Normalt stakar man med båda stavarna samtidigt på långfärdsskridsko. Finns någon utvecklad teknik för diagonal stavföring beskriven? Diagonal stavföring förefaller mer kraftbesparande. I motvind måste givetvis dubbelstakning till men eljest verkar diagonalåkning ha vissa fördelar. Särskilt i medvind.
Diagonal stavåkning?
- Trådstartare islägg
- Start datum
Men Hans, det här har vi ju pratat om innan. Stakåkning är ju inte normalt på långfärdsskridskor ;-)
I de fall stakåkning
behövs p g a ryckigt före vrakis eller liknande är diagonal stavföring bättre för balansen och rytmen i åkningen.
Dubbelstakning med långa stavar är effektivare men rätt kraftödande vid motvind .
Bra skridskoteknik torde i de flesta fall vara att föredra på bra isar IMO.
Thure
behövs p g a ryckigt före vrakis eller liknande är diagonal stavföring bättre för balansen och rytmen i åkningen.
Dubbelstakning med långa stavar är effektivare men rätt kraftödande vid motvind .
Bra skridskoteknik torde i de flesta fall vara att föredra på bra isar IMO.
Thure
....men det är ju precis så jag för mina stavar då jag stakåker! Har inte funderat på om det finns beskrivet nånstans eller ej. Gissningsvis har eventuella sådana beskrivningar blivit bortcensurerade eftersom stakåkningen ofta ses som en STYGGELSE!! ;-) Hursomhelst så tycker jag det är diagonal stavföring som känns mest naturlig om man inte behöver ta i extra som i t.ex. motvind. Och vid diagonal stavföring viftar man heller inte lika mycket med stavspetsarna bakåt, vilket säkert uppskattas av den som åker alldeles bakom en.
Och jag gör likadant på skidor: då är det också diagonal stavföring som gäller om jag inte vill ta i extra mycket.
Med stavar blir man ju något av ett fyrfoting, och då kan man låna lite terminologi från t.ex. hästsporten. Diagonal stavföring motsvarar då trav, medan dubbelstakning mer liknar galopp. Och när hästen vill springa snabbare, då övergår han mycket riktigt från trav till galopp....
Stakåkning allt vanligare.
På 80-talet förekom knappast stavar vid långfärdsåkning. En modernisering av sporten har skett i samma mån som antalet utövare växt explosionsartat.
Själv har jag i år lyckats genomföra drygt 50 turer på långfärdsskridsko tack vare stavarna.
Mot den bakgrunden ser jag det naturligtvis angeläget att betrakta stavåkningen som en självklar del av skridskoåkningen och inte som något man tar till enbart vid usel is och/eller motvind. Det bör vara möjligt att utveckla och effektivisera diagonaltekniken ytterligare och uttryckligen rekommendera den i samband med utbildning i åkteknik. Man blir konfunderad när somliga skridskoledare inte vill tolerera stavåkare överhuvudtaget i grupperna de leder. Först när en åkare vurpat upprepade gånger eller överhuvudtaget sinkat gruppen, är man beredd att se mellan fingrarna med stavbruket, så att han eller hon hänger med. Det är helbefängt att betrakta stavåkningen som något slags sämre eller lite skamlig skridskoåkning. Alla sätt är bra utom de tråkiga!
Därför välkomnar jag inläggen härovan, som bejakar stavåkningen i allmänhet och diagonalditon i synnerhet.
Avslutningsvis - och utanför ämnet - Runn i Dalarna har just nu prima skridskois på samtliga plogade banor, men tyvärr åtskilligt med hindrande snö utanför plogningen. (Stavar rekommenderas
) Längs större råkar finns dock hyggliga stråk glanskisstråk, där vattnet trängt upp och frusit.
På 80-talet förekom knappast stavar vid långfärdsåkning. En modernisering av sporten har skett i samma mån som antalet utövare växt explosionsartat.
Själv har jag i år lyckats genomföra drygt 50 turer på långfärdsskridsko tack vare stavarna.
Mot den bakgrunden ser jag det naturligtvis angeläget att betrakta stavåkningen som en självklar del av skridskoåkningen och inte som något man tar till enbart vid usel is och/eller motvind. Det bör vara möjligt att utveckla och effektivisera diagonaltekniken ytterligare och uttryckligen rekommendera den i samband med utbildning i åkteknik. Man blir konfunderad när somliga skridskoledare inte vill tolerera stavåkare överhuvudtaget i grupperna de leder. Först när en åkare vurpat upprepade gånger eller överhuvudtaget sinkat gruppen, är man beredd att se mellan fingrarna med stavbruket, så att han eller hon hänger med. Det är helbefängt att betrakta stavåkningen som något slags sämre eller lite skamlig skridskoåkning. Alla sätt är bra utom de tråkiga!
Därför välkomnar jag inläggen härovan, som bejakar stavåkningen i allmänhet och diagonalditon i synnerhet.
Avslutningsvis - och utanför ämnet - Runn i Dalarna har just nu prima skridskois på samtliga plogade banor, men tyvärr åtskilligt med hindrande snö utanför plogningen. (Stavar rekommenderas
) Längs större råkar finns dock hyggliga stråk glanskisstråk, där vattnet trängt upp och frusit.Diagonal stavföring mest naturligt? Det låter ju knäppt. Jag känner ju till 1:ans växel i skating men den används ju bara i extremt branta partier typ slalombackar. Jag kan den inte ens utan kör någon slags hoppskate på 2:ans växel istället.
Ska man överhuvudtaget använda stavar är väl skatingteknik den bästa för skridsko. Vanlig stakning kan ju användas i det fall när isen är så dålig (eller snöig) att man riskerar att ramla.
Balanshjälp eller skidträning eller "lättja"?
För balanshjälp torde diagonal stavföring vara överlägsen.
För skidträning används IMHO betydligt längre stavar och dessa är mindre lämpliga att använda som balanshjälp.
Skridskoåkning ger högre farter på bra is än skidskating på snö. Därmed så är framdrivningsvinsten med stavar rätt tveksam speciellt i medvind.
Vad jag menat i tidigare inlägg där jag använt termen "styggelse" är att stavåkning kan störa en grupp och innebära en hämsko till utvecklandet och anskaffandet av bättre skridsko och kängutrustning samt tillägnandet av bra skridskoskärsteknik och bra balans på fina isar.
Men åkglädje är överordnat det mesta annat inom långfärdsskridskoåkning varför "styggelse" enligt föregående stycke är ett begrepp som inte är så relevant för alla åkare.
Thure
För balanshjälp torde diagonal stavföring vara överlägsen.
För skidträning används IMHO betydligt längre stavar och dessa är mindre lämpliga att använda som balanshjälp.
Skridskoåkning ger högre farter på bra is än skidskating på snö. Därmed så är framdrivningsvinsten med stavar rätt tveksam speciellt i medvind.
Vad jag menat i tidigare inlägg där jag använt termen "styggelse" är att stavåkning kan störa en grupp och innebära en hämsko till utvecklandet och anskaffandet av bättre skridsko och kängutrustning samt tillägnandet av bra skridskoskärsteknik och bra balans på fina isar.
Men åkglädje är överordnat det mesta annat inom långfärdsskridskoåkning varför "styggelse" enligt föregående stycke är ett begrepp som inte är så relevant för alla åkare.
Thure
Skridskoåkare är nog inget undantag utan är väl som folk är mest: har man en gång lärt sig något "the hard way" med äldre metoder så ser man lätt ner på nya, enklare, metoder.
Några exempel:
Äldre fotografer som fnyser åt moderna automatkameror - dom tycker att en "riktig fotograf" ska kontrollera exponeringen helt själv...
Äldre radioamatörer som har svårt att acceptera att man numera kan ta ett amatörradiocertifikat utan att behöva lära sig morsealfabetet - med en given uteffekt på sändaren når man ju inte lika långt med telefoni som med telegrafi...
Äldre himmelsskådare som har svårt att förlika sig med moderna goto-teleskop (där man bara knappar in objektets namn eller koordinater och så riktar teleskopet in sig självt mot objektet) - dom tycker man ska "stjärnhoppa" sig fram till objektet själv, och att man självklart ska lära sig stjärnbilderna ordentligt...
Äldre orienterare som tycker att en GPS är fusk - det duger bra med bara karta och kompass...
Och så vidare och så vidare....
Visst kan man ha jättekul med de äldre metoderna, och visst kan dom i vissa avseenden vara överlägsna. Men låt för sjutton folk själva välja metod, och rynka inte på näsan åt dom som väljer en annan metod än du själv! Det handlar ju i de flesta fall om fritidssysselsättningar vi gör för att vi tycker det är kul - då ska man väl själv få välja hur man vill göra, istället för att bara uppfylla andras krav!
Nja... glapp/klappskridskon har ju annammats med hull och hår exempelvis. Likaså aluminiumskridskon istället för de gamla trästockarna. Du måste nog hitta en bättre förklaring än allmän bakåtsträvan för att förklara varför det rynkas på näsan åt just stavåkning men inte åt löshäl.
Jag skulle säga att grejen är just åkglädjen. Gruppens åkglädje!
Det är faktiskt roligare att åka i en grupp med hyfsat jämbördig åkstyrka och liknande teknik. Att ligga på rulle bakom en stakåkare är inte roligt, dels för att det är nervöst med spetsarna, dels för att rytmen blir annorlunda.
Därför föredrar jag alla gånger "riktiga" skridskoåkare omkring mig om jag åker på en organiserad tur. I andra sammanhang är det naturligtvis en helt annan sak.
Klämkäckt värre!
Vad Pekvirk inte tycks begripa är att många åkare måste använda stavar för balansens skull. Det är för dem, jag efterlyser en mer utvecklad diagonalteknik. Vi, som inte klarar åkning utan stavar är definitivt inte hjälpta av dumdryga kommentarer om "ankastil". Du kan säkert framhålla din egen eminenta åkförmåga på annat vis.
Vad Pekvirk inte tycks begripa är att många åkare måste använda stavar för balansens skull. Det är för dem, jag efterlyser en mer utvecklad diagonalteknik. Vi, som inte klarar åkning utan stavar är definitivt inte hjälpta av dumdryga kommentarer om "ankastil". Du kan säkert framhålla din egen eminenta åkförmåga på annat vis.
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg