Funderingar vid Stuorrajiegnas jökelbäck

Under vandring i somras gick min dotter och jag söderut genom Miehttjevagge öster om Sulitelma. Vi fortsatte sedan mot Labba och tältade vid Stuorrajiegnas jökelbäck ca 2 km nedströms glaciären. Landskapet här är spektakulärt och väckte frågor som läsarna här på Utsidan säkert kan besvara.

Vid vår tältplats finns en kraftig ändmorän, där jökelbäcken har ett vattenfall. Nedströms moränen är landskapet vackert grönt och frodigt, men uppströms är det bara kala grå klipphällar med utströdda stenblock hela vägen upp till glaciären. Gränsen mellan dessa områden är knivskarp och syns utmärkt på flygbilder.

Nu undrar jag hur historiken ser ut på denna plats. Att glaciärerna drar sig tillbaka är ju välbekant, men hur har denna gränsdramatik uppstått? Är det fråga om det som kallas Lilla Istiden (ca år 1300 - 1900) och att iskanten stått stilla här under många år för att sedan snabbt retirera under de senaste 100 åren?

Hälsn Pelle

Ungefär.. så ja. Bortdragningen av en glaciär kan gå fort. Just områdena kring Sulitelma, där har isarna gått tillbaka väldigt fort. Det skedde väldigt snabbt där. Vegetationen har liksom inte hängt med. Fjällväxter är lite ’tröga’ av sig. Dom behöver känna sig för lite innan dom liksom slår rot. “Tänk om isen skulle komma tillbaka..”!!
Ingen kul grej liksom för en rar planta..

Så det har dom lärt sig av evulotionen att vara lite försiktiga med var dom slår rot. Därför ser det lite ut som du just beskriver.
Men samtidigt testar dom. Först på plats får bra villkor.

En annan grej. Det är en helt annan sak att växter flyttar ‘uppåt‘, höjdmässigt just för att klimatet blir varmare.
Här, där isen en gång legat, flyttar dom mer in -tillbaka- på öde platser, tomma platser. Platser dom en gång växte på.

Att det är en så skarp gräns mellan det gröna och det kala beror ju på att isen dessutom en gång dramatiskt expanderade väldigt snabbt och kraftigt, när den gled framåt in över de frodiga gröna ängarna. Den plogade upp dom där moränerna mitt i det gröna som den lade under sig.

Genom att kolla ändmoränernas uppbyggnad kan man se hur pass kraftig isen var., hur länge den legat där och ungefär när den är ifrån. Ändmoräner skiljer sig sinsemellan.

/Anders

Tack Anders för ditt utförliga svar!

Jag brukar beskriva fjällvandring som en multi-upplevelse, och där ingår kvartärgeologiska observationer. Genom att titta på sådant som här ovan beskrivits och förstora upp det tusen gånger kan man lättare förstå hur landet i övrigt har formats under och efter den senaste istiden. Lärorikt!

Hälsn Pelle

Jeg vil gerne gøre lidt reklame for dette område, som er meget fascinerende.

Jeg har ikke fundet det omtalt i litteraturen, selv ikke Claes Grundsten nævner det i bogen "På Fjalltur: Padjelenta - Sulitelma", selvom der beskrives en rute som går lige forbi.

Der er nogle billeder af stedet på
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=42126&page=570

Hvis man sammenligner med det gamle Generalstabskort fra slutningen af 1800-tallet, så ses Sulitelma isens enorme størrelse for blot 100 år siden.

Udbredelsen vist på det gamle kort ved Duolbba svarer præcist til morænevoldens placering, som jeg har vist med rødt.

Man kan også tydeligt i dag i landskabet nord for Sulitelma se morænevolden som markerer udstrækningen mod nord, som jeg har vist med blåt,

Det ses iøvrigt at det gamle kort at f.eks. Miehtjerbakte var helt indesluttet i isen og kun toppen stak op, og Miehttjevagge dækket ligeså.

Med Venlig Hilsen
Lars Hedegaard Larsen

Mycket intressant att jämföra denna gamla fina karta med dagens situation! Och som vanligt blir man imponerad av precisionen på den tiden, utan stöd av flyg- eller satellitbilder.

Här har uppenbarligen skett stora förändringar under de senaste dryga hundra åren. Jag ser t.ex. att vår senaste tältplats söder om Hammaren skulle varit rätt kylslagen vid den här tidpunkten.

Tack Lars för denna fina pedagogik!

Hälsn Pelle

Instämmer med tidigare talare, minst sagt fascinerande! Inte minst att en stor del av Gájssegiesjtjåhkkå-massivet så nyligen var täckt av is.

Lars_Hedegaard sa:

...
Jeg har ikke fundet det omtalt i litteraturen, selv ikke Claes Grundsten nævner det i bogen "På Fjalltur: Padjelenta - Sulitelma", selvom der beskrives en rute som går lige forbi.
...

Klicka för att se resterande...

När det gäller Grundstens beskrivning av färdvägen som passerar dessa trakter är jag minst sagt förbryllad. Den går i korthet ut på att gå på västsidan av Duolbba och därefter runt östsidan av Labbá. Men...(!) Däremellan rinner ju glaciärjokken som faktiskt avvattnar en av Sveriges största glaciärer. Inte ett ord finns om denna passage. Även om det skulle vara lätt att ta sig över (vad vet jag, har inte varit där själv ännu...) tycker jag att det är konstigt att en sådan vattenrik passage inte omnämns. (Ursäkta om det här blev lite utanför trådens ämne...)

Tobbe C sa:

Instämmer med tidigare talare, minst sagt fascinerande! Inte minst att en stor del av Gájssegiesjtjåhkkå-massivet så nyligen var täckt av is.

När det gäller Grundstens beskrivning av färdvägen som passerar dessa trakter är jag minst sagt förbryllad. Den går i korthet ut på att gå på västsidan av Duolbba och därefter runt östsidan av Labbá. Men...(!) Däremellan rinner ju glaciärjokken som faktiskt avvattnar en av Sveriges största glaciärer. Inte ett ord finns om denna passage. Även om det skulle vara lätt att ta sig över (vad vet jag, har inte varit där själv ännu...) tycker jag att det är konstigt att en sådan vattenrik passage inte omnämns. (Ursäkta om det här blev lite utanför trådens ämne...)

Klicka för att se resterande...

Kan det vara så att Grundsten håller sig på östra sidan av Labbájåhkå? Han kan ju ändå sägas gå öster om Labbá. Jag minns vattendraget som kraftfullt och inget som jag skulle vada, möjligen nere vid deltat och då ändå bara vid lämplig tidpunkt.

Tak begge to

Nej, jeg synes ikke det er helt udenfor emnet med dette vad, selvom man jo kan holde sig på østsiden af Labbajåhkå som Per skriver.

Som Tobbe korekt nævner, så er ruten Grundsten beskriver meget præcis beskrevet, man går over kun den første bro nord for Lajrosladdo, og fortsætter mod Labba som man runder på østsiden og derefter går man mod passet mellem top 1017 og Duolbba.

Men så må man passere glacierjokken fra Stuorrajiegna, og den er ikke nævnt overhovedet af Grundsten, ikke med et eneste ord. Ikke engang den sædvanlige med at jokken passeres normalt uden sværigheter eller lignende

Jeg havde regnet ud inden sidste års tur at dette måtte være en fejl i beskrivelsen, og efter at have passeret den første bro gik jeg over til den næste bro for at se på Labbajåhkå. Den så ikke så styg ud mht vandføring, andet end at jeg beslutte at fortsætte.

Ved deltaet nord for Labba (hvor Labba, top 1017 og Duolbba mødes) forgrener den sig som vist på kortet og kan passeres. Det var en lettere kølig dag ca 12 grader og overskyet, d 20 August 2013, og jeg vil sammenligne vadet i sværhed med at vade Smajllajåhkå nord for Boajsatjåhkkå i Ruotesvagge.

Med Venlig Hilsen
Lars Hedegaard Larsen

Jag har passerat jokken två gånger. Första gången var sommaren 2009 då vi övernattat vid den lilla sjön precis norr om Labba och vandrade upp på Sulitelmas östra utlöpare (1420) och vidare ner i Miehtjevagge. Det året var det gott om snö och passagen vållade inga som helst problem. Se denna länk.
http://www.utsidan.se/albums/viewpic.htm?ID=41740

Sommaren som gick passerade jag från andra hållet. Vi kom från Miehttjevagge och rundade 1420 på östra sidan med tanken att ta oss över på någon snöbrygga. Nu var det emellertid helt barsmält och jokken var totalt omöjlig i de övre delarna. Vi tänkte oss då att vandra ner till deltat, men det behövdes inte. Vi hittade lämpligt vadställe strax nedanför branterna - NNO 1017.

HåkanF

PS Årets vandring har jag ännu inte skrivit någon text om, men 2009 års vandring hittar man här.

Såhär såg deltat ut i augusti 2012. Kom från Miehttjevagge och vadade aldrig utan gick österut tills jag kom ut på Nordkalottleden. Säkert görbart att vada men hade gott om tid och var ute på ensamtur så tog valde en ännu säkrare väg.

Swift sa:

Mycket intressant att jämföra denna gamla fina karta med dagens situation! Och som vanligt blir man imponerad av precisionen på den tiden, utan stöd av flyg- eller satellitbilder.

Klicka för att se resterande...

Det finns en specialkarta över just det område du tältade vid, i fyra gånger större skala. Jonas Westman (1867-1922) vistades där somrarna 1897 och 1898 för att studera glaciärerna. Initiativet till denna och andra undersökningar (mest känd blev den första i serien, Hambergs i Sarek 1895) togs av Fredrik Svenonius. Förutom den vetenskapliga redogörelsen (där kartan ingick) på tyska skrev Westman även en skildring i STFs årsskrift 1899.

En märkvärdighet med kartan är att den framställdes med hjälp av fotogrammetri i stället för med de vanliga mätborden. Den finns längst ned på denna sida:

http://www.axelhamberg.se/Default.aspx?pageid=2141

Här är två bilder ur den vetenskapliga artikeln:

Tak Lars

Det er meget interessant, og nogle imponerende billeder at ismuren !

Studere man Westman kortet fra 1898, ser man at allerede dengang var midterkammen fri, det samme var Miehtjerbakte og Miehttjevagge kun dækket på vestsiden af is.

Stuorrajiegna istungen ved Duolbba ses derimod til stadig ved 1898 at have den samme udstrækning, som på Generalstabskortet. At isen der er forsvundet langt senere, beræftet tydeligt at observationer i området.

Den i dag på fjeldkortet navnløse top 1017 ses forøvrigt på det gamle kort at hedde Unna Labba, hvorfor fjerner man navne fra de nye fjeldkort ?

Med Venlig Hilsen
Lars Hedegaard Larsen