Jag var där i början av augusti....
Hej Ulf!
Artfjället är ett trevligt område att vistas i. Lite lugnare, lite snällare, och mycket grönare. Man får en känsla av Skottland.
Vi utgick från Strimasund vid E12:an. Där finns möjlighet att parkera, precis i anslutning till de gångbroar som finns över sjön/älven.
Lätt vandring på synlig stig till Sotbäcksgrottan. Tältplatser kan hittas lite här och där så snart man kommer över trädgränsen. (Vi startade rätt sent en kväll och tältade på en fin plats ca 1km norr om Sotbäcksgrottan, alldeles i anslutning till stigen.)
Efter Sotbäcksgrottan går man "ledlöst", dvs man får helt lita till karta och i dimmigt väder, kompass. Inga trampade stigar förutom renstigar finns (och dom är inte det sämsta !).
Vi valde att gå norr/väster om Gertrudstjärnarna och sedan väster om sjön (namnlös) som ligger mellan 1048 och Tjålte, ner till den lilla sjön 856, där vi etablerade vår "bas" en bit ner efter sjöns utlopp mot väster. Gott om bra tältplatser med magnifik utsikt mot Okstindarne på norska sidan.
Härifrån gjorde vi dagstur mot Sattevierra (för att stilla botanikintresset). Meningen var också att vi skulle bestiga fjället Snjåkka. Det blev inte av eftersom vädret satte stopp för alla försök. Annars finns härifrån också möjlighet att gå upp på Långfjället och vandra längs topp"kammen" bort till 1016 och där skråa ner i dalen och tillbaka. (Detta blev inte heller av, denna augustimånad med vinterkänning).
Vi flyttade istället vårt läger till en plats i dalsträckningen mellan Övre och Nedre Sotträsket, någon mil österut i området. Svårare än väntat att hitta bra, skyddad tältplats här, särskilt om man vill skydda sig mot snöbyar, som vi fick göra. Det blåste svinkallt, rent ut sagt. Marken var ofta småknölig. Möjligen finns bättre platser längre söderut i samma dalgång.
Vi hade tänkt ligga här och göra dagsutflykter mot Brakkonvajja, bestiga Brakkonnjuone etc. Men se det blev inget av det heller. Blött, grått, trist, blåsigt och kallt väder inbjöd inte till annat än att kura i tältet. Vi hade minusgrader på nätterna med frasande is på yttertältet på morgnarna. Bar de tre första dagarna hade vi sol, men kallt! Blåsten gjorde sitt bästa för att solvärmen inte skulle kännas.
Avbröt turen, när väderutsikterna inte visade några tecken på förändring och vandrade tillbaka mot Strimasund. Man kan i stort sett vandra överallt i detta område. Lättgånget, få, eller inga blockmarker, eller besvärliga videområden. (De kan i varje fall lätt undvikas)
Som sagt; ett trevligt vandringsområde som bjuder på omväxlande vyer, trots sin lågfjällskaraktär, men med småkuperad terräng där man ofta rundar "hörn" och får en ny utsikt.
Vandrare var det ont om. Man är ganska ensam i dessa trakter.
Jag kommer att återvända. Kanske en tur kring midsommartid. Då måste det vara fint i området. Eller i höstens färgprakt. (Men då missar man artrikedomen av växter.)
Vill Du läsa mer om Artfjället rekommenderar jag boken Okända Fjäll av Tore Abrahamsson. Claes Grundsten tar också upp området i sin Vandra Kungsleden 3.
Tyvärr verkar okunnigheten om området stor hos turistnäringen i Tärnaby-Hemavan. Vi stannade till på Fjällvindens hus i Tärnaby för att få mera upplysning, tips etc. "Jaså skall Du till Artfjället? Nä - det har vi inget material om". Detta trots att man gett ut en utmärkt guidebok över det man kalla Tärnafjällen, dvs Norra Storfjället och Ammarnäsfjällen.
I Hemavan möttes vi av samma oförstående.
Märkligt!
Återkom om Du har fler frågor.
God tur.
Bert Bodin
