Som jag fattat det går det inte att vada Tarraälven (Tarraätno) nedströms, ungefär i höjd med övre Sommarlappa typ, och nedåt Tarrekaisehållet.
Jag har gått på den sidan. (den andra). Det var 1993. Det var väldigt torrt och lågt vatten då, men det gick ändå inte att ta sig över älven ändå hur mycket jag än ville över. Tro mig, jag försökte på ett antal platser och har en benhård vilja men det var tji. Det gick inte att komma över.
Jag plågade mig igenom jobbiga videsnår längs älven och gropig mark.. Det var dessutom väldigt backigt överallt ned till älven för att kolla platser.
I och med torkan det året kunde jag heller inte frossa i någon ‘Selander-isk’ blomsterprakt av någon form på dessa fjäll vid Kartevare och dylikt.. Jag orkade inte det.
Det finns en gammal stig här som du nog säkert vet. Den följer älven. Padjelanta är fullt av gamla roliga stigar hit och dit.
Gamla kartor är väldigt bra att kolla.
Du kan alltså inte, komma över, vid gamla lappvistet vid Kartevare och till den moderna Padjelantadelen.
Uppe vid sjön ände eller början, uppe vid Tarraluopal kan du vada, inte så djupt eller svårt. Där är det säkert.
Ska du då ändå styra kosan upp till Tarrekaise så måste du ju upp dit ju...
Det blir lite långt här om jag går in på alla detaljer Håkan....
Här, är dock en bild på en lite mer luftig tältplats uppe vid sjön 1022.(ovanför Kuratjåkka) Den visar faktiskt vilka ‘skönhetsvärden’ det finns på den andra sidan..
Om jag skulle råda dig ,så går du norrut efter, Fierrovagge och upp mot sjön 945 och sedan vadar du Tarraätno där om det går. Det är just där, detta ‘Kåtnunjes‘, ligger. Och om inte den vadplatsen funkar (det var för djupt även för mig på den tiden-93) ja, då får du då gå två kilometer till uppströms , till Tarraluppalsjön vada där, sedan får du traska upp mot ’hyllan’ dvs. ‘Gamla Prästvägen’ och på så sätt komma in i Tarrekaise ifrån det hållet..
Kul va?
Jag kan bara instämma om att det här är en toppenvandring att gå där du nu tänkt. Dessutom kan du ju nu göra en utflykt till Silbatjåkkå-gruvan (Läs då Abrahamssons bok före) och sedan har du verkligen precis som Thomas skriver en jättefin vandring framför dig!