30 år sedan Anaris

En av anledningarna till varför Fjällsäkerhetsrådet och fjällsäkerhetskommiteérna tillkom.

http://www2.frilufts.se/flf/flf.meddelande.VisaMeddelande?msgid=1203671726769572744099&fm=1

Man kan undra

varför man fortfarande från statens sida satsar så mycket pengar på Fjällsäkerhetsrådet. Betydligt flera omkommer ju varje år i isolyckor och andra vattenrelaterade olyckor än på fjället och beträffande isar och vattenolyckor gör inte staten alls samma insatser.

Thure

Jag sökte lite på nätet om detta, men hittade inte så mycket.

Man blir ju onekligen nyfiken på detaljerna kring detta. Hur kommer det sig att de frös ihjäl så sjukt fort att de inte ens hann ner i sovsäckarna, men en av dem klarade sig? Hur kallt kan det ha varit den där natten? Har den överlevande berättat sin historia i skrift någonstans?

Nån som har koll på var man kan hitta mer info?

I Att överleva vintertid på naturens villkor finns det en rätt bra sammanfattning av händelseförloppet.

Om jag inte minns fel så var det flera faktorer som samverkade.

Dels valde de (vilket de inte själva var medvetna om) att stanna på en olämplig plats (snödrev och hård vind), dels kröp de in i vindsäckar (och senare bivack) utan att ta fram sovsäckarna. De brydde sig heller inte om att äta något eller dricka den varma dryck de hade med sig.

Mycket av detta troligen beroende på att de underskattade hur länge de skulle behöva stanna, hur tungt det är att gräva bivack och hur viktigt det är att inte "slöa till". Troligen så var de utmattade redan från början och blev nerkylda väldigt fort.

De hade också lite för få vindsäckar och de som satt i vindsäckarna hjälpte inte de övriga att gräva bivack.

Ok, tack, då ska jag hålla utkik efter den.

Annars så var det såna detaljer jag undrade över. I artikeln i första inlägget så lät de ju lite som om en grupp lunchande fjällguider blivit överaskade av ett moln med giftgas ungefär.

saxat:

Två skidåkande och fjällvana grupper med bra utrustning möttes vid Anaris en blåsig dag och byggde skydd för gemensam lunch. När vinden ökade blev de kvar i sitt skydd och åtta av de nio frös ihjäl. De hade med sig varma sovsäckar och termosar med varmt vatten, men ingen av dem hade krupit ner i sovsäcken eller öppnat termosen.

Klicka för att se resterande...

Det blir ju lite förståeligare om det handlar om redan utmattade och pga det "feltänkande" människor som slår läger för sent. Att tänka "det där löser sig bara jag får slumra lite" gör man ju först när man blivit riktigt trött och/eller nedkyld. Det är så klart lätt att bli trött/nedkyld i dåligt väder, även med bra utrustning, men i artikeln låter det som om det var solsken och drinkar när de började det "gemensamma lunchandet"...

Jag har som sagt var inte boken framför mig nu, men som jag minns det var det två grupper som övernattade i samma stuga och nästa dag skulle skida till en annan.

Det var inte direkt ett gasmoln, men vädret ändrades snabbt (det var soligt när de startade men slog snabbt över till snöstorm) och de som dog frös ihjäl under natten (mycket på grund av dålig bivackering). De var två som levde på morgonen men bara den ena var i skick att ge sig iväg (och han fick amputera en del tår).


I Att överleva vintertid på naturens villkor finns även en historia om nån ripjägare som drogs med i en lavin och överlevde tre dygn eller nåt sånt (genom att äta de ripor han haft i handen och dricka smält snö).


Jag har läst dem för våra scouter när jag velat illustrera vad överlevnad handlar om, det krävs vilja och att man inte "ger upp". Ripjägarn gav inte upp, trots att situationen var tämligen hopplös. Anarisgänget (eller i alla fall merparten av dem) gav mer eller mindre upp direkt.

I det här hypotermi-dokumentet från socialstyrelsen, finns det i bilaga 4 lite information om Anarisolyckan (pdf-dokument):

www.sos.se/FULLTEXT/123/2003-123-6/2003-123-6.pdf

Tiden går.

Så det var 30 år sen nu, jösses vad tiden går. Jag minns olykan ganska väl trots att jag bara var 10 år vid tillfället, eftersom jag var uppe i Jämtlandsfjällen själv då den skedde. Mycket otäckt, det är det minsta man kan säga.

Men som jag minns det ligger Peters beskrivning betydligt närmare verkligheten än artikelns. Vinterleden följde på den tiden samma sträckning som sommarleden, vilket innebär att man tar sig över ett pass på över 1200 meter strax söder om Storanahögen, vilket redan det är ganska slitsamt.

Som jag minns det var det när del väl kommit upp på passet som det började blåsa riktigt ordentligt, vilket till viss del kan bero på att de varit i lä innan. Men trots detta valde sällskapet att forsätta rakt mot vinden, vilket alltid är mycket jobbigt och det vara inte förren de kommit en bra bit in i Gröndalen som de sökte skydd. Vid det här laget var nog de flesta både trötta och ganska nedkylda, vilket i sin tur ledde till de tragiska felbesluten.

/ Stefan

tack för alla förtydliganden om olyckan. Tyckte den pdf'en gav en klar bild.

En förklaring att man skall kolla om det blåser på topparna

Bra artikel på utsidan varför vädret kan slå om snabbt dvs. det har inte med att det blåser mer då dom kommer upp på högre höjd...

http://www.utsidan.se/cldoc/nedbrytning-av-koldhogtryck_59.htm

"När kalluften över kalfjället sätts i rörelse dräneras den till lågterrängen genom pass och raviner. Eftersom kall luft är mycket tung får vi här en kraftig acceleration när den strömmar utför. Detta medför en hård iskall vind som ibland når stormstyrka, dvs. 25 m/s eller mer. Detta fenomen är livsfarligt. I Sverige förekommer det ibland på nordsidan av Sylarna, Anaris- och Oviksfjällen. I de Norska fjällen är det ganska vanligt när kalluften dräneras ner mot kusten. Kraftiga fallvindar kan naturligtvis förekomma även på andra håll i vår del av fjällkedjan, tex. vid Torne träsk. Den tragiska Anarisolyckan i februari 1978 inträffade då ett köldhögtryck bröts ner."

"Vad kan man som fjällturist göra för att undvika dessa livsfarliga vädersituationer ?

1. Lyssna om möjligt på väderrapporterna i riksradions program 1. Där framgår om varning för hårt eller mycket hårt väder är utfärdad. Respektera dessa varningar även om de inte alltid resulterar i extrema och livsfarliga oväder.
2. Ge akt på vädret i högterrängen. Ryker snön över topparna samtidigt som vinden är svag eller måttlig i lägre terräng? Detta är definitivt en risk för annalkande oväder.
3. När vindökningen kommer kan allting gå väldigt fort. Sök skydd i god tid"
   

Jag upptäckte just att den här fantastiska rapporten är flyttad. För min egen framtida referens måste jag skriva här att den nu ligger på http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10742/2003-123-6_20031237.pdf.

Den finns också arkiverad på https://web.archive.org/web/20150411084801/http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10742/2003-123-6_20031237.pdf.

dave1 sa:

I det här hypotermi-dokumentet från socialstyrelsen, finns det i bilaga 4 lite information om Anarisolyckan (pdf-dokument):

www.sos.se/FULLTEXT/123/2003-123-6/2003-123-6.pdf

Klicka för att se resterande...

Trött

Man får inte underskatta trötthet och energibrist i samband med kyla.

Gick längs från Abosko längs Kungsleden och skulle gå upp för Tjäktja passet och passerade då en grupp välutrustade utan stighudar som pulsade i snön.

Vi kom upp i passet och tyckte det var ett bra ställe att slå upp tältet, trots att vi visste att det skulle blåsa lite. Vi hade god tid på oss så vi fikade, byggde vindmur och myste och lagade mat i tältet. Det blåste lite under natten, men inget speciellt. Morgonenefter var kall med klart väder, så vi packade ihop, käkade frukost och skidade till Tjäkta för en morgonfika, väl där så rasslade grabbgänget in och de såg helt förstörda ut!

De hade varit så trötta efter pulsandet så de slog upp tältet och la sig i sovsäckarna direkt (utan att äta) då tältet var dåligt uppslaget och ingen vindmur så blåste det sönder under kvällen! De orkade inte heller käka frukost så de hade packat ihop och skidat till Tjäktja stugan!

Hade de varit full storm så hade de nog haft problem...