Här kommer en liten novell...
Jaha, nu upptäckte jag en lite äldre tråd som jag tyvärr inte har sett förut… Men den här tråden har avhandlat en hel del teman som jag verkligen brinner för - dessutom så känner jag plötsligt att jag har mer att tillföra forumet i stället för att hela tiden ställa 'dumma' frågor – så jag vill verkligen ursäkta på förhand om jag spinner iväg för långt (för det här kommer inte att bli kort). Jag ska åtminstone försöka kategorisera mig.
TEJP:
Hmm, jag frågar som vi brukar fråga när det gäller tält och ryggsäckar;
till vilket användningsområde?!?
Ska ni stabilisera onda kroppsdelar etc så ska ni ha en stel tejp utan stretch, den som i dagligtal kallas coachtejp. Vit, 3-5 cm bred, ytterst varierande kvalitet. Att kunna tejpa upp en skadad kroppsdel kräver viss träning, annars blir det tyvärr så att man lätt får skavsår av tejpen i stället.
Mindre ärr kan hållas ihop med det mesta; coachtejp, kirurgtejp, silvertejp. Ja för övrigt, 'kirurgtejp' är inte en produkt, det är ett samlingsnamn på olika tejper som används inom sjukvården, användningsområdet är att hålla fast kompresser, bomullstussar, och evt små sår (om man inte har steri-strips till hands). Kirurgtejpen är oftast inte elastisk, då det är lättare att det uppstår sår på känslig hud om den böjs och sträcks. Ska ni hålla ihop större sår så behöver ni något med stretch i, men är ni intresserade i att få ett bra resultat (fint ärr) så rekommenderar jag
lång träning, kom ihåg att komprimera samtidigt för att stoppa blödning…
Om vi nu pratar 'sportstejp'/'idrottstejp'/'coachtejp' så ja, Strappal är bäst. Den har ett klister som faktiskt sitter, jag har använt den på de allra flesta ställen på kroppen (inte alla
) under hårda idrottsövningar, och även om jag har varit dyngblöt av svett så har den suttit kvar.
MEN, som Joanna nu så smärtsamt har erfarit, så är nackdelen att den kan vara så 'bra' i klistret att den sätter sig mer i sig själv än i underlaget, och därmed korvar ihop sig -> ojämnheter -> grogrund för skavsår. Testa när ni köper rullen genom att dra ut 5-10cm; om ni ser små klumpar av tejpklister som har sitter kvar, liksom på ovansidan av tejpen (det har alltså lossnat ifrån själva klistersidan) så lägger ni tillbaka den och väljer en annan.
Elastisk linda:
Anser jag vara ett SÄRDELES underskattat hjälpmedel! Bortsett ifrån att den är ett måste vid alla djupare skär-/hugg- och stickskador, så vet att vid övertramp, ledskador, muskelskador, etc så SKALL elastisk linda vara primärbehandling! Vid alla skador uppstår en blödning i vävnaden, och det är den blödningen som efter hand skapar svullnad, smärtor och förlängd konvalescenstid. Det är alltså den svullnaden vi ska försöka 'kväva i sin linda' (hohoho). En tejp hjälper inte på nämnda blödning, den stabiliserar bara en skadad led. Jag har två mindre lindor i mitt förband; av märket Rosidal, 6cm×5m, 55g/linda (köksvågen hemma). De fyller en ovärderlig funktion om olyckan skulle vara framme. Har man en ordentlig linda och gör ett korrekt primäromhändertagande så kan det väl vara att man inte behöver en tejp till att stabilisera skadan efteråt.
Till och med vid frakturer så är den elastiska lindan det som håller fast en provisorisk spjälk och också begränsar svullnaden.
Plåster?
Ja, behöver man det? Jag tycker det! Först och främst så är ni inne på något med sårrengöring, och jag ska erkänna att jag inte bryr mig riktigt hur ni gör rent såret - BARA NI GÖR DET. De små desinficeringslapparna är små. lätta och fina, men tvål och vatten går lika bra. Måste ni dock tvätta bort lite större blodmängder så är sprit värdelöst, då är det endast tvål och vatten som gäller. Tanken att använda desinficeringslapparna som plåster köper jag inte alls – de absorberar inte blödningen bra nog.
Mediciner:
Alvedon och Ipren är generellt goda vänner (gärna tillsammans), antingen man har träningsvärk, skavsår, ’skallebank’, bryter ett ben (ja faktiskt!) eller vad som måtte uppstå. Voltaren är det inte alla som tål (magsår!), Treo kan funka men bör ju inte användas vid skador då det ger en viss ökad blödning (acetylsalicylsyra hämmar blodplättarnas bindningsförmåga til varandra). Imodium borde däremot vara med *ingen kommentar om varför*.
Vätskeersättning har jag ingen egentlig uppfattning om mer än att man ska försöka eftersträva en isoton osmolalitet (ca 280 mosmol/kg). Dricker man en hyper- eller hypoosmolal lösning så kan den faktiskt störa vätskebalansen mer än hjälpa den. Jag råkar för övrigt ha Resorb i packningen just nu men kan varken argumentera eller förklara över varför jag har just den... däremot innehåller de flesta C-vitaminbrustabletter konstgjort sötningsmedel, som jag personligen avskyr.
Jag tycker nog också att salva/’smörja’ hör in under mediciner… precis som Joanna så tycker jag att Försvarets Hudsalva duger – nej förresten, jag tycker att den är KANONBRA! Små hudlesioner, läppar, etc etc, alla mår bra av den
ÖVRIGT:
Annars vill jag påpeka att jag är både personligen själaglad och yrkesmässigt lugnad att ingen har föreslagit varken antibiotika eller sutureringsutrustning (att sy sår med alltså). Jag är likväl tvungen att nämna mina tankar om detta.
Antibiotika: Om du vet exakt vilken sorts AB du ska använda till vilken sorts infektion du har (lunginflammation, sårinfektion, sårskada, UVI, etc etc), och om du har tillgång till en fullständig kur som kan fullföras i alla 3-10 dagar (beroende på alla parametrar) – så jodå, varsågod. Om du inte uppfyller samtliga kriterier så är det STOPP.
Suturer: Om du kan svära på att du kan göra rent såret sterilt, alltså helt sterilt, operationssterilt, och dessutom att du kan hantera nål och tråd på ett vettigt sätt så ok, varsågod. Men, jag vill hellre uttrycka mig så här: Har du en sårskada som är 'för stor' –
så är turen över! Så i stället för suturer och/eller sårstiftmaskin så föreslår jag ett rejält första förband. Jag har haft turen gå s.k. krigskirurgikurs, och jag kan meddela att en större blödning (olyckligt knivstick, yxhugg etc) kräver ruskigt mycket förband innan man har ens en livräddande blodstoppning. Kanske man hellre borde ha en tourniqué i bagaget..? (bara en tanke).
Ok, nu har jag skrivit av mig några kilo. Minst. Men, det är bara för att alla former av akutmedicin är något jag verkligen brinner för, så jag hoppas att ni har överseende med mig. Har ni fler tankar, meningar, etc etc – välkomna.
/F.
(”,)
