Eftersom vi har lämnat trådens ursprungliga ämne startar jag en ny.
Det ligger något i det Martin skriver även om man nog inte ska gå så långt. I vissa fall tcker jag dock att ortnamn utsätts för en onödig "försvenskning". T.ex. så skulle väl en plats som på ortens mål heter "Svängehalla" kunna få skrivas så också i stället för att försvenskas till "Svängehallar". Eller vi kan ta Sivikan som Lantmäteriet kallar Siviken. Till Vägverkets heder ska det sägas att det i alla fall på vägskyltarna står "Sivikan". I en del fall kan försvenskningen göra namnen svårare att förstå än om man hade låtit stavningen följa uttalet. Det finns i Halland en del våtmarksnamn på -sik, t.ex. Onesik och Lersik. Dessa var för mig fullständigt obegripliga tills jag råkade titta i en databas över ortnamnsuppteckningar med uttalet angivet. Det visade sig att uttalet är Onesig resp. Lersig. Därmed kunde jag koppla namnen till det norska ordet "sig" som bl.a. betyder ett ställe där det sipprar vatten (besläktat med svenskans "seg"). Så kan det gå när man går för långt i sitt korrektionsnit.
