Nackdelar med grönlandspaddel

Hej !

Gång på gång läser jag om alla som har varit mer eller mindre nöjda med sina "europa-paddlar" men efter att ha provat grönlandspaddlar och den paddelstilen plötsligt sett ljuset. Jag tror aldrig att jag sett något enda negativ, eller ens mindre positiv, kommentar kring grönlandspaddeln/paddling annat än att det krävs viss "omprogrammering" av roddstilen. Sedan har man förstås omaket, eller nöjet beroende på hur man ser det, att man måste snickra sin egen paddel.

Nu undrar jag, finns det ingen som har provat
övergång till grönlandspaddel/paddling men har gått tillbaka, eller stannat kvar, vid sin europa-paddel/paddling? Innan jag börjar ett snickeriprojekt skulle jag vilja höra eventuella negativa synpunkter på grönlandspaddel/paddling.

Tack för hjälpen
Harry

Min enda negativa erfarenhet av grönlandspaddel är att den kan gå av lite plötsligt när man behöver den som mest... Min gick av vid en flottörräddning, det var iofs bara träning så det var ingen större fara.

Se till att hitta en helt kvistfri planka innan du börjar karva, min hade åtminstone en kvist för mycket... Min nuvarande paddel gjorde jag genom att laminera flera tunna brädor och på så sätt finns inga genomgående kvistar.

Annars ser jag bara fördelar med paddeln.


/Anders

Har just hämtat en XP och egentligen beroende på tillfällig tillgång så blev det en Greenlander padell istället för en konventionell Coast. Jag förstår det som att Greenlander är en slags kompromiss; en kommersiellt tillverkad kompositpadell med smalare blad än en vanlig, men kanske inte så extrem forms som en riktig eskimåpadell.
Erfarenheter?

Ovanstående modellbeteckningar avser fabrikat Point65 förstås. Och lika självklart menar jag paddel; inte padell...

Visst finns det paddlare som bytt tillbaka...

Jag tror att mycket finns att vinna på smalare blad på både vanliga paddlar och vingpaddlar. Elitpaddlare har tex förvånat kunnat konstatera att en smal ”havsvingpaddel” känns lättare för musklerna men att det trots det går lika fort. Turpaddlaren orkar längre med mindre bladyta, framför allt i motvind eller med tungt lastad kajak.

Men ingen av de här paddlarna är grönlandspaddlar och de kan inte heller användas som sådana.

Det finns några viktiga skillnader. På en riktig grönlandspaddel är blad och skaft ett stycke och man använder hela paddeln i en sorts steglös utväxling. Vidare har grönlandspaddlarna till skillnad från standardpaddlar större delen av vikten i skaftet – en 800 grams grönlandspaddel har därför dynamiskt mycket mindre massa än en 800 grams standardpaddel. Grönlandspaddeln har lätta blad med mycket flytkraft. Under paddling flyter bladen och behöver inte hållas uppe – vid rollar och stödtag litar man lika mycket på flytkraften som på motoriken.
Så prova gärna en riktigt grönlandspaddel också.

För övrigt finns det naturligtvis flera som inte fastnat utan återgått till sin vanliga paddel. Sannolikt beror det på att det finns en tröskel att övervinna – skillnaderna i teknik och användning är större än vad många tror. Jag tror inte man kan avgöra om man trivs med grönlandspaddel efter en kort test. Man måste nog fatta ett beslut baserat på övertygelsen att det finns fördelar att vinna - och sedan inte ge sig förrän man paddlar snabbare, säkrare och uthålligare med grönlandspaddeln. Den som gör det kommer aldrig mer att använda en standardpaddel.

Grønllandspaddel er helt fin men gir en lit annorledes følelse å paddla med. Det fine kan vare att man undviker bøjen i handledden og slipper smerter og inflamasjon. Skall du laga en så prøv med ask som er ett otroligt seigt og sterkt materiale. Ett fint kvistfritt stykke ask er nok så gott som å laminere en bit til paddel (egen erfaring).

Gran duger gott

Ask är nog starkt, men är väldigt tungt. Gran är betydligt lättare och tillräckligt starkt.

Min egen grönlandspaddel av gran är inte ens helt kvistfri men den har nu hållit i två år och ca 2700 km utan problem, bla. på turen längs Finlands kust. Se http://www.kolumbus.fi/martin.glader/guding/

Jag har tidigare lyckats knäcka bladet på en kolfiberpaddel och böja aluminiumskaftet på en annan, båda när jag tog i ordentligt under normal paddling. Grönlandspaddeln av gran lyckades jag inte knäcka, fast jag hårdtestade den när den var ny, just för att kontrollera om den håller när man tar i ordentligt.

Pröva

Hej!

Mitt råd är att pröva! Det kostar inte många spänn att göra sin egen paddel, det är roligt, och funkar faktiskt Är man inte nöjd så har man inte förlorat så mycket. Just nu ligger min Epicpaddel i kolfiber a 3000 spänn som reservpaddel till förmån för en 50 kr granplanka.

Malin

Jodå

Visst kan det kännas ovant första gången man paddlar med en grönlandspaddel. Men änu mera ovant och avigt käns det om man provar en "vanlig" bredbladigpaddel efter ett halvårs grönlandspaddlande, talar av egen erfarenhet. Inte förän då fattar man helt grönlandspaddelns förträfflighet.
Risken att paddeln knäcks finns ju även för "vanliga" paddlar, men har man en extra paddel av grönlandstyp på fördäcket är det inte någon katastrof, verken ekonomiskt eller säkerhetsmässigt.

Fördelar överväger

Som svar på ursprungsfrågan kan jag efter ett års
användning notera två (måttliga) nackdelar:

i) En europapaddel känns effektivare som 'roder'
tex om man snabbt vill undvika att hamna parallellt med vågorna vid surf. Med grönlandspaddeln uppstår lätt turbulens kring bladet.

ii) Bladspetsarna är känsliga för slitage. Detta kan
också gälla standardpaddlar, men på grönlandspaddlar
känns detta mer påtagligt. Någon som hittat
en bra lösning tex kombinera linoljad paddel med
epoxy i spetsarna? I vilken ordning man lägger på?

Annars är jag i liknande situation som MoL att
kolfiberpaddeln åker akterdäck medan 39-kronors
granregeln från Coop är huvudpaddel.

Det är inget att tveka på, det är sällan man får ut så mycket av hemmabygge jämfört med att köpa hightech.

Re: Fördelar överväger

sandrusk; sa:

Någon som hittat
en bra lösning tex kombinera linoljad paddel med
epoxy i spetsarna? I vilken ordning man lägger på?

Klicka för att se resterande...

Jag skulle rekommendera epoxin först, den släpper gärna från feta ytor nämligen och linoljan som inte är fullständigt härdad är just det - fet.

Spetsförstärkningar

Bladspetsarna på grönlandskajaker är oftast lite ömtåligare än på vanliga paddlar – inte för att de grönlandspaddlar utan för att kommersiella paddelbyggare normalt använder hårdträ längs kanterna för att öka hållbarheten och minska reklamationer, medan vi grönlandssnickrare oftast använder mjuk gran för att kunna skryta med/glädjas åt att paddeln är betydligt lättare än kompisarnas högexklusiva kolfibermonster.

Bästa förstärkningen är att laminera hårdträ, t ex ask eller lönn runt kanterna. Det gör underverk för hållbarheten. En bra beskrivning finns t ex i Chris Cunninghams bok ”Building The Greenland Kayak”.
En annan variant som jag använt på flera paddlar är att göra ett genomgående skaft i ask eller lönn och limma på ”vingar” av gran för bladen. Det blir lite tyngre, men eftersom grönlandspaddeln är dynamiskt lättare än ”vanliga” paddlar finns det marginal. Fördelarna är att spetsen blir i hårt slittåligt trä och att skaftet får en härlig svikt och styrka.

Alternativt kan ett par lager glasfiberväv i epoxi fungera som förstärkning (blanda zinkvitt i epoxin så ser det ut som eskimåernas paddelspetsar i ben). En annan variant är att slipa ner paddelspetsarna några millimeter och spackla runt om med epoxi-fyllnadsmedel zinkvitt och därefter slipa fram korrekt form igen. Flera av paddlarna på bilden här (http://www.thomassondesign.com/doc/manual10.php) är gjorda på det viset.
Nackdelen med epoxi i båda versionerna är att träet under det täta skyddet ruttnar efter några år eftersom fukt inte kan vädras ut – medan oljeskyddat trä (linolja, teakolja eller tungolja) håller i evighet .