Förbisedda vad i Sarek?

Jag har länge filat på en plan att gå på östsidan av Oalgásj-massivet (Ålkatj) i Sarek. Kanske blir det i år, kanske något annat år. Men det ska ske. Björkskogen ser bitvis lite snårig ut, men det bekymrar mig inte. Det som uppenbarligen kan ställa till värre problem är några glaciärjokkar, exempelvis Oalgásjjågåsj och den på kartan namnlösa jokken från Jågåsjgaskasjiegna. Detta har avhandlats i andra trådar här på Utsidan (men kan gärna kompletteras).

Och så har vi Áhkájåhkå. Om man går östra sidan av Oalgásj så måste man ju över den. Alternativen att vada Ráhpjåhkå högt upp eller Guohperjåhkå innan den rinner ut vid Skárjá verkar sämre. Men om Áhkájåhkå finns det väldigt lite skrivet. Mina egna erfarenheter inskränker sig till två besök. Ett där det uppenbarligen var väldigt lite vatten (vi gick bitvis i jokkfåran) och ett annat där den svämmade över och var fullständigt ovadbar. En person som skrivit något om jokken är en av mina kompisar på Utsidan, dHANScan (Hans Christensen).

Men visst finns det fler som varit i närheten eller som har vadat över den?

Bägge alternativen funkar...

Hejsan,

Jag gick faktiskt bägge alternativen på en tur för 3 år sedan. Först vadade vi Áhkájåhkå ungefär enligt bilden nedan.....eller kanske lite högre upp. Det hade regnat mest hela dagen, men var kylslaget, så jag skulle bedöma vattenflödet som ungefär medel. Vadet var ganska enkelt även om bäcken var lite strid.

Ungefär en vecka senare på samma tur var vi (nästan) tillbaka på samma punkt. Planen var att vada Tielmavadet, men regnet hade fullkomligt öööööööst ner i över 24 timmar och Rapaätno såg mer ut som Amazonas. Så det blev att ta sig upp på östsidan om Oalgásj, precis som du planerar.

Det lurigaste vadet den dagen var utan tvekan vadet över den namnlösa jokken från Jågåsjgaskasjiegna. Ganska djupt, mycket strid och dessutom med den extra "kryddan" att det bästa vadstället som vi hittade var typ 10-20 meter innan den rinner ut i Rapaätno. En riktigt varm sommardag kan man nog bli tvungen att vänta in kvällen här.

Senare på dagen gick vi på ren chans över Skárjá, som jag alltid trott var en hopplös träskmark. Det visade sig vid det tillfället vara ett mycket bra drag! Faktiskt ganska fin mark att vandra på och de tre vaden som man tvingades till var inte speciellt svåra någon av dom.

/ Stefan

http://www.utsidan.se/forum/attachment.php?attachmentid=13047&stc=1&d=1366002836

Var länge sen jag gick öster om Ålkatj, den gången gick en av de nämnda glaciärjokkarna (den "namnlösa") bara att komma över tidigt på morgonen, precis som undvall skriver. Det var efter en period med värme och kraftig avsmältning från glaciärenra.

Har också testat att korsa Rapajåhkå i 'grytan' vid Skarja (ungefär vid undvalls steck ovan), det gick fint.

Alkavagge har jag bara gått i vid så pass extremt lågvatten att de erfarenheterna knappast är relevanta..


Per

Jag har inte vadat Áhkájåhkå men väl tagit ett kvällsdopp i den. Detta skedde strax uppströms renstängslet och där var botten fastare och bättre än vad man kan tro med ledning av flygbilderna. Jag skulle inte tveka att försöka ta mig över några hundra meter längre uppströms där jåkken är uppdelad i många fåror. Också enligt Grundsten kan man "lätt vada jåkken här" (Däremot förstår jag inte hans resonemang att man ska vada Áhkájåhkå två gånger för att följa färdvägen österut genom "Alkavagge"...).

fowwe sa:

Jag har länge filat på en plan att gå på östsidan av Oalgásj-massivet (Ålkatj) i Sarek. Kanske blir det i år, kanske något annat år. Men det ska ske. Björkskogen ser bitvis lite snårig ut, men det bekymrar mig inte. Det som uppenbarligen kan ställa till värre problem är några glaciärjokkar, exempelvis Oalgásjjågåsj och den på kartan namnlösa jokken från Jågåsjgaskasjiegna. Detta har avhandlats i andra trådar här på Utsidan (men kan gärna kompletteras).

Och så har vi Áhkájåhkå. Om man går östra sidan av Oalgásj så måste man ju över den. Alternativen att vada Ráhpjåhkå högt upp eller Guohperjåhkå innan den rinner ut vid Skárjá verkar sämre. Men om Áhkájåhkå finns det väldigt lite skrivet. Mina egna erfarenheter inskränker sig till två besök. Ett där det uppenbarligen var väldigt lite vatten (vi gick bitvis i jokkfåran) och ett annat där den svämmade över och var fullständigt ovadbar. En person som skrivit något om jokken är en av mina kompisar på Utsidan, dHANScan (Hans Christensen).

Men visst finns det fler som varit i närheten eller som har vadat över den?

Klicka för att se resterande...

Har ingen erfarenhet av dessa vad - gick över Ráhpajåhkå ungefär vid Telmavadet när jag vandrade östsidan för många år sedan och i Álggavagge har jag bara gått på norra stranden.

Men jag är intresserad av att veta hur din anmarsch ser ut. Kommer ni från Pårek? Jag vill då passa på att varna dig för östra sidan av Bielloriehppe. Detta är vad Grundsten kallar "kvalificerat benknäckarland" och jag kan bara intyga att det stämmer.

/Mats

Álgganjálmme

Jag har vadat över den mittersta delen av Álgganjálmme flera gånger, varav ett par gånger med min son när han var 11 år gammal, eftersom det är ett förträffligt vadställe. Áhkájåhkå breder ut sig förvånansvärt jämnt där, och botten består av en rätt så plan och platt grusbädd. Intressant nog har det rinnande vattnet fördelat sig på olika vis olika år, och en gång t.o.m. från en dag till en annan pga. mycket hård vind. De båda stora glaciärjåkkarna i östra Oalgásjmassivet är av en helt annan kaliber, och kan man läsa om under "Rutt 2" här:

http://sarek-geo.info/sarek/guider/oalgasj.html

Tristan

Jag hör till dem som tidigare kommenterat denna sträcka, och då i avrådande termer!

Kring 1980 kom jag ner Lullihavagge med en kamrat, vadade Sarvesjåhkå enkelt i stövlar men fick tvärstopp vid en av dessa glaciärbäckar. Jag är osäker på vilken, men enda chansen att vada var tio meter före utloppet i Rapaälven. Bäcken var inte bred men mycket strid och ett misstag hade skickat oss ut i älven på några sekunder.

Vi gick upp genom ravinen och vidare upp på den då framsmälta Ålkatjglaciären. Inga problem, tyckte vi, som tidigare gjort likadant på Pårteglaciären (bron över Gådokjåhkå fanns inte då). Det gick så bra att gå däruppe så vi gick inte ner förrän det var dags att vada Guohperjåhkå. Här gjorde vi ett besvärligt vad, kanske dumdristigt, enligt den gamla metoden med gympaskor och bara ben. En lina hade vi förvisso, men, men.......Allt gick dock bra. Tyvärr kan jag inte minnas exakt var vi vadade, men eftersom det bara var ett vadställe bör det ju har varit uppströms det gröna deltalandet nedanför Skarja.

En annan gång har jag hoppat (!) över Guohperjåhkå, men då från en högre punkt på andra sidan. Ryggsäckarna skickade vi då över med en lina.

Ahkajåhkå har jag aldrig behövt vada, men senast i somras passerade jag Algganjalmme, som ser ut som en sligdamm vid en gruva. Här tycker jag det normalt bör gå lätt att vada eftersom jokken delar upp sig på många armar. Men vid högvatten är det säkert omöjligt även detta.

Av tidigare inlägg förstår jag att Guohperjokken bäst vadas nere i deltalandet, den "gröna grytan", om man befinner sig nedströms sammanflödet med Ahkajåhkå.

Hälsn Pelle

Det är väl alltid fint med att försöka fördela Sarekvandringens intresse med att påpeka att det alltid finns nya möjligheter att korsa jåkkar kors & tvärs. Även i otillgängliga områden.

Sedan då..Vad som ryms på en fjällkarta i form av namn är en komplicerad sak, även rent grafiskt. För dom flesta vandrare som nog har Abrahamssons‘, Sarekböcker (alltifrån ifrån -73)så har ju jokkens namngivits där som ‘Jåkåtjkaskajåkåtj’.
Att alla märkliga namn i Sarek inte kan finnas med är ju i sig lite trist kanske för Sarekälskare. Det skulle väl bli lite grötigt då.

I tid med att Sarek mytologiseras mer och mer, träder ju nya uttolkare fram samtidigt som behoven och önskningarna ökar för vad vi vill se där (i.g. fotografera) och spegla vandringserfarenheterna med.

Du skriver att vaden är ‘förbisedda‘..(?) Ja kanske det. Vad som är förbisett eller inte, är nog svårt att svara på.

Det springer ju inte direkt runt folk där ideligen.

Mina personliga erfarenheter av typ: Alka, Akka eller Kuoperjokkarna är nog som de flestas Sarekvandrares: dom är ok.

Men, däremot glaciärjokkarna på östsidan var den gången jag gick där hemska. Men det var en väldigt regnig sommar den gången. Men det är stor skillnad på att om jag skulle gå där ensam som sextioårig idag och för tjugo år sedan.
Jag vet inte direkt om en ‘förbisedd’ jokk skulle vara lättare eller farligare än en’ känd’ jokk. Det hänger nog på andra saker här kanske

Tobbe C sa:

(Däremot förstår jag inte hans resonemang att man ska vada Áhkájåhkå två gånger för att följa färdvägen österut genom "Alkavagge"...).

Klicka för att se resterande...

Jag såg det där också. Det verkar som han tar med i beräkningen att man vill göra utflykter upp i Áhkávágge. Men om man inte har tänkt göra det är ju de bägge övergångarna helt onödiga.

undvall sa:

Senare på dagen gick vi på ren chans över Skárjá, som jag alltid trott var en hopplös träskmark. Det visade sig vid det tillfället vara ett mycket bra drag! Faktiskt ganska fin mark att vandra på och de tre vaden som man tvingades till var inte speciellt svåra någon av dom.

Klicka för att se resterande...

fson sa:

Har också testat att korsa Rapajåhkå i 'grytan' vid Skarja (ungefär vid undvalls steck ovan), det gick fint.

Klicka för att se resterande...

Tack Stefan och Per för denna information. Jag har nog också överblickat området och betraktat det som träsk i största allmänhet, omgivet av snårigheter. Bra att veta att det går att ta sig förbi här om man skulle behöva.

Tempest sa:

De båda stora glaciärjåkkarna i östra Oalgásjmassivet är av en helt annan kaliber, och kan man läsa om under "Rutt 2" här:

http://sarek-geo.info/sarek/guider/oalgasj.html

Klicka för att se resterande...

Tack, Tristan, detta bekräftar vad flera har skrivit om dessa jokkar. Jag har sett dem vid lågvatten från motsatta stranden av Ráhpajåhkå, då var de inte stora. Men det kan skifta, som så ofta med glaciärbäckarna i Sarek.

Vadet över Áhkájåhkå

Det här med "lätt vad över Áhkájåhkå" kan kanske stämma - för det mesta. Men så här såg det ut vid Álgganjálmme i början av juli 2011. Det hade varit en del regn men inte extremt mycket. Temperaturen var ganska normal, dvs inte särskilt hög. Jokken innehöll minst två strida fåror, och jag bedömde vadet som ogenomförbart den gången. Renvaktarstugan ses i bakgrunden.

PS. Tack även övriga för synpunkter och kommentarer. Jag kanske återkommer till en del av dem.

Áhkájåhkå

Vadens svårighet är alltid beroende på vädret.
Så här såg ett "lätt vad över Áhkájåhkå" ut Juli 2007.
Bilden tagen vid utloppet från glaciären.
Jag gick i gympadojor upp på glaciären utan att bli blöt om fötterna!