en djup håla. När sedan vattnet fångade hans ryggsäck satt han fast som i ett skruvstäd och höll på att skada sig rejält. Flera fick hjälpa honom av med ryggsäcken innan han kunde ta sig lös.)

Kompleterar med:
- Smájlajjåhkå har aldrig varit något större problem. Många relativt små och grunda fåror. Kan kanske bero lite från år till år hur fårona fördelar sig och blir.

- Snávvávágge, Det är lite brant innan ingånen men inte svårt, ta det försiktigt om det är blött och där med blir halt.

- Alep Vássjájågåsj. Det var ganska mycket vatten men den gång jag passerde var det på en trästock över vattnet. Kan kanske ta lite tid och vara svårare om det regnat mycket.

- Upp innan renvaktarstugan var det bitvis snårigt och blött, sedan desto lättare.

- Lulep Vássjájågåsj vadade vi (eller rättare sagt gick över med kängorna på) morgonen efter att vi tältade innan jokken, nivå ca 960 möh. På kvällen innan såg den lite svårare ut men inte överdrivet svår, torrt väder.

Mvh/Rickard

Vi vadade Smailajåhka efter vattendelaren i Routesvagge 31/7 förra sommaren. Vattenföringen var ganska hög pga det varma vädret, men vi hittade ett bra vadställe där jokken grenar ut sig i flera fåror (strax nedströms där leden korsar). Vattnet är slamhaltigt och kallt med inget siktdjup, men känner man sig fram med stavarna innan man flyttar fötterna undviker man risken att snubbla på oväntade stenar eller kliva ner i djuphålor. Det var bra kraft i vattnet i huvudfåran som nådde upp till halva låren, men i övrigt gick vadet problemfritt.
De andra två jokkarna har jag inte vadat så kan inte uttala mig om dessa.

Vi fortsatte upp mot Algavagge-Sarvesvagge-Njoatsosvagge efter Skarja, och av de totalt 11 vad vi gjorde på den vandringen var Smailajåhka det mest "avancerade".

Tack för infon alla ni som har svarat!
Det verkar som att vi har gjort hemläxan ganska bra. Det lutar mer och mer att vi tar vägen över treparksmötet, verkar onödigt att behöva hantera Suottasjjåhkå alldeles i början om man kan undvika den.
Ska absolut överväga turen upp på Låddebakte, man borde kunna få några bra bilder om vädret samarbetar lite.