Sillfrossa i Tysfjord

Sedan 13 år tillbaka är Tysfjorden ett centrum för Späckhuggarforskning och späckhuggarsafari. Då ändrade vattenströmmarna på sig lite grann och sillen gick inte längre till Island för övervintring utan gick istället till Västfjorden, och Tysfjorden, i Norge (vid Lofoten och Narvik) för att övervintra. Med sillen komer det ca 500 späckhuggare.

Bästa tidpunkten att spana på späckhuggare är mellan mitten av oktober och mitten av december. Då Tysfjorden ligger 25 mil norr om polcirkeln så kan den första halvan av den tiden vara att föredra om man vill ha möjölighet att ta kort. Dock så är späckhuggarna längst ut i havet då.

Ditresan
Jag flög från Stockholm via Oslo till Harstad-Narvik flygplats (Evenes). Från denna kan man ta bussen till Lödingen, där man byter till båt över västfjorden till Bognes. När man kommit dit har man 6 kilometer kvar till Tysfjord Turistcenter (vi tog taxi). Vi kom fram på kvällen, flyttade in i den hytte jag bokat hemmifrån (via internet) och såg på kvällen ett bildband om sill, späckhuggare och Tysfjorden.

Morgonen kommer
På morgonen samlades vi 08.15 för ett 45 minuter långt föredrag om sillens vandringar, varför späckhuggaren följer efter och annat matnyttigt. Om man hade maximal tur kunde man få se Carousel feeding, men det var bonus, bonus bonus, sade guiden. Men hon berättade vad det var.

Späckhuggaren simmar runt sillen och visar sin vita undersida. Sillen som inte gillar ljus drar då ihop stimmet mera och känner sig genast mera säkra. Detta är just vad späckhuggarna vill för när stimmet är uppe vid ytan och tätt sammanpackat så simmar späckhuggarna rakt in och slår ihjäl sillen med sina stjärtfenor.

Båtresan
Klockan 09.00 gick bussen ner till båten. Vi var 51 glada människor som skulle åka med den stora båten idag (det finns även gummibåt man kan åka med om man vill). Vi lade ut från kaj och efter ca 5 minuter såg vi de första späckhuggarna. Så långt in har de aldrig sett späckhuggare förut. Så närmaste timmen ägnade vi åt att följa denna lila grupp på fem eller sex djur, varav en stor hanne. Först efter detta hann vi med säkerhetsgenomgången.

Carousell feeding
Vi tuffade vidare ut på västfjorden och där hade de fått rapport om en stor grupp på andra sidan fjorden, ca en timme bort. Sjön var lite orolig, men inget farligt. Så vi tuffade över fjorden och när vi kom dit hade späckhuggarna precis dragit ihop sillstimmet och käkade för fullt. Denna bonus bonus bonus hade inträffat. Det var först en familj (NY-familjen idetifierades de som) som käkade och inte brydde sig om oss ett dugg. Sedan fick de sällskap av ytterligare en familj. Så vi hade ca 30 till 40 djur runt båten.

Dag två
Vi hade bestämmt oss för att göra späckhuggarturen första dagen, av de två vi skulle vara där. Vi hade nämligen den andra dagen som reservdag. Nu hade vi nått vårt mål redan första dagen, men det var så häftigt så vi bestämde oss för att göra turen en gång till. Så nästa morgon fick vi sova (vi hade ju hört faktaföreläsningen) innan vi tog bussen till båten. Vädret var fint och soligt och när vi kom ut på Västfjorden märkte vi att det knappt blåste något alls.

Späckhuggare, överallt!!!
Vi fick rapport om att man sett späckhuggare på andra sidan och när vi kom dit fanns det späckhuggare överallt. Det var säkert tio grupper som vi såg runt oss på olika avstånd. Man kunde se fenor och ryggsprut lite överallt. De var mera skygga idag, då de inte höll på att äta. Men det fanns gott om dem och vi ägnade god tid åt att titta på dem. Vi avslutade med att åka 3.5 timme med båten till Bognes (som ligger närmare Tysfjorden, för nu skulle båten utgå därifrån istället). Vi kom tillbaka trötta men mycket lyckliga

Jag vill som avslutning säga att det är svårt att beskriva den känsla man har då man ser detta vackra svart-vita djur på några meters håll. Det måste upplevas.

Guiderna var helt otroliga. De var pålästa, trevliga och hela tiden aktiva. De gick runt och berättade om späckhuggare, sillen, fisket, orten, ja allt möjligt. De svarade på frågor och var hela tiden trevliga. Ett stort tack till Chantel och Lisa som gjorde våra två dagar på fjorden till en oförglömlig upplevelse (ja även späckhuggarna hjälpte ju till med den saken)

Text och bild
Christian Almgren

Till Christians hemsida