Så var det då klart, enhjulingskarriären är över!

Ja, så var det då klart, 2002 när jag skaffade mig en enhjuling och inte ens fått hem den hade jag bestämt mig,
1 Ringsjön Runt (cyklade två gånger)
2 Vätern runt (fick bryta 2003 p g a att jag körde med ryggsäck) men körde igen 2004 och klarade det då på 2 dygn och 10 timmar
3 Klassikern Haparanda - Ystad (fick bryta efter ca 50 mil förra året p g a att jag blev övermodig och cyklade alldeles för långa etapper, men sa: nästa år kör jag igen, vilket jag nu gjort och på exakt 23 dygn.

Att jämföra denna bedrift mot tidigare (gör allt utan service, anser inte det vara en full utmaning om man inte gör allt sjäv, det blir bara en fysisk utmaning) är kanske svårt, men även att jag utfört Sveriges längsta triathlon sparng från Treriksröset till Haparanda och cyklade sedan ner till Ystad och simmade till Smygehuk, har sprungit 70 ,il på 8 dagar och avslutat med sthlmsmaran, sprungit halvmara baklänges mm mm så är detta den hittils ultimata utmaningen, nästan 90 mil E4, bilarna slickar min vänstra arm, regn i 10 dagar i rad os osv, så är detta som sagt den stora, den största prestation jag gjort. Men det är historia nu, Nu börjar jag min plnaring att med kajak ta mig runt Sverige och delar av Norge genom gränsälvarna bl a.

Nu följer vi i stället Gunnar som ska slå rekordet på sträckan Smygehuk o Treriksröset, se hans sida
http://www.cancerfonden.se/templates/ExtensionWide____1669.aspx?InvolvementID=127

Starkt jobbat Roland! Har du nåt intressant eller dråpligt att berätta om från din tur? Och hur känns kroppen efter en sån grej?

ja, det är många roligheter, det gäller kor bl a (skrattar)

När jag kom in på vägen mellan Vadstena och Väderstad så kände jag att jag behövde ta av mig mina långkalsingar som väl behövdes tidiga mornar. I en stor kohage visade en skylt "fornminne" och det fanns där en stege över staket och taggtråd. Jag klättrade över och när jag stod där helt naken bakom en ek med mina cykelbyxor (kör med två) shorts, långkalsingar, strumpor, skor, dricka och mat utspritt i gräset kommer plötsligt tre kor springande mot mig. Jag har ju många gånger tidigare träffat på kor men de är så där lite försiktigt nyfikna, tar ett par steg fram och sedan stannar de men inte dessa. De verkade inte vilja stoppa alls. Jag blev rädd att de skulle nafsa åt sig nägra av mina illaluktande svettiga kläder så jag samlade blixtsnabbt ihop grejerna och sprang mot trappan över staketet. Jag hann precis, kände deras flåsande i den bara ändan. Det var ingen direkt trafikintensiv väg men det kom en och annan bil innan jag hunnit få p mig kläderna. Det skrattade jag mycket åt när jag blev trött.

En annan rolig sak var då jag nästan en mil söder om Jönköpingkör in i Norrahammar där jag ska bo på Vandrarhemmet. Jag cyklar på vägen, svagt stigande uppför och snart är jag ifatt en pensionär som cyklar på cykelbanan innanför. Jag frågar honom om vägen till Vandrarhemmet, han säger rakt fram ca 1 km och sedan till vänster. Men säger han då: i den backen upp till vandrarhemet kan du aldrig komma upp. Jag blir då lite stöddig och säger: har jag klarat varenda backe nerifrån och upp från Haparanda och hit så ska den inte vara några problem. Då jag svänger in till vänster och ser backen gå spikrakt upp i ca en km, så tänkte jag varför sa jag så? och jag tänkte snabbt övermod går före fall. Jag kämpar o kämpar men efter ca 2/3 får jag ge mig. Det kommer att bli den enda backen jag går i.

Men jag har massor av roliga saker att berätta, t ex då polisen på skoj stannade mig för en nykterhetskontroll ett par km före Ystad i går. Bild kan ses på min dagbok
http://www.freewebs.com/dagbok2006

Tok eller geni?!

Gränsen är hårfin. Jag har läst lite på din sida och du är mer tok än geni!!!

Väldigt inspirerande läsning. Otrolig prestation, skam den som ger sig!!

Jesper

Kul & grattis, starkt jobbat!

//Aina

Såg reportaget i lokaltidningen (NSD och/eller Norrbottens Kuriren) och förstår inte att man ens törs cykla på dagens vägar med mitträcken för det kan inte finnas mycket plats över för en cykel och att då bli omkörd av en bil måste vara nervpirrande. För att inte tala om lastbilar och Norrlandskustens jättebussar.

Starkt gjort i alla fall

Svar på mitträcken o trafik

Nej Du har så rätt, det är förenat med livsfara, men jag hade bestämt mig innan jag ens fått hem min första enhjuling och det sista målet var Haparanda - Ystad så jag gjorde så gott jag kunde, startade tidigt men den intensiva trafiken var igång redan starx efter 06.00 men jag var mentalt förberedd, hade övat detta både praktiskt på en riksväg utanför Höör där trafikintensiteten är mycket hög och där det är mycket tung trafik samt mentalt. Ibland kände jag lastbilarna på min vä arm, så trångt var det och en gång blåste jag omkull av en hustransport. Så det är inget att rekommendera men man måste tro fullständigt på sig själv och att inget ska hända för rädsla gör att man begår misstag och då är det kört. Det är den absolut tuffaste utmaning jag någonsin gjort, vilket jag sagt tidigare, Sveriges längsta tritahlon från Treriksröset - Smygehuk, två tvåhjulscyklingar Haparanda - Ystad samt en Smygehuk - Karesuando bl a var ingenting mot detta. Det var för mig den ultimata utmaningen, där man aldrig för en enda sekund kunde sluta trampa eller ha fokus på det som skedde runt omkring en. Jag sa innan jag åkte (skrev t o m avskedsbrev) att det är minst 10% risk att jag aldrig kommer hem mer. Så jag var medveten om farorna. Men varför då göra en sådan här sak? Jo för när jag en envis smålänning bestämt mig för att göra något så gör jag det och jag skulle bara bli den förste och kanske den ende någonsin som enhjular sträckan Haparanda - Ystad. Så visst, lite tokig är man väl men samtidigt så är det en härlig känsla att göra extrema utmaningar, det ger mig en kick!

Instämmer i applåderna! Djupt imponerande!

Keep up the good work!

/Anders

hel häftigt! Starkt jobbat! Läste oom detta för några månader senn och tyckte det lät jätta häftigt redan då, var dock osäker på om du skulle klara det..men grattis!

tackar!

tackar för bravo-hälsningarna och säger härmed att detta projekt Haparanda - Ystad på ett hjul är avslutat och historia. Har lovat frun att hålla mig lugn i några år men annars har jag en lista nedan på vad jag vill göra, skulle vilja göra:

1 Paddla rint delar av Skandinavien (runt Sverige egentligen fast man då får gå utanför Norges västkust till i höjd med Treriksröset där man sedan får dra kajaken i ca 4 mil tills man kommer till Kilpisjärvisjön och sedan gränsälvarna ner till Haparanda och hela Östersjön tillbaka till där jag startade i Höör! Ja det går, från Ringsjön genom dess utlopp Rönne å ut i Skälderviken (Ängelsholm)

2 Inlines Haparanda - Ystad

3 Springa/gå Treriksröset - Smygehuk

4 Sverige runt på cykel start Ystad - Stockholm - Haparanda - Karesuando - Göteborg - Malmö - Smygehuk och mål i Ystad

5 Vättern runt på ett hjul under 24 timmar

6 Tokmannen (alt till järnmannen) 1000 m undervattensim, 10 mil enhjuling och en halvmara baklänges (under 15 timmar så klart)

Men jag har fler ideer så hade jag bara varit pensionär så kunde man enbart ägnat sig åt dessa utmaningar äventyr men jag är ju bara unga pojken "57" skrattar!

Må väl alla äventyrare, utmanare och andra som läser detta forum. Nu följer vi Gunnar i hans rekordförsök!

Stilig insats. Att stångas mellan vägräcken och motorfordon på E4an lät rejält obehagligt, gott att det gick bra. Du får väl unna dig ett lugnt sommarlov nu då.

avslutad210712; sa:

Såg reportaget i lokaltidningen (NSD och/eller Norrbottens Kuriren) och förstår inte att man ens törs cykla på dagens vägar med mitträcken för det kan inte finnas mycket plats över för en cykel och att då bli omkörd av en bil måste vara nervpirrande. För att inte tala om lastbilar och Norrlandskustens jättebussar.

Starkt gjort i alla fall

Klicka för att se resterande...

Är inte ganska många av dessa trefältsvägar klassade som mototrafikleder. Dvs off limits för cyklister?