I ett antal trådar (1, 2 och 3) har det dryftats vilken typ av vattentät strumpa som tillfredsställer lågskovandrarens behov bäst. Efter att ha testat alla möjliga varianter och registrerat olika grader av missnöje, alltifrån tålighet till passform och torkningsförmåga, valde jag i år att istället använda ett par neoprenstrumpor.
Försöket föll väl ut och från och nästa vandring pensionerar jag det vattentäta konceptet.
Neoprenstrumpan visade sig hålla foten varm i de mest extrema förhållanden, bland annat under långa vad över glaciärjokkar. Vidare var den också bekväm att bära då temperaturen normalt påkallar en tunn nylonstrumpa.
Men den största fördelen är ändå att neoprenstrumpan fulländar lågsko-konceptet i och med att du som vandrare aldrig behöver oroa dig för vattennivån. Där den vattentäta strumpans kant innebär samma typ av problem som kanten på en känga, dvs. då vattennivån överskrider kanten har konceptet förlorat sitt värde i och med att foten och strumpan/kängan blivit blöt, så möjliggör neoprenstrumpan dig att helt kunna bortse från vattennivån.
Försöket föll väl ut och från och nästa vandring pensionerar jag det vattentäta konceptet.
Neoprenstrumpan visade sig hålla foten varm i de mest extrema förhållanden, bland annat under långa vad över glaciärjokkar. Vidare var den också bekväm att bära då temperaturen normalt påkallar en tunn nylonstrumpa.
Men den största fördelen är ändå att neoprenstrumpan fulländar lågsko-konceptet i och med att du som vandrare aldrig behöver oroa dig för vattennivån. Där den vattentäta strumpans kant innebär samma typ av problem som kanten på en känga, dvs. då vattennivån överskrider kanten har konceptet förlorat sitt värde i och med att foten och strumpan/kängan blivit blöt, så möjliggör neoprenstrumpan dig att helt kunna bortse från vattennivån.
Senast ändrad: