Mårma och omgivningar.

Är det någon månne' här, som gått över passet till Mårmatjåkkas kanjon, ned mot Vistasdalen? Alltså den övergången då Mårmabaktiglaciären passeras kort? Hur är det där nu?
Vidare.. Har någon gått på hela Rassepautastjåkka kam?
och hur var då det där uppe på.. stora block?..?
Fråga 3 är.
Har någon tältat vid Vassachorrojaure (den sjön: 1344) som ligger ovanför Vistasdalen, under Vassachorru?
I litteraturen finns ju dessa platser beskrivna, men jag undrar om någon kunde ge en personlig och utförligare beskrivning!

Svar på min egen fråga.

Jo, så här: för den vetgirige som nu någon gång tänker ta sig över passet (1540 m) ifrån Mårmaområdet ner till den övre delen av Vistasdalen via denna 'färdled' över Mårmabaktiglaciären (som finnes beskriven i 'Detta är Kebnekaise' av Tore Abrehamsson och som sedan funnit med i Göran Fagerströms 'Fjällsmultron'. Den väcker intresse och nyfikenhet, visst!.
Alltså, att gå via glaciären mellan topparna 1821 och Mårmatjatjatjåkka (nu kartans 1686 topp) och ner via Mårmatjatjajokka..ner till övre Vistas
Vill ni veta hur det är.,?

Glaciärerna i Mårma smälter väldigt..och mår tydligen som alla istäcken idag ganska dåligt. Det branta snöfält som är ämnat att uppgå, upp till själva passet, (på) har kasat ner mot glaciären.. en mer än 5 meter bred jökelsläppa, mycket större och längre än den gamla, har öppnat sig, skiljt snön och glaciären ifrån berget.. Själva snöfältet har kasat ner och blottlagt ett 25 meter långt svaberg. Passagen är oerhört farlig, riskfylld och dumdristig att på något sätt utföra.
Själva Mårmabaktiglaciären är i de nedre delarna vattensörja att pulsa i. De två små sjöarna på kartan har flutit ihop till en större. Glaciärbräckan själv har dragit sig tillbaka betydligt och några kalövande isberg i sjön är nog nu ett minne blott.
Dock, Höktopparna framstår ifrån det här perspektivet som fullständigt gigantiska där de tornar upp sig.. Absolut ett av de märkligare miljöerna i fjällvärlden.

På andra sidan passet då?..Jo..Sedan är själva övre delarna av jokkravinen oerhört blockrik och påfrestande för att sträckvandra.. Likaså är glaciärbäcken ifrån Södra Kåtoktjokkoglaciären väldigt vattenrik och direkt farlig att vada över.Med sitt totalt svarta vatten och oerhörda slammmängd framstår den som en av de farligare i svenska fjällen.
Inte många torde gå den här märkliga färdvägen jag nyss har genomfört. Dock finns det superfantastiska tältplatser uppe i dalen ovanför själva den branta klyftan innan Vistasdalen.. Fullständigt flygperspektiv mot allt! En femstjärnig tältmiljö.

Erfarenhet av glaciärvandring är ett måste om denna led ska gås..Likaså friklättring ifrån den högre skolan och inte anlag för svindel.
Men även med den avsmältning som varit nu under de senaste åren har sådana här 'turtips' måst undergå förändring.

Jag kan bara avråda ifrån den här passövergången.
Passagen måste avrådas för de som någon gång ämnar ge sig på den.

Kanske hänt saker där i passet sista tiden. För jag kunde gå genom det passet solo på vårvintern för fyra år sedan utan problem. Kunde följa spåren av två skotrar som gått österut genom passet några dagar tidigare.

Lutningen är nog för brant för även skoteråkning där.

Lutningen var på vintern knappast större än 40 grader på det brantaste partiet. En stugvärd berättade senare att tekniken med skoter utför branta sluttningar är att ge full gas och styra precis rakt nedför sluttningen. Fast det hade jag svårt att tro på för farten borde då kunnat bli typ 150 km/tim där och ett litet gupp hade kunnat vara starkt ohälsosamt. Finns någon skoterkunnig här som kan ge synpunkter? Skoterspåren vid passet gick iaf rakt nedför sluttningen. Fast jag tog av skidorna och gick i sicksack.

Ja visst, det finns mycket lösningar kanske om man nu välja att åka skoter på vintern..( Det är ju förbud där nu i området för detta som sagt.)
Men grejen var inte direkt att påpeka någon möjlig vinterpassage där.Säkert går det med skidor och snörik vinter med vinddrev och massor av snö.

Det jag skrev om var sommarvandring. Jag ville påpeka sträckans farlighet, gällande den enorma lutningen på branten,då snöfältet rasat ihop, ställt sig emot bergväggen i brant vinkel. i och med att glaciären smält och att jökelsläppan är väldigt stor och att brant berg kommit i dagen.. Det är en klätterpassage på 25 meter där nu med helt brant berg där..

Förstått. Men får väl erkänna att jag reagerade på några av dina skrivningar. För glaciärbäckar eller svabergspassager är sällan farliga i sig. Däremot finns det personer som utgör en fara - för exempelvis sitt eget liv eller hälsa.

Skoterförarna var antagligen samer för jag såg dagen därpå på håll från mårmapasset någon samla ihop strörenar med skoter.

Anders_sthlm sa:

Jo, så här: för den vetgirige som nu någon gång tänker ta sig över passet (1540 m) ifrån Mårmaområdet ner till den övre delen av Vistasdalen via denna 'färdled' över Mårmabaktiglaciären (som finnes beskriven i 'Detta är Kebnekaise' av Tore Abrehamsson och som sedan funnit med i Göran Fagerströms 'Fjällsmultron'. Den väcker intresse och nyfikenhet, visst!.
Alltså, att gå via glaciären mellan topparna 1821 och Mårmatjatjatjåkka (nu kartans 1686 topp) och ner via Mårmatjatjajokka..ner till övre Vistas
Vill ni veta hur det är.,?

Glaciärerna i Mårma smälter väldigt..och mår tydligen som alla istäcken idag ganska dåligt. Det branta snöfält som är ämnat att uppgå, upp till själva passet, (på) har kasat ner mot glaciären.. en mer än 5 meter bred jökelsläppa, mycket större och längre än den gamla, har öppnat sig, skiljt snön och glaciären ifrån berget.. Själva snöfältet har kasat ner och blottlagt ett 25 meter långt svaberg. Passagen är oerhört farlig, riskfylld och dumdristig att på något sätt utföra.

Klicka för att se resterande...

Jag gick samma färdväg 2005 i september. Jag minns att denna jökelsläppa även fanns då. Men det kan ju ha hänt saker på två år förstås. Då minns jag när jag kom upp dit så trodde jag att vi skulle vara tvungna att vända om. Men efter en liten stunds vandrande längs med sprickan såg vi en passage norröver. Den var brant men inte brantare än t.ex. Pyramid-passet på trepass leden.

Tyvärr var vädret dåligt för oss men en bild har jag när vi traverserar tillbaka till den platta delen av passet. Vi hade stegjärn och isyxa men behövde inte friklättra något.

Själva Mårmabaktiglaciären är i de nedre delarna vattensörja att pulsa i. De två små sjöarna på kartan har flutit ihop till en större. Glaciärbräckan själv har dragit sig tillbaka betydligt och några kalövande isberg i sjön är nog nu ett minne blott.
Dock, Höktopparna framstår ifrån det här perspektivet som fullständigt gigantiska där de tornar upp sig.. Absolut ett av de märkligare miljöerna i fjällvärlden.

På andra sidan passet då?..Jo..Sedan är själva övre delarna av jokkravinen oerhört blockrik och påfrestande för att sträckvandra.. Likaså är glaciärbäcken ifrån Södra Kåtoktjokkoglaciären väldigt vattenrik och direkt farlig att vada över.Med sitt totalt svarta vatten och oerhörda slammmängd framstår den som en av de farligare i svenska fjällen.

Klicka för att se resterande...

I jämförelse så minns jag inte ens att vi behövde göra något vad här alls. Vi hade dock rikligt med snö vilket försvårade saker. Dock gick vi Unna Vistasvaggi samma tur och den fann jag mer svårvandrad än denna. Men och andra sidan så 5-10 cm snö på blockterräng är inte så kul så båda passagerna gick oerhört långsamt. En bild när vi passerar en jokkravin.

Inte många torde gå den här märkliga färdvägen jag nyss har genomfört. Dock finns det superfantastiska tältplatser uppe i dalen ovanför själva den branta klyftan innan Vistasdalen.. Fullständigt flygperspektiv mot allt! En femstjärnig tältmiljö.

Erfarenhet av glaciärvandring är ett måste om denna led ska gås..Likaså friklättring ifrån den högre skolan och inte anlag för svindel.
Men även med den avsmältning som varit nu under de senaste åren har sådana här 'turtips' måst undergå förändring.

Jag kan bara avråda ifrån den här passövergången.
Passagen måste avrådas för de som någon gång ämnar ge sig på den.

Klicka för att se resterande...

Nu har jag aldrig läst Fjällsmultron eller andra böcker där denna kan finnas beskriven. Dock har jag sett en karta från 60-talet där denna fanns som färdväg. Men jag håller med om att den är svår. Och den verkar bli värre för varje år...

Ja hej på dig 'utter' ,du skrev ju ett vettigt inlägg grundad på din egen erfarenhet gällande passagen över Mårmabaktiglaciären som jag skrev om nyligen.
Som sagt jag gick den nyligen för en vecka sedan och jag tror säkert någon är intresserad av hur att veta den är idag alltså.
Tillstånd för sådana här ovanliga passager är ju nödvändiga att ge information om.