Idén till den här resan väcktes någon gång under julhelgens sista dagar. Vår första tanke var att cykla den klassiska sträckan Treriksröset-Smygehuk, men känslan växte om att göra något större. Vi satt med kartan framför oss och vips hittade vi en lagom svår utmaning.
Vi började genast planera, men de egentliga förberedelserna och träningen inleddes i början av april. Efter en annons i lokaltidningen hittade jag en cykel i Hörnefors. Problemet var att den låg gömd under snö och var fastfrusen. Den hade inte gått många mil, enligt mannen som sålde, men visst såg den lite trött ut där under snön. Man säger väl inte nej till 80-talskvalite från Crescent, som dessutom var på rea =) Tre hundralappar bytte ägare och affären var i hamn. Fick byta däck och slangar, växelvajer och bägge bromsvajrarna. Bockstyret fick ny linda och en ordentlig sadel införskaffades.
När snön smält på vägarna började vi träna. Cyklade några gånger i veckan under april och maj. Samtidigt planerade vi färdväg, utrustning och mat.
Vårt mål var att cykla 10 mil/dag, 5 dagar/vecka i 8 veckor. Det visade sig vara lämpliga dagsetapper och de två vilodagarna kom väl till pass när bak och knän värkte. Det var dock svårt att sitta still, det var alltid skönt att komma iväg igen.
Via centrala Sverige cyklade vi till Helsingborg och vidare över till Helsingör med färja. Cyklade söderut genom platta Danmark, tog färja över till Rostock, Tyskland och sedan vidare mot Polska gränsen. Polen var det landvi stannade längst i (bortsett från Sverige) och det land vi tyckte bäst om. Mysiga byar med kvällsöppna små mataffärer och vacker natur. Trafiken i städerna är dock ett stort problem. Jag fick känna på polsk plåt när jag krockade med en taxi. Cyklade längs en huvudled och bilen står i en korsning. Precis när jag ska passera kör han ut mitt i vägen. Jag kraschade i i motorhuven och flög upp på bilen. Cykeln reparerades och jag fick vila ett par dagar, sedan var vi ute på vägen igen.
Via bekanta i Hörnsjö fick vi möjlighet att bo några dagar hemma hos en polsk familj. Slappade, hjälpte till på åkern och åt en massa god mat. Utvilade tackade vi för oss och tog sikte på Litauens gräns.
Väl över gränsen köpte vi en karta över de Baltiska länderna och hittade en bra väg. Vi döpte den till Blåsvägen. Namnet har inget med vind att göra, utan syftade på att vi ville ta oss till Finland i blåsfart. Anlände till Tallin, Estland på eftermiddagen och tog en färja över till Helsingfors, Finlands huvudstad, samma kväll. I augustimörker var det inte lätt att hitta en tältplats i stans utkant. På morgonen upptäckte vi att vi råkat sova i en park för sällsynta blommor. Ber om ursäkt för detta.
I Lahti tog vi det modiga beslutet att försöka komma hem en vecka tidigare. Detta skulle innebära 14 mil/dag, 9 dagar i sträck. Längtan efter familjen och grillmiddag blev en bra morot som räckte hela vägen hem.
Sista biten fick vi motorcykeleskort och där hemma på tomten möttes vi av en stor folksamling. Resan avslutades med vägning (jag hade tappat 10 kilo), dusch och en hejdundrande middag.
Med facit i hand kan vi konstatera att vi klarat turen med bravur. Nästa långa resa kommer jag att planera med tydliga delmål. Det blev lite jobbigt med bara ett stort mål, att komma hem. Långfärdscykling är ett underbart sätt att resa, längtar redan till nästa tur.
Vi började genast planera, men de egentliga förberedelserna och träningen inleddes i början av april. Efter en annons i lokaltidningen hittade jag en cykel i Hörnefors. Problemet var att den låg gömd under snö och var fastfrusen. Den hade inte gått många mil, enligt mannen som sålde, men visst såg den lite trött ut där under snön. Man säger väl inte nej till 80-talskvalite från Crescent, som dessutom var på rea =) Tre hundralappar bytte ägare och affären var i hamn. Fick byta däck och slangar, växelvajer och bägge bromsvajrarna. Bockstyret fick ny linda och en ordentlig sadel införskaffades.
När snön smält på vägarna började vi träna. Cyklade några gånger i veckan under april och maj. Samtidigt planerade vi färdväg, utrustning och mat.
Vårt mål var att cykla 10 mil/dag, 5 dagar/vecka i 8 veckor. Det visade sig vara lämpliga dagsetapper och de två vilodagarna kom väl till pass när bak och knän värkte. Det var dock svårt att sitta still, det var alltid skönt att komma iväg igen.
Via centrala Sverige cyklade vi till Helsingborg och vidare över till Helsingör med färja. Cyklade söderut genom platta Danmark, tog färja över till Rostock, Tyskland och sedan vidare mot Polska gränsen. Polen var det landvi stannade längst i (bortsett från Sverige) och det land vi tyckte bäst om. Mysiga byar med kvällsöppna små mataffärer och vacker natur. Trafiken i städerna är dock ett stort problem. Jag fick känna på polsk plåt när jag krockade med en taxi. Cyklade längs en huvudled och bilen står i en korsning. Precis när jag ska passera kör han ut mitt i vägen. Jag kraschade i i motorhuven och flög upp på bilen. Cykeln reparerades och jag fick vila ett par dagar, sedan var vi ute på vägen igen.
Via bekanta i Hörnsjö fick vi möjlighet att bo några dagar hemma hos en polsk familj. Slappade, hjälpte till på åkern och åt en massa god mat. Utvilade tackade vi för oss och tog sikte på Litauens gräns.
Väl över gränsen köpte vi en karta över de Baltiska länderna och hittade en bra väg. Vi döpte den till Blåsvägen. Namnet har inget med vind att göra, utan syftade på att vi ville ta oss till Finland i blåsfart. Anlände till Tallin, Estland på eftermiddagen och tog en färja över till Helsingfors, Finlands huvudstad, samma kväll. I augustimörker var det inte lätt att hitta en tältplats i stans utkant. På morgonen upptäckte vi att vi råkat sova i en park för sällsynta blommor. Ber om ursäkt för detta.
I Lahti tog vi det modiga beslutet att försöka komma hem en vecka tidigare. Detta skulle innebära 14 mil/dag, 9 dagar i sträck. Längtan efter familjen och grillmiddag blev en bra morot som räckte hela vägen hem.
Sista biten fick vi motorcykeleskort och där hemma på tomten möttes vi av en stor folksamling. Resan avslutades med vägning (jag hade tappat 10 kilo), dusch och en hejdundrande middag.
Med facit i hand kan vi konstatera att vi klarat turen med bravur. Nästa långa resa kommer jag att planera med tydliga delmål. Det blev lite jobbigt med bara ett stort mål, att komma hem. Långfärdscykling är ett underbart sätt att resa, längtar redan till nästa tur.
Läs mer
Forumdiskussioner
- Långcykling neopren
- Mountainbike White cykel från XXL?
- Mountainbike hela sträckan
- Långcykling Ram till Kindernay-navet
- Långcykling Gamla cykelspåret längs västkusten
- Långcykling Hjälp med att cykla Stockholm > Lund
- Landsvägscykling Pakethållare till Nishiki Pro SLD
- Långcykling Bra däck vid långcykling?
Kul läsning
man blir sugen på att hitta på ngt själv.
Bra skrivet ! Man blir sugen själv på att cykla!!!
Låter som en mycket trevlig "semester"...