Våldsamma händelser vid Blåmansisen

I samband med att några flitiga utsidanmedlemmar har tittat på mitt senaste album så har Pär Lindh kommit med följande spännande info:

Det här är ju inte heller vilket glaciärsjö som helst utan en som har regelbundna jökulhlaup. Dvs den fylls långsamt upp med smältvatten under en tid tills trycket mot isbräckan blir tillräckligt stort för att 'lyfta' isen och tömma hela sjön under glaciären ner mot Sisovatnet. Läs mer på http://www.sisoenergi.no/Jøkulhlaup

Messingmalmvatnan består av två sjöar. Jag har i mitt album kallat dem västra och östra, men norrmännen använder namnen övre och nedre, vilket säger mer om hur dom hänger ihop. Övre Messingmalmvatnan rinner ut österut mot Sverige, men det beror bara på att glaciären spärrar vägen västerut, dit berggrunden lutar. Och detta är förutsättningen för det våldsamma förlopp som ägt rum flera gånger på 2000-talet, de senaste åren varje år.

På följande sida finns några bilder från ett jökulhlaup år 2001 :

http://www.nve.no/no/Vann-og-vassdrag/Hydrologi/Bre/Jokulhlaup-GLOF/Messingmalmvatnet-Blamannsisen/

Jämför gärna med mina bilder. Jag stod på Messingtoppen 20 aug 2010, några veckor senare, 8 sep inträffade det året händelse.
Tänk om man hade fått bevittna detta...
Innan jag visste detta så har jag planerat en tur till i området, denna gång förbi Sisovatnet och Rundvatnet. Den turen blir ju ännu mer intressant nu med denna kunskap i bagaget.

/Hans

I samband med att jag tittade på ditt fina album så tittade jag även på den länk som Pär Lindh gav.
Verkligen intressant. Vore fantastiskt att få se. Men det krävs väl att man "parkerar" i närheten från mitten/slutet av augusti till mitten/slutet av september. Och även om man gör det så är det ju ingen garanti för att man får bevittna skådespelet. Men det skulle vara häftigt!

/ Bertil

Spännande! Tack Hans för de inspirerande bilderna i ditt album och tack Pär för infon! Har vait sugen på Rago och västra Padjelanta ett tag (också tack vare dina skildringar, Hans). Tidigare har jag mest funderat på att lägga färdrutten från Rago vidare över Svártinjunjes till Padjelantaleden men nu blev man ju riktigt sugen på att göra en avstickare ner åt det här hållet också. Antar att enda vägen vidare mot Sverige är att gå tillbaka till ovan nämnda rutt om man inte har packraft eller glaciärkunskaper/utrustning? (Fast det är ju klart man kan ju gå på varsin sida om Ráhkotjåhkkå tillbaka genom Rago och då kan man ta bilen till Lakshola...)

Nu blev det i alla fall lite nya pusselbitar att ha i åtanke när man fördriver tiden med att drömma om och planera nya fjällturer...

Vad kul att sådant här ämne tas upp av folk. Själv tycker jag det är otroligt med händelser av sådan här slag. Ofta är det ju något vi bara läser om att det hänt. (Laviner i fjällen beskrivs ju exempelvis bara när folk ser och upplever dom.)
Att få in lite geologisk bildning här är väl också kul. Ett landskap vi ser är ju just resultatet av geologi.

Apropå dessa glaciärsjöar. Sjön vid Sälkaglaciären (tyvärr ej på fjällkartan) lär ha ett återkommande avsläpp. Dom som vill läsa om detta även det ett återkommande fenomen, (mycket vetenskaplig text) kan ju försöka få tag i boken, (Geografiska Annaler 2004. Stockholms Universitet/ Per Klingbjer/annars finns den som nedladdningsbar pdf. att beskåda.

Det isländska ordet ‘jökellauph’ får väl översättas med jökellopp på svenska. Själv har jag använt ordet jökelsläpp för fenomenet, men det påminner ju om ordet för isspringan mellan berg och is. Jökellopp lär tydligen vara det som vetenskapare använder.

Det bildas ju heltiden nya sjöar utefter glaciärerna och kanske bör man nog vara lite vaksam så man inte tältar just nedanför en till brädden överfull sjö. Att spolas bort med tält och allt kan ju inte vara vidare kul. En sjö som jag tycker redan verkar suspekt är ju den där nya issjön uppe vid Sulitelma. Den pumpade ut vatten på ett obehagligt sätt när jag var där för ett par år sedan.
Återigen, Tack Hans för dina enormt fina bilder ifrån gränstrakterna. Det är väldigt inspirerande att se annorlunda miljöer.

Oj, vad spännande! Det tog en stund och jag tvingades studera bilderna både en och två gånger innan jag helt förstod hur detta fenomen går till. Särskilt fasen där glaciären lyfts upp och vattnet strömmar under isen ned mot dess potentiella avrinningsområde är ju oerhört fascinerande. Det vittnar om vilka mäktiga krafter detta rör sig om.

Anders nämner sjön vid Sälkaglaciären. Känner vi till fler exempel i svenska fjällen på denna typ av fenomen?

Hej, om någon vill ha artikeln om Sälka som Anders nämner så är det bara att höra av sig.
/Per

Eftersom jag planerar att besöka området igen i sommar, med start i Straumen, så har jag från säkra källor (Siso Kraftverk och den lokala turistföreningen) fått några viktiga upplysningar om vägen dit.
Både vägbron och hängbron över Veiskielva mellan Veiskivatnet och Sisovatnet är bortplockade.
Det finns två vadställen som är användbara vid normalt eller lågt vattenstånd. Hur man skall tolka detta är givetvis beroende av sin egen erfarenhet av att vada. Den älven har inget glaciärvatten, så det är regnmängden och snösmältningen som är avgörande.
Hängbron över Rundvasstraumen var i bra skick förra sommaren och förväntas vara det även i år.
Vägbom finns vid Straumvatnets östände, så man får räkna med att gå därifrån, såvida det inte kommer något fordon (kraftverkspersonal eller samer) att lifta med.
Fina norska kartor hittar man på godtur.no och ut.no/kart
kart.finn.no har flygbilder med otroligt hög upplösning, man kan se nästan varenda sten!

/Hans

Vilken spännande och kul vandringsplan du redogör för Hans. Dina upptäcktsfärder i gränstrakterna är ju alltid väldigt ovanliga. Dom lockar verkligen, och skapar sådana positiva känslor. Inte bra att titta på kartor men även att sätta sig in i områdena. Det är ju så få som överhuvudtaget rör sig i dessa områden, än mindre vare sig vill dit eller ens känner för det. Kanske beroende på att dom är svåra att nå ifrån svensk sida.
Jag hade en ‘Ragoperiod’ på nittiotalet då jag bland många vandringar bland annat lyckades tråckla mig ner till E6 ifrån Hurreluokta- Langvattnet, på en sådan där gammal vandringsstig. Bara det var kul. Men det är en del hasande på baken och man får ha tungan rätt i mun.

I dag kan man ju mycket mer redigare kanske ta sig runt då det är lättare att få ut information om kartor och som du gjort, kontaktat norska kraftverket.
Det är en sådan spännande geografi här. Här kan man verkligen prata om okända områden. Sedan får du ju återse dina glaciärbräckor.
Vad kul detta nu låter.