Det har uppstått en debatt om cyklarnas vara i skogen, främst på Vildmarksleden i Göteborgtrakten. Debatten uppstod i denna tråd: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=54876
Men det verkar onödigt att driva den där eftersom den handlar om något helt annat. Så jag svarar här istället.
Japp, är det vått i marken blir det smala djupa spår som vattenfylls. När marken torkat igen är det oftast små "vallar" och knöggligheter kvar efter en cykels framfart. Efter ytterligare en tid brukar dock vandrarna ha packat ned dessa igen.
Visst, skor har -om man står på hela foten- en större yta som tar upp krafterna. Men så använder man inte skor. Man sätter oftast ned hälen, flyttar över hela kroppsvikten på den foten och rullar över på tå innan nästa fot tar över proceduren. Det innebär att hela kroppsvikten tas upp av en relativt liten del av skon under delar av ett steg.
En cykel rullar med båda hjulen (som oftast går i samma spår) och de två hjulen fördelar hela cyklistens vikt mellan sig. Nu får man räkna med 20 kg extra vikt på en cyklist, ungefär.
Exakt vem som sliter mest kan iaf. inte jag svara på.
Jag visste den skulle komma. Jag hittar ingen officiell samlingssida om Vildmarksleden, Göteborgs friluftssidor verkar inte skriva något om den. Nåja, visa gärna på ett förbud mot cykling i berörda marker. Dessa kan bara fattas av länsstyrelsen och kommunen om jag minns rätt.
Jag både vandrar och cyklar i naturen, båda är utmärkta sätt att njuta av skog och mark. Tysta och naturnära. Vandring är klart mer stillsamt men cykling låter en se mer på kortare tid (och ger några adrenalinkickar lite nu och då).
Både vandrare och cyklister håller sig på stigar. Stigar är per definition skadad mark och vegetation. Slitagen ser annorlunda ut för dessa typer som sagt, en cyklist skapar i regel ett smalare men djupare spår.
Fritidsaktiviteter som däremot sliter på själva naturen är orientering och svampplockning. Orienterarna springer rakt genom allt och efter större tävlingar kan helt nya stignätverk ha uppstått. Svampplockare bryter av naturen och tar den med sig hem, snacka om olagligt!
Ja, jag tycker din jämförelse var en smula löjlig. Alla som knallar ut i naturen skadar den i någon form men är alla skador illegala? Är alla skador av ondo? Är olika fritidsaktiviteter finare än andra? Isf. varför?
Att låsa hjulet vid bromsning är något som alla bör undvika, det sliter onekligen mycket hårdare på underlaget. Speciellt vid utförskörningar är cykelskador värre än andra fritidsskador, de smala och djupare dikena blir lätt små bäckar som tar med sig massor av material när det regnar.
Det finns mig veterligen två studier, en svensk och en som jag tror var Nya Zeeländsk. Men det var länge sedan jag läste något om dem, har försökt komma över dem men inte hittat dem. Kanske har det tillkommit fler nu?
Du gör ett tråkigt misstag som drar alla MTB-åkare över en kam, jag vet flera som undviker att åka på känsliga stigar och under känsliga perioder. Som inom alla områden finns det folk och idioter. Tyvärr.
Så du går och sliter i skogen med dina fötter av hänsyn till naturen? Du får ursäkta men jag tycker din inställning är en smula militant. Av alla fritidsaktiviteter man kan ägna sig åt torde just skogscykling höra till bland de snällaste. Visst, vandring är bättre för naturen, speciellt som man inte behöver framställa 10 kg aluminium för att kunna komma ut. Men det finns massor av fritidsaktiviteter som är rent bedrövliga ur miljöaspekter än skogscykling.
Ta ishockey t.ex., hur mycket energi går det åt för att hålla en hockeyhall fryst så ungarna kan träna? Transporter till och från träningarna etc. etc.. För att inte tala om alla anläggningar som måste byggas.
Eller de allt mer populära skidtunnlarna och konstsnö. Jag kan hålla på och ge exempel på sämre aktiviteter hur länge som helst.
Bara genom att existera är mänskligheten en veritabel miljökatastrof, speciellt här i väst.
Men förmodligen är det bättre för miljön att träna hockey eller åka skidor i tunnel än att sitta hemma och bli fet.
Vi borde kramas i naturen tycker jag, vi som gillar att vara i den. Oavsett om vi väljer vandringskängor eller trampcykel. Det finns så mycket annat vi kan reta oss på, som Grandödaren ni har härjande där nere i Götelaborg.
Men det verkar onödigt att driva den där eftersom den handlar om något helt annat. Så jag svarar här istället.
1. Man gör smala djupa spår i jordlagret som vattenfylls och omvandlar spåret och ett par centimeter runt det till gyttja.
Japp, är det vått i marken blir det smala djupa spår som vattenfylls. När marken torkat igen är det oftast små "vallar" och knöggligheter kvar efter en cykels framfart. Efter ytterligare en tid brukar dock vandrarna ha packat ned dessa igen.
2. För att skor är mycket bredare och inte alls utsätetr marken för samma tryck. Jag färdas dessutom oftast långsammare och kan undvika de partier där marken redan är påfrestad.
Visst, skor har -om man står på hela foten- en större yta som tar upp krafterna. Men så använder man inte skor. Man sätter oftast ned hälen, flyttar över hela kroppsvikten på den foten och rullar över på tå innan nästa fot tar över proceduren. Det innebär att hela kroppsvikten tas upp av en relativt liten del av skon under delar av ett steg.
En cykel rullar med båda hjulen (som oftast går i samma spår) och de två hjulen fördelar hela cyklistens vikt mellan sig. Nu får man räkna med 20 kg extra vikt på en cyklist, ungefär.
Exakt vem som sliter mest kan iaf. inte jag svara på.
5) Ronneby ligger i Blekinge. Det är rätt långt från Göteborg.
Jag visste den skulle komma. Jag hittar ingen officiell samlingssida om Vildmarksleden, Göteborgs friluftssidor verkar inte skriva något om den. Nåja, visa gärna på ett förbud mot cykling i berörda marker. Dessa kan bara fattas av länsstyrelsen och kommunen om jag minns rätt.
förväntar jag mig inte heller att kunna övertyga några MTBare som aldrig vandrar stigarna kör på.
Jag både vandrar och cyklar i naturen, båda är utmärkta sätt att njuta av skog och mark. Tysta och naturnära. Vandring är klart mer stillsamt men cykling låter en se mer på kortare tid (och ger några adrenalinkickar lite nu och då).
Inga fritidsformer som skadar mark och vegetation är lagliga.
Både vandrare och cyklister håller sig på stigar. Stigar är per definition skadad mark och vegetation. Slitagen ser annorlunda ut för dessa typer som sagt, en cyklist skapar i regel ett smalare men djupare spår.
Fritidsaktiviteter som däremot sliter på själva naturen är orientering och svampplockning. Orienterarna springer rakt genom allt och efter större tävlingar kan helt nya stignätverk ha uppstått. Svampplockare bryter av naturen och tar den med sig hem, snacka om olagligt!
Ja, jag tycker din jämförelse var en smula löjlig. Alla som knallar ut i naturen skadar den i någon form men är alla skador illegala? Är alla skador av ondo? Är olika fritidsaktiviteter finare än andra? Isf. varför?
Här har cyklisterna bromsat sig nedför sluttningen och slitit sönder ljungens rotfilt som höll ihop ytlagret som höll sanden på plats. Bilden är några år gammal. Nu ligger det mesta av sanden nedanför sluttningen.
Den tål att att man går på den. Det finns gott om stigar i Ängårdbergen och en del har säkert funnits i århundranden, men det såg aldrig ut så här innan mtb-åkarna kom dit.
Att låsa hjulet vid bromsning är något som alla bör undvika, det sliter onekligen mycket hårdare på underlaget. Speciellt vid utförskörningar är cykelskador värre än andra fritidsskador, de smala och djupare dikena blir lätt små bäckar som tar med sig massor av material när det regnar.
Jag har bara hört talas om en studie. Frågan är hur representativ den är. Det finns säkert många typer av terräng som tål cykling, men inte alla och tyvärr har mtb-åkarna inte förstånd att hålla sig borta från de senare.
Det finns mig veterligen två studier, en svensk och en som jag tror var Nya Zeeländsk. Men det var länge sedan jag läste något om dem, har försökt komma över dem men inte hittat dem. Kanske har det tillkommit fler nu?
Du gör ett tråkigt misstag som drar alla MTB-åkare över en kam, jag vet flera som undviker att åka på känsliga stigar och under känsliga perioder. Som inom alla områden finns det folk och idioter. Tyvärr.
Inställningen att det egna nöjet går före hänsynen till naturen har motorcyklisterna och mtb-åkarna gemensamt.
Så du går och sliter i skogen med dina fötter av hänsyn till naturen? Du får ursäkta men jag tycker din inställning är en smula militant. Av alla fritidsaktiviteter man kan ägna sig åt torde just skogscykling höra till bland de snällaste. Visst, vandring är bättre för naturen, speciellt som man inte behöver framställa 10 kg aluminium för att kunna komma ut. Men det finns massor av fritidsaktiviteter som är rent bedrövliga ur miljöaspekter än skogscykling.
Ta ishockey t.ex., hur mycket energi går det åt för att hålla en hockeyhall fryst så ungarna kan träna? Transporter till och från träningarna etc. etc.. För att inte tala om alla anläggningar som måste byggas.
Eller de allt mer populära skidtunnlarna och konstsnö. Jag kan hålla på och ge exempel på sämre aktiviteter hur länge som helst.
Bara genom att existera är mänskligheten en veritabel miljökatastrof, speciellt här i väst.
Men förmodligen är det bättre för miljön att träna hockey eller åka skidor i tunnel än att sitta hemma och bli fet.
Vi borde kramas i naturen tycker jag, vi som gillar att vara i den. Oavsett om vi väljer vandringskängor eller trampcykel. Det finns så mycket annat vi kan reta oss på, som Grandödaren ni har härjande där nere i Götelaborg.