Det finns många namn på olyckor. Att kalla ett stort knott för ‘Forsfluga’ är säkert ett. Dom är ju stora som som små husflugor och svärmar vid vattendrag. Bara för att man namnger ett otyg så försvinner det ju inte eller blir mer begripligt. Djuret i fråga vet ju inte om vad det själv heter ens.
Huggormar, getingar, fästingar och annat som gör vår vistelse i naturen obehaglig och besvärlig har ju ofta fått lokala namn. Dessa namn är oftast dialektala.
Namnet ‘Forsfluga’ har säkert att göra med fiske uppevid älvbrinkar.
Sedan finns det annat: Renflugor, Hundflugor, Blindbromsar och andra en obskyr mängd med elaka bitflugor, som kryper i och upp på armbågar, i näsborrar och in i ögon. Alla har lokala namn och olika förklaringar i olika landsändar. Vår naturtyp här uppe där vi bor, producerar en stor mängd flygfän under den tidiga och varma sommaren. I Just Lappland sker en explosion. Alla vet och vi behöver inte gå närmare in på detta.
Svidknott, sve‘, svinning och vad dom nu heter, och annat är bara förnamnet på en mängd olika benämningar på dessa stickande och bitande flyginsekter.
Mycket beror väldigt mycket på, och som jag ofta vidhållit - fotografin, det kommersiella synsättet på naturen. - Vi har svårt att acceptera naturen som den är. Ingen berättar om knottkvällar innestängda i tält eller i rökiga stugor- där en kväll i midnattssol förbytts i ett frenetiskt kliande. Skulle vi berätta sanningsenligt om förstörda vandringar om lidande och plågsamma klianden, svullna ögon, och halsar, örongångar och skrikande och gråtande bebisar, skulle säkert många vandringar, fiskefärder ställas in.
I den moderna världen blir folk alltmer känsliga. Vi vill dessutom bara se positiva saker med vår vistelse. Inte ser man några skildringar om uppgivna expeditioner och vandringar just utifrån knott.
Vi förnekar deras existens helt enkelt.
I mellersta Sibirien norr om Bajkalsjön finns om det nu ger någon hjälp kanske världens värsta knottsamhällen. Där bor heller ingen, inga djur finns och inga fåglar lever ens där.
Södra Vietnam, eller Guyana i Sydamerika, exempelvis ville för några år sedan lansera sig som turistparadis med kritvita öde paradisstränder. Det fanns en förklaring till denna öde obyggd. Och det var just: Knott. Turisterna flydde. Exploateringen uteblev.
Mitt recept för just knott är att ta det lugnt och inte gripas av panik. Gå åt ett annat håll. De flesta moderna myggmedel skyddar. Numera. Knottens tid är högsommaren och tillskillnad emot myggen så är dom lokala och oftast bundna vid ett visst ställe.
Om man exempelvis tittar på äldre kartor så ser man var olika lappvisten ligger. Visa av generationer av visten vet dessa samhällen var man ska bo.
Knotten är inte moderna eller har anpassat sig till detta flackande, vandrande som den moderna turisten hänger sig åt.
Ett fantastiskt fiskeställe kan förvandlas till ett inferno på några sekunder. Vi vill ju gärna stå i dom där videbuskarna vid den där rinnande jokken.