Fler och mer orädda vildsvin?

Flera lundabor jag känner tycker sig har lagt märke till att vildsvinen blir mer och mer orädda. Det tycker jag också. Här dessutom en artikel från Österlen:

www.kristianstadsbladet.se/article/20090126/TOMELILLA/29838702

Vildsvinen ökar uppenbarligen kraftigt, och det nämns siffror på 80 000 djur i Sverige. Naturvårdsverket vill ta krafttag för att begränsa antalet svin, bl a pga skador på jordbruket och trafikolyckor. Däremot har jag inte sett något om hur vildsvinens beteende gentemot människan förändras när de blir fler i naturen. Man kan förstås förmoda att fler djur innebär att de blir mer orädda.

Tacksam för synpunkter.

/Hans

Har man, som i artikeln, en lösspringande hund, så finns det ju många vilda djur som man bör se upp med. Men det gäller ju inte bara vildsvin, utan även de flesta rovdjur, älgar, rådjur etc

Vildsvin är förhållandevis intelligenta djur, med intelligensen kommer ett komplext beteende.

Jag tvivlar på att vi kommer lyckas beskriva vildsvinens alla beteendeuttryck med enkla ord. Inte ens lösa hundars risk är helt enkel att beskriva. Ska förklara: Det är nämligen vanligt att det behövs en hund som synnerligen aktivt söker upp och sätter press på vildsvin för att överhuvudtaget få dom att lämna sin sitt skydd. De flesta upplever i dessa områden att sällskapshundar och t o m rådjurs- eller hardrivande hundar istortsett aldrig kommer i kontakt med vildsvin! På sådana marker kan inte sällan jaga flitigt med en rådjursdrivande hund först i området utan en enda vildsvinskontakt, skogen förefaller tom på vildsvin, för att därefter släppa en bra hund för vildsvin och upptäcka att det faktiskt fanns gott om nöffar i skogen...!!

Sedan har vi alla undantagen... finns det kultingar i närheten eller att en grupp med grisar lärt sig att de kan "hävda sin rätt" så kan klart sånt som i artikeln hända. Likaså kan sällsynta åldriga galtar utveckla en obehaglig färdighet att "sätta hundar ur spel". vanligast är att vildsvinen är extremt skygga o hemlighetsfulla, men ute i europa händer det ändå ibland att enstaka vildsvin blir mer eller mindre tama och söker sig in i byar för att tigga mat och leta i sopor o trädgårdar. Har sett videoklipp på vildsvin som promenerar dagtid mitt bland folk och och käkar godsaker ur händerna på folk... Undantag, men ändock.

Min erfarenhet och uppfattning: Med större numerär ökar incidenter och mängden udda beteenden. Vildsvin uppvisar en lååångt större bredd av beteenden än vad våra hjortdjur eller troligen ens våra (annars intelligenta) stora rovdjur. Sett till de höga numerären av vildsvin får man nog anse att de lyckas hålla sig på osedvanligt god fot med med oss människor o våra hundar trotsallt.
/J

sladdis sa:

Vildsvin är förhållandevis intelligenta djur, med intelligensen kommer ett komplext beteende.
[...]
Vildsvin uppvisar en lååångt större bredd av beteenden än vad våra hjortdjur eller troligen ens våra (annars intelligenta) stora rovdjur. Sett till de höga numerären av vildsvin får man nog anse att de lyckas hålla sig på osedvanligt god fot med med oss människor o våra hundar trotsallt.
/J

Klicka för att se resterande...

Det här med komplext beteende verkar rimligt. Det är det intryck man får när man är ute i fält och ser dem, eller spåren efter dem. Ibland har jag stött på jägare som inte lyckas hitta något vildsvin att skjuta, andra gånger står grisarna nästan i vägen för en. Kan de skilja på folk med och utan bössa?

Naturligtvis spelar närvaron av en hund roll vid vildsvinsmöte. Jag är själv inte hundägare, så jag har ingen direkt erfarenhet av detta. Mina erfarenheter av vildsvin grundar sig på möten utan hund. Och jag kan inte säga att jag helt förstår mig på dem.

/Hans

Vildsvin är inplanterade i Sverige, hoppas man lär sig av sådana här dumheter nu när de fullkomligt invaderat Skåne. Som tur är det rätt generösa jaktregler på dem, får hoppas det bildas grupper med specialintresse av att hålla stammen i schack.

Cremytos sa:

Vildsvin är inplanterade i Sverige, hoppas man lär sig av sådana här dumheter nu när de fullkomligt invaderat Skåne. Som tur är det rätt generösa jaktregler på dem, får hoppas det bildas grupper med specialintresse av att hålla stammen i schack.

Klicka för att se resterande...

Som sagt, Naturvårdsverket och andra myndigheter håller på att agera. Och jägarförbunden kommer väl att göra sin del.

Men så länge det finns vildsvin i denna omfattning så måste vi friluftsmänniskor veta hur vi ska förhålla oss till dem. Att bara konstatera att någon har handlat oklokt är inte så mycket hjälp i den aktuella situationen.

Jag vill t ex veta om jag riskerar påhälsning i mitt tält av matglada grisar som vill åt min proviant. När jag tältar i områden i där dessa djur rör sig. Vilket jag ganska ofta gör.

fowwe sa:

Jag vill t ex veta om jag riskerar påhälsning i mitt tält av matglada grisar som vill åt min proviant. När jag tältar i områden i där dessa djur rör sig. Vilket jag ganska ofta gör.

Klicka för att se resterande...

oj...
Kan bara uttala mig utifrån min egen upplevelse o erfarenhet, men mitt svar på den frågan är att vildsvin knappast är något du behöver förhålla dig till alls... Undantag finns nog, men då finns det nog viktigare saker att bry vandrarskallen med. Det är inga björnar i nordamerika eller savannlejon vi talar om direkt..
...men det är mina fem ören det..

Jo förresten: Jag är rätt säker på att vildsvin KAN skilja på vilken intention folk har... (bössa eller inte).

Inte bara vildsvin för den delen. Det kan va snart när hopplöst att smygjaga rådjur på vissa platser, men klampa på med hunden i koppel efter avslutad jakt så kan dom stå kvar helt lugnt o äta medans man traskar förbi på bara några meters håll!! Tror nog dom flesta sydsvenska jägare (åtminståne) kan vittna om detta.
/J

Har varit ute och hämtat posten (bor på landet) vid vägen, i kraftig dimma, med vildsvin runt mig. Det grymtades på nära håll (mindre än 15 m?) och i alla möjliga riktningar, men dimman var så tät så vi såg inte varandra.

Annars ser man dem mest på lite längre avstånd och de verkar påtagligt skygga. Har stött på en drös kultingar med sugga, men det gick bra - även om jag förstås inte knallade fram för att klia bakom örat.

Här, i Södertäljetrakten, verkar det bli fler och fler, men jag har inte fått gräsmattan förstörd ännu, och även om det är närmare bebyggelse nu, och fler, så verkar de inte vilja vara inom synhåll från människor. De är väl rätt gulliga, men det skulle behövas rätt hård avskjutning, men jag är inte säker på att jägarna ser den stora stammen som ett problem...

Mezzner sa:

De är väl rätt gulliga, men det skulle behövas rätt hård avskjutning, men jag är inte säker på att jägarna ser den stora stammen som ett problem...

Klicka för att se resterande...

Att jaga vildsvin har väl förr varit något för Socialgrupp 1, men nu när de blir så många känns det som om den stämpeln kommer att försvinna.

Jag kan väl i ändå tänka mig att dräpa de som kommer över min tomt. Jakttiden är ju rätt generös...

Har forskat lite om det har hänt att friluftsfolk har råkat på närgångna vildsvin i naturen. Det närmaste jag kommit är ett reportage om ett gång tjejer som fick sin mat uppäten där de tältade:

www.sr.se/cgi-bin/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=1512362

Tjejerna blev rädda och lämnade lägret, och grisarna tog sedan över. Slutsats: stanna kvar och försvara din mat! (Om du kan.)

Experter kommer ju alltid med råd om hur man ska bete sig, och jag har läst goda råd som: Gå lugnt på promenadstigarna. Undvik för säkerhets skull kärr, snår och andra marker där vildsvin trivs och gömmer sig.

Välmenande uttalanden som inte hjälper mig ett dyft, eftersom det är just dessa knepiga ställen som är så bra för fågelskådning. Och där smyger man tyst för att se en befjädrad raritet och vips trampar man istället på en gris. Eller en björn.

Nåja, efter att ha läst reportaget om tjejerna ska jag i alla fall inte lämna min mat obevakad i snårskogarna runt Krankesjön!