Jag tycks tillhöra en verklig minoritet, jag är ensamvandrande kvinna.
När jag berättar att jag planerar/har genomfört en ensam fjällvandring blir jag betraktad närmast som galen och får frågor om det verkligen kan vara roligt, om jag törs, och TÄLTAR du etc. Tja, jag vet inte vad jag skulle vara rädd för, att det ska bli åska då möjligen, det tycker jag är lite obehagligt på fjället och svåra vad kanske. Men jag har svårt att tänka mej att bo på något annat sätt än i tält och det finns, som jag ser det, en hel del klara fördelar att gå ensam.
Jag får färdas helt i min egen takt och utifrån vad jag själv har lust och ork till just för dagen. Att ta paus var, när och hur länge det passar mej. Skulle tältet hamna med en obekväm knöl under ryggen är det ingen annan än jag som har ont av det. Kartan får jag hålla i hela tiden och jag tycker att jag ser och upplever mera när jag läser kartan noggrannt själv.
Nackdelar? Ja, nån liten stund på kvällen kan jag kanske sakna någon att prata med men jag skriver ner flera reflektioner i dagboken istället.
I sommar har jag varit ute en vecka i Jämtlandsfjällen, jag njöt verkligen av turen och återvände till civilisationen nöjd och glad! En annan ensamvandrande kvinna mötte jag under dessa dagar, vi växlade några ord och var helt överens om att det finns många fördelar med att färdas ensam.
Eftersom jag har skaffat mej bra erfarenhet av fjällvandring under åtskilliga turer med sällskap, tycker jag inte att det finns anledning att avstå från fjällturer, som är något av det absolut bästa jag vet, för att jag just nu inte känner någon som kan/vill följa med. Tvärtom känns det som att det ska dröja länge innan jag går en tur med sällskap i näst.
Ja, vad tycker ni, är jag lite tokig eller?? Det skulle vara intressant att få ta del av andras funderingar kring och erfarenheter av ensamvandring, både kvinnors och mäns!
Hälsningar BrittMarie
När jag berättar att jag planerar/har genomfört en ensam fjällvandring blir jag betraktad närmast som galen och får frågor om det verkligen kan vara roligt, om jag törs, och TÄLTAR du etc. Tja, jag vet inte vad jag skulle vara rädd för, att det ska bli åska då möjligen, det tycker jag är lite obehagligt på fjället och svåra vad kanske. Men jag har svårt att tänka mej att bo på något annat sätt än i tält och det finns, som jag ser det, en hel del klara fördelar att gå ensam.
Jag får färdas helt i min egen takt och utifrån vad jag själv har lust och ork till just för dagen. Att ta paus var, när och hur länge det passar mej. Skulle tältet hamna med en obekväm knöl under ryggen är det ingen annan än jag som har ont av det. Kartan får jag hålla i hela tiden och jag tycker att jag ser och upplever mera när jag läser kartan noggrannt själv.
Nackdelar? Ja, nån liten stund på kvällen kan jag kanske sakna någon att prata med men jag skriver ner flera reflektioner i dagboken istället.
I sommar har jag varit ute en vecka i Jämtlandsfjällen, jag njöt verkligen av turen och återvände till civilisationen nöjd och glad! En annan ensamvandrande kvinna mötte jag under dessa dagar, vi växlade några ord och var helt överens om att det finns många fördelar med att färdas ensam.
Eftersom jag har skaffat mej bra erfarenhet av fjällvandring under åtskilliga turer med sällskap, tycker jag inte att det finns anledning att avstå från fjällturer, som är något av det absolut bästa jag vet, för att jag just nu inte känner någon som kan/vill följa med. Tvärtom känns det som att det ska dröja länge innan jag går en tur med sällskap i näst.
Ja, vad tycker ni, är jag lite tokig eller?? Det skulle vara intressant att få ta del av andras funderingar kring och erfarenheter av ensamvandring, både kvinnors och mäns!
Hälsningar BrittMarie