Snöskor, splitboart eller approachskidor?

Snöskor, splitboard eller approachskidor?

Funderar på hur jag som snowboardåkare bäst ska ta mig fram på turer. Har riktigt dåliga erfarenheter av snöskor ( kändes livsfarligt på t.ex branta traverser. Hade lika gärna kunnat stappla och halka runt i högklackat där uppe... Någon med erfarenhet av splitboard eller approachskidor? För och nackdelar? Tips? Åker mest med skidåkare. Hoppas hitta smidigast möjliga sätt att hänga med, alltså att bytena inte tar längre tid än deras av och på med stighudar. /Jenny

Nu har inte jag så mycket nyttigt att komma med här, men jag tror inte att du kan klara byten lika snabbt som skidårkarna om du åker med splitboard. Du kommer att behöva stighudar där skidåkarna behöver dem.
Approachskidor kanske fungerar bättre om det endast är bytestiden du tänker på men de har ju andra nackdelar. Om ni gör en tur då det är en sträcka med flakt terräng på vägen ner så kommer det att gå åt mycket mer tid att byta om till approachskidor då du måste ta bort stighudarna från dem och spänna brädan på ryggan. Och själv hänger jag nog med skidårkarna på vägen upp lite bättre, iallafall i motvind, om jag inte har en j**la segel på ryggen som sinkar ned... Många svordommar har kommit ur munnen på mig när det varit blåsigt.
Ingen vind eller flakt så är nog approachskidor snabbast, men splitboard är nog bekvämast. Hur viktigt är det att du byter lika snabbt som skidåkarna?

Kanske som att svära i kyrkan men vad med att konvertera till skidor eller tura med brädåkare

Tack för den

Tack för den Klas, du vet väl att jag är en obotlig snowboardare i själen, med vissa viktiga skidåkande vänner......

Tack för tips, Michael! Mitt dilemma är att i kursen jag går i år ( fjäll och vildmarksledare) är det i de flesta turer vi ska göra turskidor som gäller, utom en topptur i Norge i vår. Visst kommer jag ha möjlighet att prova och träna på både alpinskidor och telemark, men har inte stora förhoppningar att hinna bli särskilt bra på någondera så snabbt. Ingen annan i klassen är snowboardare. Vår lärare som kör "trial and error" pedagogik svarade på min fråga om snowboard-alternativet med en massa filosofiska funderingar liknande; -ja, att ta sig fram på snö......och tyckte att om jag ville, och hittade någon bra lösning så var jag välkommen att åka snowboard på samtliga turer ( vilket ju inte är aktuellt, tänk dig två veckors tur i Sarek, planmark, på splitboard... Vore i och för sig ett kul men galet experiment....

Jag har ingen egen erfarenhet då jag lämnar brädan hemma och åker telisar när jag turar, men jag har turat en hel del tillsammans med brädåkare på snöskor, anmarschskidor eller splitboard i olika förhållanden och det jag har kommit fram till är att det är terräng och snöförhållanden som avgör vilket som funkar bäst.

Går man "rakt upp", utan nämnvärd anmarsch eller jobbiga traverseringar så funkar snöskor kanon. Kortare traversering har mina kompisar löst genom att gå krabbgång, i sidled alltså. Det funkar ju en liten bit, men inte i längden...
Snöskor har även nackdelen att de förstör stighudsspår.

Splitboard funkar bra så länge underlaget är mjukt. Men är det hårt så blir det jobbigt både upp och ner. Ner för att brädan inte är vridstyv nog och upp för att det är svårt att få kanttryck på de väldigt breda "skidorna" framför allt eftersom snowboardbootsen ger så dåligt stöd i sidled.

Anmarschskidor kan nog funka ganska bra om man är i "snäll" terräng med relativt fast och jämnt underlag.
I puder har dom för liten yta för att vara effektiva och är det riktigt hårt så går det inte att få i kanten ordentligt då bindningarna är alldeles för veka. Dessutom är det sjukt svårt att hålla balansen om de glider iväg nerför tex en vinddriva eftersom bootsen inte ger tillräckligt med stöd.

Vad gäller tiden vid byte från "uppför" till "nerför" så är väl det lite av ett icke-problem? Jag menar, hur ofta har man så bråttom när man är på topptur?(Säger killen som lärde sig rycka stighudarna utan att kliva av skidorna av tidsskäl under sin tid bland Kanadas "puderhundar" ;-))

Sammanfattningsvis så skulle jag nog vilja ha både en splitboard och "vanlig" bräda+snöskor om jag av någon anledning var tvungen att ge upp skidåkandet vid turer och sedan välja beroende på tur och förhållanden.

Hej Jonas! Tack för en massa bra tips! Ja, det är sant att tidsåtgången vid bytena är minsta problemet. Uttryckte mig inte rätt. Viktigare är väl färdväg upp och ner. Som snowboard åkare, vilket alternativ jag än väljer uppåt och i flack terräng, är mitt bästa vägval och tillväga gångs sätt inte samma som skidåkande vänner eller klass kompisar. Inte nervägen heller för den delen. Både för mig och de jag åker med finns framför allt en viktig säkerhetsaspekt i det. Jag som rookie på turande vet för lite för att själv bedöma om mitt vägval är säkert. Jag är ännu så länge beroende av de jag åker med. Snöskor ger till exempel större ( eller en annan) belastning på snötäcket i en brant couloir om jag går rakt upp medan de andra kryssar upp ( eller vad det heter). Oavsett om det är klasskompisar eller vänner ( antagligen lika dina i Kanada, mer eller mindre proffs åkare...) jag åker med så blir jag ett irritations moment om jag sackar efter eller om dom blir tvungna att ta för mycket hänsyn till mig i sina vägval. För mig farligt att hamna på efterkälken. ( Hej K, tänker på mr L`s crevass-upplevelser...) Nåväl, än en gång tack för råd, ska klura vidare. / Jenny

Lite besvärligt det där.. Hade samma läge förr när jag åkte mycket bräda, helst back country långt från liftar, oftast med relativt duktiga skidåkare. . Man blev alltid efter vid byted från backcountry-transport till utför. På sätt och vis fostrande och utvecklande, man fick ta klättring i fall-linjen i högsta möjliga tempo för att komma upp först och sedan om man ändå låg efter se till att åka ikapp utför..

Använder/använde du stavar med snöskorna? Är rätt nödvändigt för att få bra balans och driv. Bör då helst vara 3-delade så de ryms i / utanpå ryggan utan att bli i vägen.

Går ju att spara en del tid på "snabba" snowboardbindningar, typ "flow" eller vad de heter där man viker ner bakkappan bara, och motsvarande för snöskor. Eller om man satsar på "step in"-bindning för både snowboard och snöskor, nåt märke för många år sedan åtminstone hade samma stepin-bindning för både sina snowboards och snöskor, såg smutt ut. Men kankse sämre känsla och kontroll, jag har aldrig testat snöbräda med såna..

Som andra skriver annars, skaffa snowboard-kompisar eller testa skidor, kan ju också vara rätt kul även om jag skulle sakna surfandet i lös-snö nerför kalfjäll och genom granskogar..

Hej Jamo! Ja, det kanske får bli så ändå.... (suckar) Har du gått över till skidor? ( Randonee eller telisar? ) Mina snowboardvänner har jag förlorat i "vara gravida och skaffa barn-träsket") Tydligen för gott verkar det som. ( Jag, bitter?.....)

Jennsa sa:

Hej Jamo! Ja, det kanske får bli så ändå....

Klicka för att se resterande...

Nooooo! Don't do it!
Behåll bredan, skit i stressade klasskamtrater och skaffa kompisar som inte bryr sig om att behöva vänta någon extra minut på toppen.

Jag har kört en hel del med Burtons splitboard och för att inte sinka gänget för mycket så har jag även kört med Burtons stepin bindning som är bra för den har bakkappa dock svåra att få tag på..

Detta funkar utmärkt i mjuk snö eller vårsnö och det är mest i dessa förhållande som jag kört men blir det mycket skare eller isiga föhållande är det som Jonas säger jobbigt att få grepp, sen är det inget kul att köra i pisten med brädan för jag tycker att nosen blir allt för fladdrig om man står på lite.

Det blir splitboard

Hej allihopa! Tusen tack igen för tips och råd! Har bestämt mig för att tillverka en splitboard. Efter mycket sökande har jag hittat och köpt Voilé prylarna som behövs, och min gamla pensionerade bräda ska bli itu sågad.....Med Voilé kittet följer en beskrivning, men om det är någon som har erfarenhet av att göra sin egen splitboard så vore det toppen med tips. Ska starta en ny länk med frågan. Till skidåkarna vill jag säga att jag faktiskt ger det en chans också. Åkte skidor hela förra veckan, och jag måste säga att det var roligare än jag vågat hoppas. Carving skidorna ( som ju faktiskt inspirerats av snowboarden) är bra mycket trevligare än de gamla raka skidor jag åkte på som barn. Det gick rätt bra, även om det var "Stig Helmer varning" på min skogsåkning. Inget ont om trädkramare, men ont gör det, / Jenny