Eftersom jag inte har hittat någon tråd där följande tips gås igenom kommer här lite av mina erfarenheter från de senaste två årens experimenterande:
Terrängbroms:
Min fjellpulken har blivit försedd med ett flätat bromsrep som sitter fast på skrovets båda sidor. Repet ska vara så långt att det kommer in 1/3 av pulkans längd. Mitt på detta rep har jag satt ett snöre som går till selen och avslutas med en apnäve. en bit ner på repet har jag med dubbelt halvslag satt dit en karbin. När jag åker som vanligt sätter jag fast karbinen i selen och bromsrepet är då sträckt och i luften. Nerför släpper jag karbinen och repet åker in under pulkan och bromsar då effektivt så att färden nerför blir mer kontrollerad. Vid färd i skog där det finns mycket som bromsrepet kan fastna i kan det vara bättre att sätta repet i pulkans längdriktning. Vid sväng i hård terräng används träd, snödrivor eller andra hinder för att hålla fast pulkan också med 100% kontroll.
Nerför:
Använd rep och en HMS karbin med semistatiskt, tunt rep. Karbinen sätts fast i ett snöankare, dig själv eller ett träd. HMS knuten gör det enkelt att hålla emot pulkans vikt. Fira därefter ner pulkan och gå ner med eller utan stegjärn. Branta lutningar kan forceras och färden fortsätter.
http://en.wikipedia.org/wiki/Munter_hitch
Uppför:
Sätt ett par gamla stighudar under pulkan och du kan forcera vilka uppförsbackar som helst. Stighudarna håller kvar pulkan tills skidornas stighudar har etablerat grepp.
Kapell:
Pesonligen föredrar jag avskalade kapell. Fjellpulkens nya Explorerserie har jag dålig erfarenhet av. Snörsystemet är allt för styvt och samlar snö. Dessutom fastnar pinnar innanför de snygga men föga genomtänkta sidodekorerna. Det är inte kul att ha kämpat sig uppför för att sedan upptäcka att kapellet samlat tre kilo snö. Här har jag utvecklat ett eget kapell som ska utprovas under vintern.
Utan skaklar eller halvstyva skaklar såsom vp-rör:
Det fungerar av erfarenhet bättre med kryssade rör eller i fallet man använder rep kan detta utformas med två rep. Ett som går mellan selens sidor och ett mellan pulkans sidor. De sammanfogas med en karbin. Detta blir självjusterande och följer bättre. Om man kompletterar med terrängbroms med olika tjocka rep som går under pulkan är det en fröjd även när det går nerför.
Paus:
Ta av hela selen och häng fast den i kryssade stavar. Håller sakerna ur snön och Man blir lite ledigare. Det är enklare än att lossa karbinerna om man bär tjocka vantar.
Kapacitet:
Tidigare användes en 155cm pulka men nu har jag köpt en tvåmeters på grund av att en mindre är allt för liten för annat än utflykter. Ska allt med i tre veckor och man vill ha bra flyt är två meter minimum. Här kommer det säkert uppstå diskussioner.
Terrängbroms:
Min fjellpulken har blivit försedd med ett flätat bromsrep som sitter fast på skrovets båda sidor. Repet ska vara så långt att det kommer in 1/3 av pulkans längd. Mitt på detta rep har jag satt ett snöre som går till selen och avslutas med en apnäve. en bit ner på repet har jag med dubbelt halvslag satt dit en karbin. När jag åker som vanligt sätter jag fast karbinen i selen och bromsrepet är då sträckt och i luften. Nerför släpper jag karbinen och repet åker in under pulkan och bromsar då effektivt så att färden nerför blir mer kontrollerad. Vid färd i skog där det finns mycket som bromsrepet kan fastna i kan det vara bättre att sätta repet i pulkans längdriktning. Vid sväng i hård terräng används träd, snödrivor eller andra hinder för att hålla fast pulkan också med 100% kontroll.
Nerför:
Använd rep och en HMS karbin med semistatiskt, tunt rep. Karbinen sätts fast i ett snöankare, dig själv eller ett träd. HMS knuten gör det enkelt att hålla emot pulkans vikt. Fira därefter ner pulkan och gå ner med eller utan stegjärn. Branta lutningar kan forceras och färden fortsätter.
http://en.wikipedia.org/wiki/Munter_hitch
Uppför:
Sätt ett par gamla stighudar under pulkan och du kan forcera vilka uppförsbackar som helst. Stighudarna håller kvar pulkan tills skidornas stighudar har etablerat grepp.
Kapell:
Pesonligen föredrar jag avskalade kapell. Fjellpulkens nya Explorerserie har jag dålig erfarenhet av. Snörsystemet är allt för styvt och samlar snö. Dessutom fastnar pinnar innanför de snygga men föga genomtänkta sidodekorerna. Det är inte kul att ha kämpat sig uppför för att sedan upptäcka att kapellet samlat tre kilo snö. Här har jag utvecklat ett eget kapell som ska utprovas under vintern.
Utan skaklar eller halvstyva skaklar såsom vp-rör:
Det fungerar av erfarenhet bättre med kryssade rör eller i fallet man använder rep kan detta utformas med två rep. Ett som går mellan selens sidor och ett mellan pulkans sidor. De sammanfogas med en karbin. Detta blir självjusterande och följer bättre. Om man kompletterar med terrängbroms med olika tjocka rep som går under pulkan är det en fröjd även när det går nerför.
Paus:
Ta av hela selen och häng fast den i kryssade stavar. Håller sakerna ur snön och Man blir lite ledigare. Det är enklare än att lossa karbinerna om man bär tjocka vantar.
Kapacitet:
Tidigare användes en 155cm pulka men nu har jag köpt en tvåmeters på grund av att en mindre är allt för liten för annat än utflykter. Ska allt med i tre veckor och man vill ha bra flyt är två meter minimum. Här kommer det säkert uppstå diskussioner.