Vägval i Sarek

Sommarens vandring blir i Sarek. Jag tänker mig följande som plan A:

Kvikkjokk
Längs Kungsleden
Upp mot Pårek (hittils väg 4 i Grundstens bok)
Topptur till Hambers observatorium o vädret tillåter
Från Pårek till Luottolako (ungefär Svenonius glaciär, Färdväg 3 i samma bok)
Dagsutfärder till Svenonius glaciär, Tsäkok/Bulkas
Till Sarvesvagge via Noajdevagge
Tielmavadet-Skårkistugan-Snavvavagge-Pelaslätten-Kukkesvaggejåkka-Saltoluokta

En sak jag försöker klura ut är lämpligt vägval från Svenonius glaciär till Tielmavadet. Är det bättre att ta sig ner från Luottalako i mellersta Sarvesvagge och komma över till norra sidan om jokken där, än att ta sig ner via Noajdevagge och vada jokken i Sarvesvagge? Södra sidan av jokken verkar enklare att vandra jämfört med norra sidan om jag förstår Grundsten rätt, men då måste som sagt jokken vadas någonstans mellan Noajdevagge och Rapaätno.

Om vädrets makter går emot en och Rapaätno inte går att vada vid Tielmavadet, vad är då bäst? Ta sig norrut till Smaila på Rapadalens västra sida och sedan följa Ruotesvagge eller Koupervagge(Jag antar att vadet över Tjågnårisjokken är för krångligt vid mycket regnande så den vägen ut ur Sarek är "stängd"). Alternativt ta följa Sarvesvagge västerut?

Hmmmm, jag kommer nog att komma på mer altreftersom jag läser och surfar på.

mvh
Peter P.

pal2 sa:

Sommarens vandring blir i Sarek. Jag tänker mig följande som plan A:

Kvikkjokk
Längs Kungsleden
Upp mot Pårek (hittils väg 4 i Grundstens bok)
Topptur till Hambers observatorium o vädret tillåter
Från Pårek till Luottolako (ungefär Svenonius glaciär, Färdväg 3 i samma bok)
Dagsutfärder till Svenonius glaciär, Tsäkok/Bulkas
Till Sarvesvagge via Noajdevagge
Tielmavadet-Skårkistugan-Snavvavagge-Pelaslätten-Kukkesvaggejåkka-Saltoluokta

En sak jag försöker klura ut är lämpligt vägval från Svenonius glaciär till Tielmavadet. Är det bättre att ta sig ner från Luottalako i mellersta Sarvesvagge och komma över till norra sidan om jokken där, än att ta sig ner via Noajdevagge och vada jokken i Sarvesvagge? Södra sidan av jokken verkar enklare att vandra jämfört med norra sidan om jag förstår Grundsten rätt, men då måste som sagt jokken vadas någonstans mellan Noajdevagge och Rapaätno.

Om vädrets makter går emot en och Rapaätno inte går att vada vid Tielmavadet, vad är då bäst? Ta sig norrut till Smaila på Rapadalens västra sida och sedan följa Ruotesvagge eller Koupervagge(Jag antar att vadet över Tjågnårisjokken är för krångligt vid mycket regnande så den vägen ut ur Sarek är "stängd"). Alternativt ta följa Sarvesvagge västerut?

Hmmmm, jag kommer nog att komma på mer altreftersom jag läser och surfar på.

mvh
Peter P.

Klicka för att se resterande...

Jag vet inte om nedfärd till Sarvesvágge är bättre direkt från Luohttolahko eller via Noajdevágge. Vad jag vet är att det inte är några problem att vandra via Noajdevágge (den dalen är lättvandrad) och att det går att vada Sarvesjåhkå ca 100 meter nedströms Gaskasjåhkås utlopp. Vadet är rätt tufft direkt från södra stranden och ut till mittfåran, men sedan är det en enkel resa resterande 80 procent av jokken. I bilden nedan ser man vadet. Första sträckan gick från stranden till gruspartiet som är synligt ca 50 nedströms vadarna i bilden. Den sträckan var strömfåran. Därefter vadade vi gruspartiet snett motströms mot den plats där jag tagit bilden.

Vad över Sarvesjåhkå. Stuoulovágge och Bielloriehppe i bakgrunden

Och hur ser det ut från det att man vadat sarvesjokk och fram till Tielmavadet? Har läst lite i Axel Hambergs bok och det verkar inte vara upplyftande vandring på Tielmas sydsluttning genom videsnår?

Peter

inte bara videsnår....

Grejen är, att inte låsa sig vid en fast plan överhuvudtaget med Sarek. Vare sig hemma på köksbordet, eller sedan när man är där och går..
‘Flexibilitet’ är lösningen!-det ordet är fint- och är underskattat...
Naturligtvis ska du ha en vandringsplan om du går själv, inte minst för anhöriga hemma om nått skulle hända. En sådan är väldigt viktig. Du kanske inte oroar dig, men andra gör det hemma.
Går man själv behöver man inte låsa sig vid några bestämda rutter, så ...där är väl hälften redan vunnet då..


Visst kan det vara knepigt med svåra vad och Tielmavadet är en jobbig grej för vissa, speciellt om det är mulet och regnar, men det blir som med allt i Sarek, mytologiserat och onödigt oroande.

Vada Sarvesjåkkå där Thomas vadat, har jag aldrig gjort faktiskt. Jag har vadat den nere vid utflödet i Rapaätno och det var nästan knepigare än själva ‘storvadet’ över Rapaätno vid Tielma.
Sarvesjåkkå vadar man bättre ‘västerom’ och alltså före, inflödet av den där strida Ritanjunjesjåkåtj- det är betydligt mindre vatten då..

Du skriver om att runda Ålkatj-Tielma och gå på andra sidan upp mot Kuoper/Ruotesvagge..Visst det går, men det är faktiskt jättejobbigt. Det är inte alls som Claes Grundsten skriver:’ganska lättframkomligt’. Det är Hemskt! Speciellt om man går själv och inte har sällskap. Man behöver någon som tröstar och peppar en här. Ingen går frivilligt här heller.. Det blir en omvänd myt liksom.. Lockande för dom som vill gå i okänd mark, men effekten blir bara tvärtom. Man vill lämna platsen.. Upplevelsen liksom står inte i relation till besväret.. Dessutom dom där tre ganska stora jåkkarna:Tielmanjunjejåkatj/Jåkåtjaskajåtj/Ålkatjjåkåtj.dom är ganska nedskurna i raviner och otroligt svåra att ta sig över.
- Jag vet inte, om du gått runt Piellorieppe typ, på sydsidan av Rapadalen?..Många tror att det är likadant här.. Här är det bara hemskt!

Själv nästan föredrar jag ett svårt vad framför att boxa mig igenom ogenomtränglig björkskog, vare sig det är i hetta med knott eller i regn.
Det finns stigar här, men det är väldigt igenväxt allt. ‘Renstigar är bra‘, påstår vissa. För renar väljer bra vägar.och ‘hittar instinktivt rätt’, så sägs det. Men... här går renstigarna huller om buller, och det är bara kaotiskt. Björkskogen nere vid Tielma är dessutom inte vidare kul. Trasslar du in dig och ramlar är det heller inget vidare. Det är så mycket kringe-li-krokar på denna del att det blir minst dubbelt så långt man ursprungligen tänkt.

Det om detta då..Omöjligt är det inte..Men det är inte värt besväret!

(Grejen är att jag gick här -94. Min toleransnivå var nog högre då. Men jag minns bara björk-ruskor som daskade en plaskvåt) Så det är en attitydfråga det hela.

Den här knuten med dessa vad som skapar problem med att ta sig hit och dit i den här delen av Sarek rekommenderar jag i alla fall att lösa på annat sätt.
- Du kan gå över glaciären Akkajekna, längs sidan.
-Du kan gå Neitarieppevagge
- Gå hela Sarvesvagge och kolla in den. Toppbestigningar och annat.

Jag har vadat Tielmavadet två gånger och jag har aldrig haft några problem med det. Jag är dock två meter. Är man 1.50 hög och fullastad och det spöregnar så fattar jag att vadet kan vara knepigt.

Tjågnårisjokken också den ett känt vadställe, är inte svårare att komma över om man har tungan rätt i mun. Alla vad kräver skärpning och koncentration och alla sådana här vad, är potentiellt farliga. Inga vad är enkla och man bör och ska vara medveten om vad man ger sig in på då man vadar. Jag kan nog inte understryka att man bör planera en fjällvandring så man slipper vad. Är man omdömesgill vandrare så gör man det.
Risken med att råka ut för en olycka ökar då man lägger in komplicerade vad i sin vandring.
Här kommer man ju in på en knepig sak. ’Vad är farligt och inte’ och naturligtvis kommer många Sarek-konnässörer lägga sig i och ha åsikter.
Men jag är av den åsikten att man bör planera vandringen så man slipper vad. Bara det är en konst.

Så här ser det ut bitvis. Bitvis ännu värre.
http://www.utsidan.se/albums/viewpic.htm?ID=11632

För LÄNGE sedan gick jag där:
http://www.utsidan.se/cldoc/forsta-sarekturen-1977_14783.htm

Klart du ska gå där.

Håkan

pal2 sa:

Om vädrets makter går emot en och Rapaätno inte går att vada vid Tielmavadet, vad är då bäst? Ta sig norrut till Smaila på Rapadalens västra sida och sedan följa Ruotesvagge eller Koupervagge(Jag antar att vadet över Tjågnårisjokken är för krångligt vid mycket regnande så den vägen ut ur Sarek är "stängd"). Alternativt ta följa Sarvesvagge västerut?

Klicka för att se resterande...

Jag skulle inte direkt avråda från att gå denna väg, på östra sidan av Oalgásj. Åtminstone tror jag den är ganska bra framkomlig upp till i höjd med Tjågnårisjokken. Om man går nere vid Rahpajåhkå vill säga. Högre upp är det som Anders skriver besvärliga raviner för de där tre jokkarna. Men dessa jokkar lär vara lättvadade nere vid Rahpajåhkå. Jag har visserligen inte gått där själv, men jag har gått på den andra stranden och kunnat inspektera därifrån. Och den gången såg det helt oproblematiskt ut.

Men på kartan ser det snårigare ut när man närmar sig Skárjá, och det är där jag tror att de verkliga besvärligheterna i växtligheten kan finnas. Somliga har före dess vadat Rahpajåhkå i närheten av utflödet från Tjågnårisjåhkå (jag tror norr om) för att komma upp på Pielaslätten. Men det är ju inget man säkert kan planera för.

Som alternativ kan man troligen med hyfsade ansträngningar fortsätta runt Oalgásj mot nordväst och sedan komma upp till Guohpervágge.

Denna färdväg på östra sidan av Oalgásj får väl betraktas som en av de vildaste i Sarek och det är få människor som går här. Den lämpar sig knappast för andra än de som är vana vid att bana sig egen väg genom terrängen. Det är ett plus om man tycker sådan terräng är intressant och fascinerande. Jobbigt på allvar blir det om man vill komma fort fram eller måste slåss med mygg eller regn. Det är som Anders också skriver att den verkliga vägen man tillryggalägger blir längre än vad det ser ut på kartan. Men samtidigt tar jag definitivt till mig Håkans uppmaning. Det är klart att jag vill gå här! Fast det blir inte i år.

Hälsningar /Hans

pal2 sa:

Och hur ser det ut från det att man vadat sarvesjokk och fram till Tielmavadet? Har läst lite i Axel Hambergs bok och det verkar inte vara upplyftande vandring på Tielmas sydsluttning genom videsnår?

Peter

Klicka för att se resterande...

Den här sträckan är snårig med sankmarker och vide utmed stranden av Sarvesjåhkå (syns bra på fjällkartan). Den vanliga rekommendationen är att gå högre upp på Tielmas sluttning så att man undviker snåren.

Detta högre vägval går i tät björkskog som kompliceras ytterligare av en massa småraviner från Tielmas sluttning. Tidsödande men i mitt tycke klart bättre än den hopplösa kampen mot videsnåren längre ner. Det handlar heller inte om så många kilometer, drygt två från Gaskasjågåsj innan det lättar närmare Tielmavadet. Och som bonus hittar man troligen björnspillning överallt.

Lycka till med planerandet! /Hans

Jag villa precis ha henvisat till samma sak som Majjen nu gjorde - bilden från videsnåren i:
http://www.utsidan.se/cldoc/forsta-s...1977_14783.htm
Dét bilde hade jag precis på minnet!

Visst är det inte bra att vandra i videsnår om de läggar sig åt motsatt håll av färdriktningen. Du måste räkna med att videsnår och tätt björkskog finns - att TING TAR TID. Många vandrer kanske i Sarek med för kort tidsbudget.

Vadet i Rapaätno (Tielma) och nedre Sarvesjåhkå känner jag inte personligt.
Jag har vadat Sarvesjåhkå på höjd av Ritanjunjesjåkåtj samt längre västerut.

Om du vill gå på norra sidan i Sarvesvagge så finns det tips i Grundsten att korsa Ritanjunjesjåkåtj lite högre och ett annat tips om att gå opp över hyllan med Tielmajaurasj.

Om du är i Sarvesvagge missa inte heller Kanjonen. Den får du med om du går rakt ned av branten från Luohttolahko (som du tänkte i ditt 1sta inlägg) väster om Nåaide

Fel länk - förlåt

Fowwe har uppmärksammat att länket jag lånade från Majjen's inlägg inte funkade. Prövar åter:
"För LÄNGE sedan gick jag där:
http://www.utsidan.se/cldoc/forsta-sarekturen-1977_14783.htm
"
(det syns att verka den här gång)
Hälsningor och bra tur,
Hans/DK

Jag har rundat Tielma på norra sidan sarvesvagge och fortsatt upp mot Skarja på västra sidan av Rapadalen, och skulle faktiskt inte dra mig för att göra det igen (vem vet - det kanske rent av blir av veckan efter midsommar!). Det största problemet den gången var inte björk eller vide (även om det naturligtvis fanns sträckor då det mer kändes som horizontell trädklättring än vandring..) utan glaciärjokkarna. En av dem var faktiskt så pass strid att det kändes nödvändigt att övernatta intill och ta sig över tidigt i gryningen. Men det var iofs i slutet av augusti, efter en riktigt gassig vecka med stor avsmältning.

Annars upplevde jag sträckan som rätt spännande och variationsrik - fin och relativt lättvandrad björkskog runt Tielma och en del härliga hedpartier som välbehövligt avbrott i vegetationen allt eftersom man kom längre norrut.

Men naturligtvis kan uplevelsen av dylik terräng variera EXTREMT beroende på dagsform, humör, väder, vatten, insektsläget osv. Så som "transportled" är den knappast att rekommendera (för de ändamålen finns utmärkt kollektivtrafik i våra större städer..), men för den som vill uppleva ett stycke genuin och relativt otrampad Sareknatur, och dessutom inte har bråttom tycker jag definit det är lönt att gå!

fson sa:

Jag har rundat Tielma på norra sidan sarvesvagge och fortsatt upp mot Skarja på västra sidan av Rapadalen, och skulle faktiskt inte dra mig för att göra det igen (vem vet - det kanske rent av blir av veckan efter midsommar!).

Klicka för att se resterande...

Intressant, Per! Och hur var terrängen uppe vid Skárjá? Dvs på Oalgásjsidan om hela det jokk-/vattensystemet som ligger där? Och sedan vidare västerut?

fowwe sa:

Intressant, Per! Och hur var terrängen uppe vid Skárjá? Dvs på Oalgásjsidan om hela det jokk-/vattensystemet som ligger där? Och sedan vidare västerut?

Klicka för att se resterande...

Tja - det var ett tag sen; på den 'analoga tiden' till och med, så jag insåg nu att diabilderna från den turen inte ens blivit scannade! Testade att fota av några stycken i alla fall:

Först en vy tagen i höjd med Pielaslätten - vattendraget under regnbågen bör varaTjågnårisjåkkå

Den andra bilden är förstås tagen bakåt i stället, mot Snavavagge med Låddebakte till höger

Den gången korsades Rapajåkkå längst upp i 'grytan' vid Skarja, med en rask kalsong-rusch över deltat (till höger i den sista bilden, som är från en senare tur) Lite mer vide i på slutet har jag för mig, men inte helt hopplöst.

Hela sträckan är förstås inte så lättvandrad som bilderna ger sken av, med rishedar och endast lågt vide - men de partierna fanns som sagt åtminstone att pusta ut på..