Dubbelt halvslag på dyneema vid ankarbygge

Ofta får man väl gör vad som går, och inte vad som teoretiskt hade varit optimalt.



På bilden är ett exempel på en snabb kil direkt efter stand. Det är på klassiska Fyrbulten, och anledningen till kilen var väl också att standplatsen bestod av en sån där gammal svavebult med få möjligheter till nån form av backup. Så efter en meter travers så lade jag en kil innan jag klev uppåt. Detta trots att det är 4+ och inte svårt på nåt vis, utan mer för att en avhalkning vore lite ödesdiger i all sin osannolikhet. Att sen kilen sitter mellan dubiösa block är en annan femma...

lobo2me sa:

Att relatera till inbromsningtiden var ett sätt att bli oberoende av hur stor töjningen råkar vara. Men i fallfaktorreferensen förutsätter jag förstås att töjningen är direkt proportionell mot just inbromsningstiden.

Klicka för att se resterande...

Men det är den inte, eftersom det handlar om en inbromsning.
Töjning (sträcka) direkt proportionell mot tid förutsätter konstant hastighet.

Poängen med tyngd-sträcka-resonemanget är att det ger mer linjära samband, med tid och hastighet blir det fler andragradsekvationer.

lobo2me sa:

Men det finns en poäng med tyngd-sträcka-resonemanget också: formeln F = mg*(h+l)/l visar ju att det finns en hyfsat tydlig gräns för när ett system är "statiskt" respektive "dynamisk": om man plottar sambandet så ser man att värdet på F börjar skena iväg när töjningen understiger 30%.

Coincidence? I DON'T THINK SO!

Klicka för att se resterande...

Det här får du gärna förklara lite mer.
Om fallfaktor 1.77 max får ge 40% töjning enligt CE-normen, ger väl alla fall under faktor 1.2 eller nåt, mindre än 30% töjning. Är dessa då att betrakta som statiska, eller menar hur du?


Jag har aldrig haft ett dubbelt halvslag som glidit. Men det visar väl bara att jag klättrar, och faller, för lite!
Men jag håller med John i första svaret. I en "dödstriangel" är alla tre parterna ungefär lika mycket belastade. Även om ett dubbelt halvslag glider, så tror jag det behövs en ganska måttlig kraft i mellandelen av slingan för att den ska sluta glida. Och i vilket fall så är det själva glidningen som är det största problemet.

johnliungman sa:

Tror nog jag håller med Mezzner där. Det kan ofta gå att placera något, redan från standplatsen, som sitter en meter högre än säkringsmannens broms. Det kan lätt göra skillnaden mellan ff1 och ff2.

John

Klicka för att se resterande...

O ja. Om det inte framgick så ville jag bara fylla på med ytterligare ett skäl att klippa något direkt. Finns ingen placering så klipp ankaret, eller en av dess punkter.

Vart är vi på väg..? Jag bävar, men ok:

gahne sa:

Men det är den inte, eftersom det handlar om en inbromsning.
Töjning (sträcka) direkt proportionell mot tid förutsätter konstant hastighet.

Klicka för att se resterande...

Repets medeltöjningshastighet (max töjning / total falltid) för ett fall med en viss fallfaktor måste vara konstant oavsett repets längd annars stämmer ju inte fallfaktormodellen.

gahne sa:

Det här får du gärna förklara lite mer.
Om fallfaktor 1.77 max får ge 40% töjning enligt CE-normen, ger väl alla fall under faktor 1.2 eller nåt, mindre än 30% töjning. Är dessa då att betrakta som statiska, eller menar hur du?

Klicka för att se resterande...

Med din formel, och med töjningen som variabel blir det en intressant kurva över kraften som funktion av töjningen (för en konstant fallhöjd). Fallfaktormodellen gäller inte över hela kurvan, eftersom det bara är en del av den - den mer horisontella - som representerar klätterreps karaktäristik. Dyneemaslingors beteende ligger nånstans på den vertikala delen av kurvan.

Sen var det bara en travesti på en travesti om konspirationsbloggar, eftersom jag gav mig på att deklarera ett "sanning" utifrån en gråskala..

Men seriöst så kan man konstatera att det finns två områden som har väldigt tydlig karakteristik som "statiskt" resp "dynamisk", med ett område emellan (i omgivningen av ca 13,5% töjning) som kan kallas semi-statiskt, eller kanske pseudo-dynamiskt eller vad man känner för.

30% såg ut som det minsta jag skulle vilja att mitt rep tänjde sig. Man kan också konstatera att ett rep med 50% töjning bara ger marginellt bekvämare fall än ett med 40% töjning, i utbyte mot att man måste se till att komma högre upp innan man faller för att inte slå i backen.

Man kan också tänka sig att kurvan (bortsett från de aktuella siffervärdena) avspeglar kraften i det beknip som finns i ett dubbelt halvslag som funktion av längden slack i knuten.

lobo2me sa:

Vart är vi på väg..?

Klicka för att se resterande...

Hit nånstans, gissar jag
http://imgs.xkcd.com/comics/duty_calls.png

gahne sa:

Hit nånstans, gissar jag
http://imgs.xkcd.com/comics/duty_calls.png

Klicka för att se resterande...

ett utbyte av perspektiv, skulle jag vilja kalla det - sen får man ju ofta mer gensvar om man påstår saker istället för att fråga.

nu fattar jag t.ex. vad "fallfaktor" är - innan den här tråden så tyckte jag att det var ett väldigt suspekt begrepp.

Om DMMs tester hade gått att översätta rakt av till verkligheten där allt inte är perfekt så skulle det gått betydligt sämre för FR123 vid det här tillfället. Kom ihåg att jag läste detta för ett par år sedan.

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=50596

(länken kanske varit uppe tidigare i tråden, ber om ursäkt i så fall)