Det finns en artikel på Fjäderlätt om blöta fötter
här.
Jag är mycket intresserad av vilka erfarenheter andra personer som testat lätta skosystem i fjällen har av för- och nackdelar med detta. Hur stort problem är det att fötterna blir blöta? Överväger fördelarna eller nackdelarna?
Jörgen
Jag har använt lätta skor de tre sista åren. Tiodagarsvandringar i lunndörrsfjällen och Gåsen-sylarna. OK, inte den mest steniga, brantaste och svåraste terrängen kanske och inte klättring, men väl blött... Kort sammanfattat: det krävs nog mycket för att överge detta för min del!
Jo, fötterna blir blöta, men ändå inte kalla helt enkelt för man håller sig i rörelse. Framförallt vandringen runt sylarna i fjol var mycket blött, vi var där när snösmältningen fortfarande var i full gång, så det var mycket blött i marken och låg en del snö kvar. Och vattnet var kallt... men ändå frös jag inte. Visserligen, emellanåt hade jag en tanke på att ta på sealskinzen (främst efter längre passage över isfält...), men det blev aldrig av...så illa var det liksom inte efter en stund. Däremot drog jag ibland på ett par strumpor vid raster. Precis som vilken förstärkning som helst.
Någon gång på en annan vandring gick på jag ett par timmar med skinzen, men då frös jag mer...texmexen kyler!
En annan sak: innan jag "sadlade om" hade jag ett par fina meindl Island pro. Jättefina kängor, men rackarens så tunga! Jag gick i dem även hemma mycket, men så fort jag lägger en vikt på ryggen så får jag skav! Så förr blev alltid de tre-fyra första dagarna av en tur förstörda för jag hade ont i fötterna. Gick vi långt orkade jag knappt lyfta fötterna mot slutet och bara slog i stenar och fick än mer ont... det händer inte med lätta skor! Inget skav och jag slår sällan i sten för att jag inte orkar lyfta fötterna mera! Jag orkar gå längre helt enkelt... (Fast sanningen att säga så har även packningen blivit lättare under samma tid, de må bidra en del! ;-))
således:
Fördelar:
Minskad tyngd på fötterna, mer njutbar vandring!
Inget skav!
Nackdelar:
Vattnet torkar ut huden, så man får vara noga med att sköta om sina fötter, annars är det lätt man får sprickor.
Skorna är dessvärre slut efter en tur...eller ganska så. Tyvärr lite av slit och släng m a o. Dessutom blir det bra dyrare att köpa nya skor för en tusenlapp varje år än att köpa ett par rejäla kängor som varar i tio....
Jag vet att många tycker lätta skor är vanskliga p g a deras obefintliga stabilitet/stöd av vristerna. Nu har jag inga sådana problem med stabiliteten, eftersom jag går mycket i ojämn terräng och mina ben/fötter är vältränade. Och jag har inte provat konceptet i mer svår terräng. Kanske jag lär göra det i år när vi går leden över Unna-Allakas...? Dessutom använder jag stavar. Men så går jag också med hund och den gör sina ryck då och då...
Jo och: behöver jag nämna att meindlkängorna för en tynande tillvaro i en garderob numera...? De får komma ut när det ligger snö hemma och jag hatar deras tyngd i varenda steg numera!