För din egen del: vad menar du med "tillräckligt lätt", och hur har du kommit fram att just denna vikt är den optimala? Detta är viktigt att veta för att kunna tillfredstálla dina drömsko-behov. ;-)
Jag sällar mig till Martin här, ca 400g per sko kan jag nog tänka mig. Jag jämförde med ett par andra skor som kändes ungefär lagom och sådär intuitivt tyckte jag att med en lite tunnare bättre sula, bättre material och annan magi så skulle det nog gå att fixa. Såklart skulle jag hellre vilja att de var lättare, men jag är som sagt beredd att offra några hekto här. Om det sen är optimalt är en annan fråga. Optimalt är det väl när denna sko håller för ca 5 säsongers vandringar a 200km styck i svenska fjäll med ca 10-15kg packning + lättare vardagspromenader. Bara för att dra till med något.
Faktum är att en schysst sandal nog skulle funka, jag gillar skarpt att vandra i sandaler när det är varmt. Jag är dock fortfarande rädd att skada fötterna i ospårad fjällterräng. Lite skydd vill jag nog ha på en vildmarkssko.
Vad gäller alpina aktiviteter som vandring på glaciär och klättring så håller jag med att det säkert behövs rejälare doningar. De allra flesta som har grövre kängor har det nog inte för dessa ändamål, utan snarare av gammal vana, ovilja att få blöta fötter, för att de är skönare än stövlar, slitstarka, varma osv. Smaken är som baken. Vi prioriterar alla olika. Jag vänder mig bara mot bilden att man för allmänt vildmarksbruk MÅSTE ha höga kängor för att ha det bra. Det är faktiskt den informationen man får om man läser till exempel Fjällboken av Grundsten, där även kontinentala kängor mer eller mindre dissades (så stod det iallafall i min upplaga.).
PS: Jag får erkänna att även jag själv ibland drar på mig ett par riktigt tunga kängor (Svenska kängor kan nog faktiskt med fog kallas ultralätta jämfört med dessa 2kg pjäser
), men då står jag mest på pass, eller promenerar i kylan.
